fredag 30 november 2018

Mässlingen

Jag är ingen vaccinmotståndare. Jag vill tro att det är tryggt att följa det nationella vaccinationsprogrammet. Det som har utökats med flera vaccintyper sedan jag var barn.
Det som jag vill fundera över här är det ståhej som har uppstått kring ett mässlingsfall i Larsmo.
Mässling som ju tidigare var en sjukdom som "alla" barn hade. Jag minns ännu när var och hur. Jag var sju år och väldigt sjuk. Superhög feber. Medicin som smakade så illa att jag måste få goda röda karameller efteråt. En vårdutbildad granne som kom och tittade till mej och min syster som förstås också smittades. Jag upplevde att jag var sjuk men uppfattade aldrig att det var nåt kritiskt.

Beror ståhejet på
1) att mässlingen har bytt skepnad och är allvarligare nu
2) att de som skulle drabbas har sämre motståndskraft än vi som var födda före 1970 (då vaccinet tydligen kom)
3) eller helt enkelt att vi vill att den sjukdom som vi skulle kunna utrota med vaccinets hjälp inte ska bryta ut på nytt
4) eller var vi faktiskt utsatta för en stor risk - vi som nu kan vara trygga i vår immunitet eftersom vi har haft sjukdomen.
5) att det finns många som tillhör riskgrupper när det gäller den supersmittsamma sjukdomen. Det inser jag när jag läser kommentarerna till mitt inlägg. Och förmodligen dog en del barn i mässling också i vårt land före vaccinstiden.

För att ännu tala barnsjukdomar så kan jag bara konstatera att jag (också i det fallet) var väldigt sen. Förutom mässlingen då. Vattkoppor hade jag en stekhet midsommar i studieåldern. Röda hund som vuxen. Då hade jag svårt att övertyga vården om att jag hade diagnosticerat rätt. "Ingen" i Vasa hade röda hund då. Men si, jag hade ju träffat mina små vänner i Pedersöre - små vänner som inte var sjuka ännu när jag var på besök.
Och för att ännu tala vaccin så är jag lika funderande varje gång det drar ihop sej till influensavaccinering. Har tagit sprutan två gånger - en gång när det bjöds ut via jobbet och den gång storsvininfluensan var på gång. Nu hör jagtydligen till riskgrupp som 65+ och får gratis vaccin. Men jag har inte tagit. Tänker att jag inte utsätter mej för smitta eftersom jag kan välja var jag rör mej. Och att jag skulle klara av en influensa. Dumt resonerat? Vet inte men som sagt ingen vaccin här i år heller.



torsdag 29 november 2018

Hemkär

Såg ett avsnitt av Närbild igår och blev förvånad över hur annorlunda ungdomarna resonerade än vad jag gjorde i deras ålder.
Det handlade om att hemstaden är för trång. Egentligen med avstamp i Jeppis och Lars Sunds "Natten är ännu ung".
Enligt intervjuerna ville de som var kvar bort. Abiturienterna i gymnasiet längtade till något nytt.
Själv hade jag inga sådana tankar. Det var nog ett nödvändigt ont att flytta efter studentexamen. Man måste ju ta sej till ett ställe där den önskade studieinriktningen fanns. Men jag brukar i vuxen ålder säja att jag troligen hade varit översättare idag om Vasa universitets tvåspråkiga utbildning (som nu är flyttad till Jyväskylä) skulle ha funnits när det var aktuellt. Och det inte bara för att jag skulle ha fått stanna i Vasa förstås - jag skulle ha gillat att vara översättare.
Man intervjuade också studerande i Åbo, min egen studiestad. Väldigt många hade inte en tanke att flytta tillbaka till sin hemort. De hade nog starka känslor för sin by/småstad - men nej, inte flytta tillbaka. Nu sades det inte vad de unga studerade. Kanske var det så att de skulle få svårt att hitta jobb på hemorten.
För mej var det helt självklart att jag skulle flytta tillbaka till Vasa. Jag visste att jag ville bli lärare och kunde räkna ut att det skulle finnas jobb nära Vasa. Vilket det också gjorde. Dessutom avslutade jag ju studierna med ett års auskultering i Vasa så jag kom in i nätverket på nytt. Jag gillade Åbo och studietiden, men det var nog inte hemstad , det var studiestad. Jag hade också ofta hemlängtan.
Nu var de intervjuade från mindre orter, men jag kan inte se att det skulle vara så stor skillnad mellan Vasa och Jeppis tex.
Helt klart skulle jag ha kunnat tänka mej att flytta om det skulle ha varit behov av det - partner från annan ort, nåt speciellt jobb. Men defaulten var Vasa.
Funderade efter programmet om det är jag som var annorlunda eller om tiderna är annorlunda.
Tänker jag på mina studiekamrater är väldigt många i Vasatrakten - en del efter några år i Sverige. Tänker jag på mina studentkamrater finns en majoritet inte i Vasatrakten. Spontant säjer jag att en större procent av mellanskolkamraterna finns i Vasa än av studentkamraterna (kanske utbildat sej i Vasa).
Läste just i dagen blad omen ny tvåspråkig studentförening som jobbar hårt för att få studerande från andra orter att bli kvar i Vasa efter avslutade studier. Det tycks vara så att de unga sticker efter avslutade studier - kanske tillbaka hem, kanske till nån större ort. Av nån anledning tror de att gratis preventivmedel för unga under 25 år skulle vara ett lockbete.
När det gäller finlandssvenskar vet vi att en stor del av de nyutexaminerade, speciellt österbottningar, idag sticker till Sverige. Inte nödvändigtvis för att det inte finns jobb hemma utan för att Sverige lockar.
Sådana tankar efter Närbild.



onsdag 28 november 2018

Med alla sinnen

Jag är ganska bra på att ta in dagen med alla sinnen. På morgonen. Att vara närvarande i det jag gör.
Njuter av sängvärmen, lyxen att läsa tidningen precis så länge jag vill, lyssnar till tystnaden ännu en stund. Njuter av sensationen av sval luft när jag sparkar undan täcket, sensationen att klä på sej mer morgonkläder, den mjuka fleece(tyvärr)morgonrocken smeker mej, doften i mitt hem när jag går från rum till rum. Den ännu friskare luften som slår emot mej när jag kollar vädret genom balkongfönstret. Idag extra bonus - en avtagande måne.
Jag ser mej omkring i mitt hem som är så vackert i mina ögon. Ett älskat hem.
Njuter av att känna att ryggen sträcks när jag stiger i pluppskorna, de sköna rutinerna och dofterna när jag tillreder maten. Mjuka sockorna på, mat med till dator och tv i vardagsrummet. Och sensationen av morgonmålet - havtornsbären, gröten, kalleskaviarsmörgåsen, kaffet och krusbärsmoset (nu talar vi vardagsmorronmål).
Ja så här skulle jag vilja hålla på hela dagen. Inte bena ut varje minut av mitt liv för er bloggläsare, nej, men medvetet för mej själv ta in varje moment av dagen. Det krävs att man inte har bråttom för att göra det. Övar varje dag men ofta tappar jag bort mej - åtminstone nån stund av dagen. Men kommer oftast igen.
En sån här medvetenhet kunde kanske också vara ett sätt att få dagen att gå långsammare, att suga på karamellen istället för att svälja den hel eller i bitar.
Förutom att jag tränar på det grubblar jag för ett ord för fenomenet. Det ska finnas.
Önskar alla en god medvetenhetsdag - känn av den med alla sinnen!


tisdag 27 november 2018

Språkproblem

Obs - detta är ett inlägg för nördar - språknördar denhär gången.
Det finns två ord/uttryck som jag har problem med.
Det ena - och det enklare  - är ett ord. Bakgård - takapiha. För mej är det stället på en höghusgård där soptunnor och annat fult förvaras. Nåt man gärna vill dölja. Men i verkligheten verkar det inte stämma. Kanske för att det inte finns såna ställen mer. Man har prydliga sophus i närheten av bilparkeringen.
Istället betyder bakgård (används kanske inte om höghus mera) trädgården som hör till ett egnahemshus - det som finns bakom huset - huset som ofta vetter mot gatan. Nån annan som har tankar om det? Skillnad mellan Finland och Sverige?  Tänker på takapiha.

