söndag 5 augusti 2012

Ointressanta

När vi fick veta att B inte skulle få någon behandling tyckte vi att det var skönt att få vara i fred. Att kontroller skulle göras på den egna hälsostationen. Att slippa allehanda tröttande undersökningar på sjukhuset (ofta med dystert resultat) och få skapa rutiner i det lilla liv vi hade. Och det klarade vi faktiskt - det blev harmoni. Och med facit i hand vet jag att det var det enda rätta.
Men ibland kunde jag längta tillbaka till tiderna efter hjärtoperationen när B låg på sjukhus - hur trött han än var då. Men då var han intressant för den medicinska sakkunskapen -så inte nu... Då såg nån till honom och hade vårdansvaret - och det upplevde jag inte alla gånger nu... Han var en riktig patient då,inte nu... Och det gjorde ont.
Att vi vid tiderna för hjärtoperationen kunde tro på ett tillfrisknade gjorde ju den tiden otroligt mycket annorlunda också men det vågar jag inte ens tänka på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar