Minnen i tingen

Bytte sängkläder. Gladdes igen en gång över de fina monogramförsedda lakanen och örngotten. Och tänkte på dem som broderat - de kvinnor som inte mera lever. Mitt kära arvegods. Går man till mitt lakanförråd kan man hitta många bokstavskombinationer. Broderade av Ruth, Märta, Ida, Astrid, Birgit och säker ännu fler.
Ser jag mej omkring i hemmet hittar jag tingen som påminner mej om dem som en gång ägt dem. Farfars askkopp, mammas fruktknivar, mosters ljusstakar, tant N:s lampa, mammas kinaros, B:s blommiga morgonmålskopp, pappas gungstol. Jag kunde göra listan hur lång som helst.
Kom att tänka på att vi ska fara fram med varsam hand när vi dödstädar så vi inte städar bort våra minnen. I hopp om att någon med glädje ska ta över sakerna.
Och även om så inte sker - njuta av dem medan vi själva har dem. Det gör åtminstone jag. Använder mosters blå kvadratiska skål till vitlöksmakaronerna och mammas "bubbelpanna" till finkaffet.
Klär mej i B:s gröna anorak och dricker veckoslutsmorronmålskaffe ur hans blommiga mugg.

Som andra

På väg till kollo ser jag många andra som är på väg att göra detsamma som jag. Fira villa-avslutning.  Folk med kylväskor,  bilar packade för veckoslut.  Och väl framme märker jag att trafiken på kollo-området är livlig.
För en gångs skull gör jag som andra.
Allt i skick här och grannens gräsmatta har börjat skifta i grönt.  Regnmätaren full. 44 mm.
Tyvärr är marken helt mjuk efter regnet.  Sjunker ner som på midsommar.  Är alltså fånge på fortet.  Nä kan nog röra nej längs husväggen men inte lär det bli nåt vidlyftigare trädgårdsarbete idag.
Trevligt att vara inne också.
Dessutom mycket med maten. Snart mellanmål för att jag ska hinna med supè  före korvgrillningen under gemenskapsstunden på allmänningen.
Går ingen nöd på mej och solen skiner och planteringarna verkar ha klarat sej.  Men ska jag vara riktigt ärlig skulle jag lika gärna ha varit i stan och njutit av balkongliv.
Bra så här och trevligt blir det att illuminera. Och njuta av naturen.

Så naturligt så

Inatt under den andra sovomgången återupplevde jag min pensioneringsdag. Som förstås var allt annat än på riktigt. Tom så jag konstaterade när avtackandet var klart att jag ännu måste åtgärda nåt jag hade glömt. Typiskt dröm visst.
Jag kan komma på åtminstone tre trådar från igår som kan ha gett upphov till drömmen.
Kom i vaket tillstånd att filosofera över hur naturligt tillstånd det har blivit - det att vara pensionär.
Skulle man inte ha en referensram i form av vänner som ännu jobbar skulle man väl tro att alla har lika mycket tid att bestämma över som vi pensionärer har. Hälsosamt att bli påmind om att det inte är så.
Det som är det bästa är väl nog att få ta morgnarna i egen takt. Jag med mina konstiga sovvanor får vakna efter andra passet när jag vaknar - ostörd av väckning. Och om det är en riktigt lyxig dag få ta en filmförmiddag. En sån dag var det idag.
Aktiviteter - javisst. Och där gäller det att snarare stå på broms- än på gaspedalen. Det tenderar att bli många bokningar om man inte ser upp. Bra att vara medveten.
Dessutom verkar det gå så mycket långsammare med alla aktiviteter när det inte finns nån tidsgräns.
Det som klämdes in efter jobbet tar hur lång tid som helst. Och det handlar inte så mycket om att jag själv är långsam utan om att det bara får ta lång tid.
Det som jag ännu hoppas få in är en liten dygnsförskjuning. Vill vara uppe sent men det brukar inte vara så lyckat med tanke på sömnen.
Och tänk - man bara är och det kommer in pengar. Lyxliv-pensionärsliv. Har inte ångrat en dag att jag gick ett år före min personliga pensionsålder.

Solgrönt

Ligger i soffan och njuter av solljuset som silas genom apostlaliljans blad.
Njöt av det gröna solljuset på promenaden. När jag fick lämna det hårda solljuset på trottoaren/cykelvägen och kom in i det gröna i Arboretum.
Märkte det så tydligt på kollo igår och i förrgår när jag fick plantera i min nya mull. Grönt solljus är mer än solljus. Det lilla äppelträd jag planterade gav mej en underbar upplevelse av vila. Sol genom bladen.
Jag hann få ner en hel del bladgrönt på två dagar. Fick plötsligt en gård som kan kallas trädgård. Inramad av måbärshäcken. Nåja, häck och häck. 200 sticklingar nerstoppade i rad runt tomten. Gjorde mycket.
Och dessutom allt annat. Fick under gårdagen växter från höger och vänster.
Märker att det hotar bli som det var på torpet. En glad blandning över hela området. Nyttoväxter, prydnadsväxter, perenner, buskar och träd. Bara där det känns bäst.
Hade nog en plan från början men sen bara blir det. Kanske bra det med.
Nu behöver vi regn, min trädgård och jag. Sticklingarna och gräsfröna jag strödde ut behöver det kanske mest.
Två glada överraskningar i odlingslådorna - lejongapen och solrosorna. Säjer wow.
Nimim. Lycklig trädgårdsägare med en rådbråkad kropp.

Stressig sommar

Som jag förr har skrivit upplever jag att veckorna blir så korta när jag är ett par dagar på kollo. De dagar jag är i stan fylls med allehanda sysslor så tiden vill inte räcka till.
Det betyder att jag i sommar inte har fått tillräckligt av mitt underbara sommarstadsliv. För få morronpromenader, för få loppisturer, för få långpromenader, för få sommarluncher, för få pysseldagar hemma, för få sköna stunder på egen gård i stan, för få balkongmysstunder, för få soffhängstunder vid trevliga filmer på tv. Och mycket mer som det blivit för få av.
Detta så till den milda grad att när jag idag efter att ha inställt mej på en lugn stadsdag fick veta att kollo nu har fått matjord och att jag kan plantera gick helt i lås. Började ställa mej för att fara iväg när jag plötsligt kände att jag måste lyssna på vad jag vill och ta min stadsdag.
Och så blev det. Växterna får vistas i tvättstugan några dagar till. Kanske bra eftersom det fortfarande är varmt och torrt väder. Och när jag sen far - då ska ni se att jag vill fara.
Sen kan man ju fundera på varför det är så här. Varför drar jag mej för att spontant fara till kollo en sväng. Jo, troligen för att jag inte är spontan. Har blivit rubbad i mina ljuvliga rutiner och är störd.
Detta trots att jag tycker att mitt kollo är så fint. Huset är toppen. Morgnar och kvällar är helt underbara. Dagarna har ibland varit ensamma, långa - och heta.På den grå sterila gården och inne i solgasset. Det med hetta och steril gård är redan till en del åtgärdat och sysslor blir det säkert bara jag får igång trädgården.
Men faktum kvarstår - jag känner mej mera ensam på kollo än i stan trots att jag är precis lika själv på båda ställena. Känner mej aldrig ensam eller sysslolös i stan.
Man kan ju faktiskt fråga sej varför jag envisas med att ha ett sommarhem när det verkar vara så komplicerat och verkar stjäla av det sommarliv jag tycks vilja ha - mitt stadsliv.
Nå det har ju att göra med odlandet och så de där kära möblerna som jag inte får rum för i ett enda hem. Och sen tror jag ju alltid att jag ska bli sommarhusfrälst.
Och kanske jag blir det också. För kollo är toppen - det ät bara jag som är stel.
Känner fortfarande att det som skett - Sundom bort, Malax in - var det rätta. Och är därmed mycket nöjd.
Men nu också nöjd med att jag lyssnade på mitt hjärta idag och blev i stan. Ska snart gå ut i trädgården  och pyssla - och släppa in ljus på växterna som står i tvättstugan och väntar . Kaprifolen, äppelträdet och svartvinbärsbusken.

Hur gör man?

Det här med att med att måla är inte så enkelt. Eller snarare efterbehandlingen av målandet.
Vattenlösliga färger använder vi förstås. Jag körde mina terpentinflaskor till avfallsstationen i sommar. Behövs inte mera och dessutom har jag haft ett antal missöden med dylika.
Men ändå problem.
Senast igår. Hade en vatten-målfärgsblandning där en pensel hade stått. För stor mängd för att indunsta. Lydde proffset som fanns nära mej och hällde ut det utspädda (bottensatsen får torka) i dränerad mark. Läste sedan på att man helst borde ta allt avfall till återvinningsstation.
Men det går ju bara inte. Kan inte spara målfärgs-vattenblask för att ta till Stormossen!
Och penslar? Går att tvätta i vatten men var släppa ut vattnet? I avloppet där det blir renat? I marken?
Och de oljesorter som innehåller självantändligt material. Tex linolja, fernissa. Hur gör man?
Börjar man tänka efter blir det väldigt opraktiskt att måla.
Och jag som ännu i höst ska använda både vit vattenlöslig färg och träolja.

Min lilla stad

Som ni vet kommunicerar jag med de flesta jag möter på min morronprommis - såväl människor som djur.
Flera gånger har jag nu träffat ett par gubbs som på kaffepaus från sitt gräsklippsjobb. En med finska som modersmål och en med svenska som modersmål. Vi brukar byta några ord. Idag började den ena fundera var han har sett mej förr och frågade om jag sjunger i kör. Jovisst. Då kom han ihåg att han varit publik när vi har sjungit De vackraste julsångerna. Tänk att han kom ihåg att an sett mej! Liten stad, få människor. Gillar.
Tycker dessutom om de här gubbsens språkattityd. Blandar friskt och hoppar mellan språken. Mera språkbad i jobbet så får vi en positiv attityd till vår fina tvåspråkighet.
Filosofier under en morronpromenad i mulet men ack så våtvarmt väder.

Once in a lifetime

Det tror jag nog om gårdagens åskväder.
Jag är glad att jag fick uppleva det på kollo.
Och nu vill jag inte alls förringa faran i åskvädret. Det visade ju sej att det blev en fara - en stor familj hemlös sedan deras hus brann, många var säkert livrädda.
Måste nog erkänna att jag också funderade nån gång på att gå och sätta mej i bilen. Det bara var så nära! Hela huset skakade.
Men annars var det ju nog så spektakulärt. Drog igång och rörde sej bakom huset. Sen lugnade det sej. Och då samlades grannarna och jag på gården. Man måste ju bara få dela det man varit med om. Sen in i stugorna igen. Strömmen gick men kom tillbaka ganska snabbt. Jag som var försiktig med att använda el hade bara levande ljus.
Men litet måste jag ju få ladda telefonen och litet måste jag ju få chatta när det var litet lugnare. Självbegrägeri?
Ut på verandan i mörkret när regnet tog paus. Inga mygg - bara fin varm natt. Och blixtskådespel.
Det som jag mest kommer att minnas var stunden när jag egentligen var uppe på övertid. Hade gått och lagt mej men vem kan sova när blixtarna lyser upp himlen stup i kvarten och åskan mullrar.
Och inte ska man ju sova när någt så extremt händer. Inte sova bort onc e in a lifetime-grejen.
Gick upp och satte mej på golvet framför mitt höga fönster. Utsikten var magnifik. Blixtsken över havet - ibland såg man också själva blixten. Och det var ljust vid horisonten mest hela tiden. Stearinljus - chatt på gång - och ett glas öl. Det var sån stämning. Men nog litet spännande också för plötsligt brakade det till.
Kan ändå uppleva att det är häftigt att ta del av ett sånt naturskådespel.
Ukkoshelvetti som det kallades tex i Iltasanomat. Men detta ukkoshelvetti nådde inte över nyhetströskeln i yles radiomorgonnyheter.

