onsdag 15 augusti 2012

Stressotålig

Trots att jag påstår (och upplever) att jag lever bra märker jag nog stråk som talar for motsatsen. Jag har ingen stresstålighet alls. Närmast i det privata. Så fort det finns saker som borde göras känns det som stora berg. Och jag vet rent objektivt att det bara är småsaker. Tror nog att det har att göra med den bokningsskräck som infall sej under B:s sjukdomstid. Dels för att jag inte ville ha nåt annat än tid att ligga bredvid honom och umgås och dels för att det visadesej att så fort jag bokade nåt för mej själv (jobb eller annat) så kom det en kallelse från sjukhuset till nåt för honom - och då skull en sak bokas om. Och detta sitter i- bli helt knottrig av att slå fast en besiktningstid, optikertid, bestämma att fara nånstans - det kan ju komma nåt annat... En grej jag måste jobba på.
Och sen har jag ju nån pervers tanke om att när jag har ledig dag så borde den vara ograverad föratt vara riktigt bra - inte ens ett krav på att fara till Sundom och jobba borde finnas. Ja, jag vet - ingen människa får ha ograverade dagar. Ska manfungera i samhället finns det alltid nåt som knackar på dörren. Det får vi leva med - också vi deltidspensionärer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar