Rötter

Jag minns att en god vän som blev änka hade en önskan att vandra på sin barndoms/ungdoms stigar. Komma till sina rötter.
Samma önskan har jag också haft och det fick jag uppleva igår. Kanske inte vandra och egentligen inte heller köra bil på stigarna men nog träffa människor från förr. Jag träffade goda släktingar och vänner som tog så väl hand om mej. Jag fick vara helt ocensurerad och fick gråta och skratta. Kände mej så omhuldad. Jag kom hem från färden alldeles trött av alla känslosamma samtal men det var gott och en viktig del av processen. Och det kändes så starkt att rötterna är viktiga och att jag vill söka mej till dem med jämna mellanrum - båda människor och geografi.
Sedan var det som alltid så gott att träffa släktens nestorinna eller vad man nu kallar den feminina nestorn. Och se hur bra man kan ha på ett hem för äldre som faktiskt fungerar som ett hem.
En fin dag som kunde genomföras tack vare deltidspensioneringen.