Bilden lånad från Pohjalainen

Coolern

Det står högt i kurs nu - apparaterna som kyler, som gör inneluften litet mer dräglig.
I stan har jag ingen sån - och med min krumbuktiga lägenhetsform får jag inte heller korsdrag. Så jag lider med typ 29 grader i sovrummet när jag ska gå och lägga mej. Solen har dessutom på kvällen legat på och värmt upp sovrummets tegelvägg och brakat in genom de två stora fönstren. Olidligt.
På kollo har jag lyxen att ha en luftvärmepump. När jag nu har kommit underfund med den inser jag att den är toppen. Dörrar och fönster stängda, pumpen på lågt varvtal en lång stund. Inte som i jag försökte först - ha igång bara en stund före läggdags. Behövs dessutom på dagen också då solen ligger på. Den har inte speciellt mycket ljud och luften som strömmar ut byter riktning (air swing). Känns riktigt behagligt.
Perfekt. Borde egentligen finnas i alla former av boenden om den här sommarvärmen har kommit för att stanna. Lär inte bli dyrt att använda den heller.
Och ja, nåt som man lätt glömmer nu just - den kan ju användas för att värma upp också.

Att söka sin gravplats

Igårkväll var jag igen på gravgårdsvandring. I Vasa, på nya begravningsplanen. Intressant som alltid - bra guide och dessutom var vår grupp liten så det blev en del diskussion.
Men ännu intressantare var det som hände inom mej. Jag märkte plötsligt att jag sökte min egen gravplats, dvs jag tänkte på hur och var jag vill bli begravd.
Sundom då? Ja, det har länge varit klart för mej att jag skulle strös på Sundom gravgård - nära torpet. Tänka att en askflaga skulle blåsa ner till min trädgård. Men - nu känns det annorlunda när jag inte äger nåt där mera.
Och det blev plötsligt aktuellt när vi gick från ställe till ställe och såg de olika typerna av gravar. Har inte kunnat slå fast exakt plats men det kanske spelar mindre roll bara formerna är klara.
Vasa ska det vara. Ströbegravning ska det vara. Enkel kista av papp med bårtäcke lånat från församlingen. Och - det var nytt för mej - låneurna från församlingen. Askan strös i en urnelund (den vid båten verkar bra fast jag inte tycker om båten). Där spolas askan ner bland stenar och namnet finns på en pelare nära båten. Eventuella blommor och ljus en bit bort. Ingen behöver känna krav att gå och sköta nåt. Inga gräsklippningskostnader för nån. Och ett stiligt ställe. Man kan stå på bron över stenarna och meditera. Så får det bli. Om inte den nya urnelunden på gamla sidan blir ännu finare. Där skymtar vattnet mellan träna.
Det kändes skönt att få det här utrett - har rört sej i skallen på mej sen husbandet till Sundom bröts.
.

Kassettband

Vet ni hur långt själva bandet i en C-kassett är (yngre årgångar vet inte vad en C-kassett är men frågan går till er litet äldre). Jag vet inte. Men jag vet att jag av en normal 60 minuters kassett virkar ettsjok som är 30x19 cm.
Vad ska det bli av sjoket? Förslag mottas. Troligen en väska. Det är nämligen så att det finns betydligt fler än en C-kassett. De är nog över 100 och det är bara ett fåtal som ska sparas. De har kommit från moster och mamma - men de flesta kom härom året av en som visste att hen aldrig kommer att använda. Och jag tackar och tar emot - förstås.
I den allmänna uppstädningen bestämde jag nu att det ska försvinna en del kassetter - och fick virkidén.
In i mitt handarbete försvinner nu Torkel Selin och Arthur Eriksson med andligas ånger till dansmusik (nå det finns nog fina saker också), Jan Malmsjö som sjunger jul, högklassig poesi som "dina ögon som är så blå som min kärlek är röd", men också tuffare stuff som Moody Blues och Diana Ross. Plus mycket mycket mer.
De flesta av de genomlyssnade hamnar i destruktionskorgen. Väldigt bra "garnnystan" - kassetten där bandet löper fint.
Visste ni förresten att banden är av olika färg. Nja, bruna är de ju alla, men olika nyans av brunt.
Och nej - jag tar inte emot donationer!