Mitt andra problem är ett uttryck. Svårare att reda ut. Förstår egentligen inte varför jag störs av det. Det är uttrycket en dödlig brand/eldsvåda. Och ännu värre - det var den dödligaste branden (man menar förstås den brand som krävt de flesta dödsoffren).
Dödlig dos, dödligt gift ja - men varför inte dödlig brand? För att man inte kan mäta måttet på dödligheten förrän nån dött i branden? Att det inte finns ett absolut mått när branden startar?
Vet inte men det stör mej. Hade uttrycket i nån språkvårdargrupp på Fb och ingen förstod vad jag menade eller varför det är ett problem för mej.
Väntar egentligen inte att nån ska orka engagera sej i såna här problem. Nördgrejer som sagt.

Tycker egentligen att SO stöder mej


ba`kgård  substantiv ~en ~arbak|­gård·enkring­byggt om­råde på bak­sidan av hus ned­sätt.en mörk bakgårdfönstret vette mot en bakgårdäv. bildligtpå kulturens bakgårdarspec. om om­råde nära ngn stor­maktden ryske presidenten hade problem på sin egen bakgård


`dlig  adjektiv ~tdöd·lig1som leder till dödenSYN.letalen dödlig sjukdomen dödlig dos morfinsjukdomen fick en dödlig ut­gångäv. som rent förstärknings­orddödligt förälskad (adv.)dödlig (för ngn)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. döþeliker

onsdag 21 november 2018

Identifikation


"Från den 1 januari 2019 kan man identifiera sig i offentliga sektorns elektroniska tjänster med åtminstone följande metoder:
·         mobilcertifikat, som kan skaffas från alla stora teleoperatörer (Telia, Elisa, DNA)
·         elektroniskt personkort som beviljas av Polisen (dessutom krävs kortläsare och programvara för kortläsare)
·         Andelsbankens och Nordeas nätbankskoderBakgrunden är en ändring i lagstiftningen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (533/2016)."

Utdrag från Befolkningsregistret. 


Man undrar hur det kan vara så svårt att få till stånd ett nationellt identifieringssätt - 
som dessutom är gratis för folket.
För folket ska ju använda det här med elektronisk identifikation. Tex för att komma in på
Oma Kanta för att tex förnya recept eller läsa medicinska rapporter. Och på många många 
många andra ställen där man vill att vi ska gå in som medborgare. 

Ska folket byta till Andelbanken eller Nordea (i artikeln talas det dock om att förhandlingar 
med andra banker ännu pågår.

Och mobilcertifikat - då blandar vi in teleoperatörerna - av vilka endast Telia bjuder på gratis
identifikation (de andra har en månadsavgift på ett par euro typ). Alla över till Telia?
Borde förstås finnas en gratisvariant här - tillgänglig för alla.

Sen undrar jag ännu om det elektroniska identifiikationskort som det talas om - är det det 
vanliga id-kortet som utfärdas av polisen - eller är det nåt nytt. Hur som helst krävs det 
speciell läsare.

Hoppas på livlig diskussion.



Nya bud - alla banker duger för identifikationen. Åtm 2019-2020. 

https://vrk.fi/artikkeli/-/asset_publisher/pankkitunnuksilla-voi-jatkossakin-kayttaa-viranomaispalveluja-verkossa

söndag 18 november 2018

I bankvärlden

Jag bestämde mej för att undersöka bankernas eventuella demoprogram för nätbankssidan. Detta med tanke på mina datastödelever som jag tycker skulle vara betjänta av något de kan gå tillbaka till om de känner sej osäkra - och kanske tycker det är för spännande att gå in på eget konto med koder för att utforska nätbanken.
Var hos Kvevlax sparbank, Kyrönmaan osuuspankki, Aktia, Nordea, Handelsbanken, Andelsbanken och Ålandsbanken.
Summa summarum är att de enda som har något att nämna är Aktia och Andelsbanken. Aktia har Youtubeklipp som berättar om olika aktiviteter i nätbanken. Andelsbanken har en demo för den gamla op.fi-sidan och enligt vad jag fick veta jobbar de på en demo för den nya sidan - som vi får hoppas blir annat än en demo för internt bruk.
Jag kan ju inte låta bli att tycka att det är svagt. Lät bankerna förstå att de borde se till att jämna vägen så mycket som möjligt för datorovana personer för att dessa skulle våga använda nätbanken fullt ut. Och inte behöva anlita barn eller barnbarn till sånt (som man berättade om på ett ställe). En personal (som man säjer i Sverige) hade insett problemet och har tänkt viga sitt pensionärsliv till att lära folk använda nätbanken. Då nångång.
Alla banker bedyrade att de lär ut systemet individuellt - och man får komma flera gånger. Bra - men jag tror ändå att det skulle vara bra att hemma i lugn och ro kunna gå igenom det hela på nytt.
Ingen bank bedriver nån uppsökande verksamhet mera - tex via Arbis eller pensionärsföreningar. Andelbanken har däremot bjudit in till info om nätbanken. Hoppas de återkommer med det.
Passade också på att kolla upp mobilbanker och blev själv så aktiv att jag nu (igen) har tagit in Pivo och OP Mobil i mitt appsortiment. Den sistnämnda har faktiskt en demo men på min platta och min telefon lyckas jag inte logga in på den.
Annars var det riktigt trevligt att vandra runt och besöka de olika bankerna. I de mindre helt foktomt, självöppnande dörrar och personal som direkt tog sej an mej. På ett ställe hade jag tre personal (som man säjer i Sverige) omkring mej. Och man förstod mitt ärende. Hoppas man för budet vidare.
Det kan inte vara så svårt att göra ett bildpel som visar hur man använder näbanken! Bara litet skärmklipp och in i en power point och in på hemsidan. Typ.



onsdag 14 november 2018

Rösta!

Förhandsröstningen i församlingsvalet är slut och i min egen församling, Vasa svenska församling, har endast 4,8 procent röstat. Nu skulle det gälla att gå man ur huse för att rösta på söndag.
Kl 11-20 i Trefaldighetskyrkan.
Såg just ett inlägg på Yle där någon ansåg att hen inte kunde rösta för att hen inte är så aktiv och engagerad församlingsmedlem.
Glöm sådana funderingar. Alla församlingsmedlemmar kan och borde känna sej välkomna att rösta.
Jag tror att alla församlingsmedlemmar i något skede kommer i kontakt med församlingen trots att de inte är aktiva gudstjänstbesökare och jag tror också att kyrkans verksamhet skulle vara saknad om den inte skulle finnas.
Och nu tänker jag inte enbart på de centrala och traditionella sakerna som rör budskapet och mässorna utan på det som jag här kallar kringfunktionerna och som många församlingsmedlemmar tar del av. Och som skulle saknas om de inte fanns.
Ta tex förrättningarna - dop, vigsel och begravning. En stadga i livets alla skeden. Ta dagklubbar, ungdomsmusiken, körerna. Ta diakonin. Ta kyrkans utlandshjälp som både tar ställning till och hjälper i länder i kris.
Tillbaka till egen församling - sorgegrupper, samtalstjänst, sjukhusverksamhet, aktiviteter för de flesta målgrupper. Och i regel gratis eller till ett lågt pris för församlingsmedlemmarna.
Nu säjer jag inte att vår ekonomiskt trängda församling får mera pengar av att många röstar men att rösta betyder att visa ett engagemang som kanske drar med sej flera. Dessutom - vi som är uppställda i valet skulle känna ett stöd om många är med och röstar.
Och - det faktum att vi har varit tvungna att fatta svåra beslut pga ekonomin borde inte göra att röstarna rycker på axlarna och låter bli att engagera sej. Eller ännu värre - går ut ur kyrkan. Kom istället med och engagera er - kom med synpunkter till de förtroendevalda.
Kommande mandatperiod har många utmaningar att bjuda på - ekonomin, eventuell kommunsammanslagning med Korsholm för att nämna ett par.
Och så ska det väljas biskop i stiftet. En viktig person och ofta kyrkans ansikte utåt. Ofta när det händer nåt eller nån okonventionell åsikt har framförts sticks journalistkårens mikrofon framför munnen på biskopen - vad säjer kyrkan i frågan? Och då vill åtminstone jag att  det ska vara kloka saker som säjs. Jag har själv äran att få vara med och välja biskop.
Summa summarum hoppas jag att många, många går för att rösta på söndagen. Det kommer att hållas en tvåspråkig gudstjänst i Trefaldighetskyrkan klockan 10 och strax efter det börjar röstningen.




