Ernst

Jag är stor Ernst-fan. Kirchsteiger ni vet. Men jag upplever på något sätt i år att glansen är borta. Visst är han Ernst fortfarande lika charmigt självsäker och uttryckskonstruerande som förr. Och visst blir det underbart vackert det som görs. Och visst får man idéer som förr.
Men på något sätt har fokus flyttats på ett sätt som jag inte gillar. Säkert har det skett så småningom och säkert handlar det för min del också litet om att konceptet börjar vara uttjatat. Jag har inte varit helt vild inför programmen tidigare men det är jag inte i år. Roas av uttrycken, låter ögat vila i det vackra -and that´s it.
Förr - när allt var bättre - byggdes det så man såg hur det gjordes. Putsades spisar, lades golv, tapetserades. Och Ernst var själv med. Nu berättar han vad som ska ske och efterträdarna till Pirre och Mackan fixar det utan att vi får se det medan Ernst inför tv-publiken tillverkar en ljuskrona. Han bara pysslar ju, karln!
Jag har de urgamla avsnitten - börjande med Sommartorpet -på VHS-kassett men tyvärr ingen spelare. Och på nätet kan jag inte se de gamla avsnitten utanför Sverige.
Efter att sommarens avsnitt nästa vecka tar slut ropar jag inte "Mera Ernst" som jag brukar.