To be or not to be

Har träffat så många inbitna kolloiter att jag började tvivla på om jag kommer att passa in. De här som berättar att de kommer i april och bor på kollo långt in på hösten. De har som bara sovit ett par tre nätter i sitt stadshem under hela sommaren. Jag försökte förklara för ett par damer att det händer så mycket trevligt i stan på sommaren - saker som jag inte vill vara utan. De svarade med stor pondus att sånt har de helt lämnat bort.
Därför var det så befriande då jag diskuterade med min granne/simkompis härom kvällen. Hon berättade att hon aldrig sover på kollo. Hon kör mellan och far hem till stan till egen säng och egen dusch och egen papperstidning. Ett helt annat sätt att ta kollolivet.
Klart att jag vet att jag får bete mej som jag vill. Men det var ändå skönt att höra att det finns en annan ytterligthet än de ständigtboende.
Själv tror jag att jag blir en sån som sover ett par nätter i stöten. Känns lämpligt nu. Jag vill övernatta. Så skönt att uppleva sena kvällar och tidiga morgnar. Och sedan -förhoppningsvis - när det finns en trädgård njuta av det man pysslat med - nån sommar när det inte är så hett. Just nu har det mest handlat om att bo in sej och packa upp. Inte illa det heller.
Men att jag skulle stänga av stan för nån längre tid - helt befängd tanke. I stan har jag utvecklat ljuvliga sommarrutiner. I stan träffar jag folk (fast jag ju inser att jag kommer att ha mycket kontakter till kollofolket också). Och framför allt - i stan har jag mitt hem.
Och dessutom - konstigt - känner jag mej ensam på ett annat sätt på kollo än i stan. Det har väl att göra med att mitt sommarstugeliv har varit tvåsamt. Känns nästan perverst att grilla åt en person , att inte ha nån att planera det nya med. I stan är det helt naturligt att vara ensam.
Måste ju nog erkänna att jag igen (precis som med Sundom och B:s villa) upplever en konflikt i att dela mej mellan två ställen. Varför ska jag fara hemifrån när jag njuter så hemma? Varför ska jag dela upp min tid och mina saker på två ställen? Känns inte så illa med kollo men litet av de känslorna finns. Får se hur det utvecklas.

Ingen bra start

På ett sätt blev det ingen bra start för mitt kolloliv. Och det är ingens fel. Jo, det är vädrets fel. Pga dett torra vädret har jag inte fått någon matjord ännu. Helt bra. Det skulle damma något förfärligt plus att man inte skulle kunna anlägga gräsmatta i torkan. Och egentligen inte heller plantera nåt. Så resultatet skulle vara en torr dammig mullansamling.
Men inte är det vackert eller lockande det jag har nu. Ett månlandskap! Den fyllnadsjord som på midsommar var så regnuppblött att man inte kunde gå på den är nu som cement - grå och stenhård. Men små kratrar i - där de största stenarna har tagits bort. Månlandskap är vad jag har.
Och hettan - den extrema - har gjort att solen har blivit min fiende. Söker frenetiskt skugga och försöker få huset drägligt med gardiner och vädring. Har förstås coolern men den vill jag nog inte köra dagen lång. Så den får jobba på kvällen då 35 grader ska ner till dräglig sovtemperatur.
Och solen gassar in genom de höga fönstrena. Betyder att jag oftast på kvällen sitter ute - i skuggan av förrådet. I mitt månlandskap.
Det är bra att få uppleva det värsta varm- och solvädret nu när jag är i planeringsskedet. Nu vet jag var jag ska sätta in stötarna. Sittgrupp nära förrådsväggen - morgonsol och kvällsskugga. Nån lösning som ger skugga så solen inte gassar in genom högfönstrena.
Det här låter som om jag skulle vara missnöjd med mitt sommarvistebyte. Så icke.
Jag är själaglad över att jag sålde Sundom. Att inte behöva springa runt och klippa gräs i hettan - med med länga elkablar efter mej. Att veta att det tas om hand. Att ha fått ordning på mina saker. Trots att jag saknar mina underbara skördkorgar.
Jag är lycklig över det vackra och praktiska hus jag har köpt. Där jag tycker jag har det så mysigt. Och fungerande.
Och - inga myggor eller bromsar. Kan sitta ute utan att bli störd.
Trevliga närmaste grannar. Nya bekanta bland grannarna. Fick simsällskap av en igårkväll.
Och tiderna när jag kan röra mej utan att solen stör. Underbara morgonstunder på miniverandan. Och - så lycklig över att jag faktiskt sover här. Och sover minst lika bra som i stan. Vilket nu inte betyder så mycket.
Att jag sen i princip har svårt att dela gracerna mellan två ställen är sen en annan sak. Men det får bli en annan mässa.