tisdag 13 november 2018

Fin fest

Jag är bjuden på en fin fest. Eller kanske man borde säja att jag var bjuden på en fin fest eftersom jag har tackat nej. Och nej tackade jag bla av den orsaken att tidpunkten inte var lämplig.
I samband med det här kom jag att filosofera över två saker.
1) Hur obildad jag är när det gäller fina fester.
    OSA - betyder det att man ska svara oberoende om man kommer eller inte?
    Klädsel - mörk kostym, förtjänsttecken. Vad betyder det för damers del?
    Tillställningen är en Avec-tillställning. Eftersom jag inte har nån partner - kan jag då ta med nån          annan? Nån karakamrat eller kanske rent av en väninna?
    Tack och lov att Google gav mej svar på det mesta. Det där med avec är fortfarande något oklart.
2) Hur gammaldags våra festkutymer är!
    Hur klädseln utgår från mannen - kostym, frack. Varför inte beskriva hela stassen - man och                kvinna - om det nu ska definieras.
    Och det här med avec - det är ju för katten konjaken till kaffet det! Ett otyg att använda det i såna
    här sammanhang. Och ännu värre - somman också har hört - med avec.

Nåja - det blev inte mina problem eftersom jag tackade nej - lydde den korrekta innebörden i OSA.
Hoppas de får en fin fest de som går.
Och förreten- jag skulle nog ha haft en lämplig stass i garderoben.





måndag 12 november 2018

Vägs ände

Jag bara gillar mitt körkort. Det ljusröda papperskort jag fick när jag 1974 blev bilförare med licens. Det underbart retuscherade (man kunder fotoshoppa redan då) svartvita foto av den snart 22-årig kvinna. En kvinna klädd i svart - pappa hade dött ett par månader tidigare. Se illustrationen till bloggen.
Jag läser på det att det ska förnyas 2022 - när jag fyller 70 år. Och så är det litet coolt/kult.
Det har nog signalerats ett tag att det egentligen är ogiltigt redan i vissa sammanhang men det har fungerat såå bra. Tex vid röstning - streckkod från Fpa-kortet (fotolöst) och bilden från körkortet. För si, nåt giltigt pass har jag inte heller.
Men nu ryter banken till. Har förstått att jag efter årsskiftet inte kommer att klara av att göra just nånting på banken om jag inte skaffar ett nytt leg.
Och då funderar jag vad jag ska skaffa - nytt körkort? Om det ska förnyas om litet mer än tre år? Men kanske den förnyelsen bara betyder ett läkarintyg. Eller ska jag skaffa ett officiellt id som polisen utfärdar och köra coolt ett tag till?
Oberoende så blir det att dra till en fotoateljé för att ta ett foto. Ett sånt där svartvitt utan leende och brillor. Minns hur B såg ut på ett sånt. Förrymd tukthusfånge. Urk.
Och det viktigaste - den dag när jag lämnar det ljusröda ska jag se till att jag får behålla det själv. Det är ju kult!