Spjälgardiner hjälper en del

Återställning

Det har varit en turbulent vår och sommar med fastighetsaffärer, ägodelshantering på olika sätt, flyttning, anpassning. Har känts av både fysiskt och psykiskt.
Hurdana spår det hela har satt i mej vet jag inte men i hemmet har spåren synts tydligt. Ett tag var bastun helt belamrad med saker på väg. Och faktiskt syntes det spår i hela lägenheten. Och syns ännu också. Väskor med saker till Hoppets stjärna och Röda korset och en datoruppsättning på väg ut. Och - faktiskt - spår av att saker har försvunnit, tom möbler, på väg till kollo. Och bilen är full igen.
Sen har ju fokuseringen på flytt och sånt lett till att den hemgenomgång som brukar höra försommaren till inte har blivit av. Och det har syns som högar av saker.
Idag tog jag mej tid  att röja. Massor i sovrummet som hittade bättre plats än kring min sköna länstol.
Så viktigt för mej att inte ha hemmet belamrat. Och så viktigt att viga dagar för att reda upp.
Det blev en riktig sommarlovsdag!
Som dessutom kom att innehålla bokläsning på balkongen - med regnet smattrande! Och eventuellt en sväng till Patio-jazzen. Och så börjar väl en viss Ernst med sitt sommarprojekt idag...

Väderskämmigt

Det känns skämmigt - som di säjer i Sverige - att inte gilla det rådande vädret. Folket jublar över temperature som går över +25 grader. Och att inte gilla verkar inte vara rumsrent.
Och visst - jag tycker också att det är fint att vi har en sommar som vädermässigt kan kallas sommar. Men det betyder inte att jag tycker om när det är stekhett. Jag mår så dåligt av det - plus att min hy inte ska utsättas för sol.
Jag blir handlingsförlamad på nåt sätt av värmen och känner att hjärtat inte vill ha det så här.
På kollo är det svårt att hitta skugga ute. Och inne stiger temperaturen över 30 grader. Bra att se nu redan hur det kan vara. Måste planera så det blir så bra som möjligt. Använda coolern mera, se till att sittgrupper planeras där det finns litet skugga i alla fall, mera fönsternät så man kan ha korsdrag. Och se till att ta vara på timmarna på morgonen - då är det fint och skuggigt.
I stan är lägenheten ok - men på kvällen är sovrummet gassigt och inen cooler finns. Men balkonglivet på kvällen är jess.
På båda ställena skulle jag vilja vara aktiv och röra på mej men - hettan förlamar.
Väl bara att väntar på friskt väder nu och njuta av de stunder det är drägligt, för då är det verkligen toppen. Morgnar på kollo och kvällar i stan.
Och glädjas med dem som klarar av värmen.