onsdag 7 november 2018

Läkartider hej, hej

Igår var jag och tog blodprov. Såg resultaten i Kanta ren på kvällen (ingen höjdare att läsa den).
Nåväl - på förmiddagen idag ringde jag för att få läkarringtid. Fick - om mer än en månad. Det känns långt när speciellt resultat garanterat indikerar att medicindosen borde ändras - bums.
Talade samtidigt om att jag borde få träffa en läkare irl för att diskutera eventuell hallux-operation. Inga tider till min läkare - borde ha kommit nya tider idag - hade inte kommit.
På väg förbi hvc vände jag in och kollade om de nya tiderna hade kommit. Kommit och gått. Inte en tid över huvud taget till min läkare.Man borde hänga på låset/luren kl 8 den dag de tiderna ges ut - men idag fanns de då alltså inte på förmiddagen trots att det var en sån dag. Och på eftermiddagen var de slut.
Den bussiga damen bakom disken sa att jag kan få tid till en annan läkare. Ok, det hade jag inte fattat. Men passar bra - det handlar ju om en remiss till vidare undersökning.
Fick en tid - den första vanliga tid som fanns på stället - till början av januari. Vanlig tid - akuttider skulle säkert ha funnits. Och det handlade inte omatt mitt ärende var Hallux valgus - det var huset första icke-akuttid.
Tycker det verkar vara ganska tight. Ringtid - över en månad - ingen tid till egen läkare - läkare över huvud taget - två månader. Har samma erfarenhet från tidigare försök.
Var förvånad då jag såg resultatet av en undersökning om de kommunala sjukvården i Vasa. Superbra betyg. Var förvånad - och är fortfarande förvånad.




söndag 4 november 2018

Allhelgonisering

Hade igår på allhelgonadagen ett starkt behov av att framföra budskap om stillhet och eftertanke inför dagen. Jag la upp fridfull bild och tänkvärd text på Fb.
För mej själv är det helt naturligt och viktigt att åtminstone i något skede av dagen - den som åtminstone tidigare också kallades De dödas dag - göra den till det jag uppfattar att den är. En dag när vi minns våra kära som gått bort.
Uttrycken kan naturligtvis variera. För mej har det blivit tradition att gå i kyrkan den dagen - naturligt också eftersom jag sjunger med i kören. Få uppleva stillheten och andakten och ljuständningen. Att senare tända ett eget minnesljus vid minnesstenen på någon gravplats (Sundom har varit aktuellt tidigare men nu blev det stenen vid kapellet i stan). Och efter det stilla musik i kapellet. Rundan avslutades igår med en vandring bland gravarna - i det underbara mörkret som lystes upp av ljusen. När vi kom till det ställe där man såg vattnet blänka i mörkret vad det bara så att man måste stanna och ta in stämningen. He va hilit skulle min vän L ha sagt.
Nu menar jag inte att det här är modellen för alla. Det finns många sätt att minnas. Kanske äta familjemiddag, hälsa på nån släkting, bjuda hem vänner, köra iväg kvällen före för att tända gravljus, tända ljus hemma - anything goes.
Jag skulle vilja slåss för min allhelgonadag som jag tror är viktig för oss alla - oberoende om vi grundar vårt liv på en kristen grund eller inte. Alla har nån släkting eller vän som har dött och som man vill minnas. Lämpligt med en dag när det får lyftas fram.
Det jag slåss mot är Halloween och numera också kommersialismen.
Tycker inte det är nåt fel på att Halloween-tjoa och .tjimma - men det mest livade firandet kunde väl parkeras helgen före Och det kommersiella - är det verkligen nödvändigt att butiken är öppen till kl 22 en helgdag som allhelgona?
Är jag blåögd? Och bakåtsträvande? Säkert - men det bjuder jag på! Tänker fortsätta med att allhelgonisera.