Alltid något

Det kändes gott att fara från kollo med en liten skörd idag. Rädisor - riktigt präktiga och små små potatisar ur baljan där mitt trångbodda potatisland finns i år.
Ni ska veta att jag har saknat mina skördekorgar från Sundom. Mer än jag hade räknat med. De där som blev tyngre ju längre sommaren framskred. Både mat och blombuketter fanns där.
Blombuketter som gav mej de fina doftupplevelserna som jag har missat i år. Om man undantar rosendoften på väg till kollo-toan.
Bären som fyllde frysen, potatisen den fina som åts under andakt. Som gav mej känslan av att jag var rikast i världen.
Men ok - jag visste att det skulle bli ett annorlunda år. Och som sagt - idag kom jag hem med en liten skörd.
Kanske jag beger mej ut på bärletning i skogarna - bara det skulle bli litet svalare.

Så lika och ändå så olika

Det är så intressant att se hur andra kollofolk har planerat sina hus. I princip har vi likadana hus. Nå det är inte sant men de flesta av oss har stockstugor med loft. Endel sover uppe på loftet, endel i rummet bredvid köket och endel i "vardagsrummet". Också andra variatoner förekommer.
Orsakerna till att man köpt kollostuga varierar också. Men jag antar att odlingslängtan har varit drivkraft för de flesta. Någon behöver semesterboende. De flesta kommer dock från Vasa och kör mellan.
Jag har en känsla att de flesta på sommaren/semestern bor på kollo och far hem till stadsboendet då och då.
Och sen inredningen. En berättade att hen började från tomt bord-hade inte haft når sommarhus förr. Kunde köpa möbler som passade precis och kompletterade med nåt som fanns i hemmet. Nån köper Ikea och bygger om efter behov och behag.
Och så jag då som bygger upp min inredning efter det jag har kvar efter att ha sorterat ut på torpet.
Senast igår bestämde jag mej för att testa det däer bordet för "candle light dinners" så nu är det rumsterat om i ett hörn på nytt. Välsignade loft som tycks ta emot hur mycket som helst.
Det är med skräckblandad förtjusning jag tar fram en av de bananlådor som ännu finns i uthuset. Vad ska jag möta där? Går det att få inplacerat? Blir det till samlingen Hoppetsstjärna.3?
Idag tog jag in en låga med påskriften Smått och gott. Lär ta en tid innan jag fattat beslut om allt det som finns där. Tids nog...

Tantlösning eller skön ingenjörskonst

Inte så lätt att dra gränsen mellan de två. Konstruerar jag en mörkläggningsanordning av ett duschdraperi som tas bort till dagen är det en tantlösning. Likaså om jag gör en fönstermörkläggning av gamla rullgardiner som tas bort till dagen. Men fixar jag till den så den på nåt sätt går att rulla/veckas upp är det skön ingenjörskonst. Gör jag så att hållaren för den gamla mässingsgardinstången fungerar - med hjälp av skrot som hittas i lidret och med stort tålamod och dito envishet - då är det skön ingenjörskonst.
Är det kanske så att om resultatet är något konventionellt, något som ser ut och fungerar "som det ska" är det skön ingenjörskonst men om det handlar om nåt som hanteras på ett okonventionellt sätt är det en tantlösning.
Att båda lösningarna är lika intelligenta och användbara är helt klart.
För mej är det en hederssak att fundera ut såna här lösningar - att göra något av ingenting. Sätter mycket tanketid på att fundera ut lösningar. Återanvändning på hög nivå. Alla lösningar tål kanske inte dagsljus men de fungerar.

Hemmet det kära

Kom hem från kollo en dag tidigre än planerat. Har så mycket som ska göras i stan.
Men - så började jag sakna hemmet. Inte bara dusch och toa i eget utrymme utan också hemmet och hemkänslan. Och det är ju såhär att jag är novis på att vara borta hemifrån över natten. Är riktigt nöjd över hur bra det har funkat. Tror jag får öva.
Sen fattas ju trädgårdsarbetet på kollo ännu - matjorden är inte på plats. Och så är det så obarmärtigt hett där. Har planer efter att ha tänkt igår.
Det betyder inte att det inte finns att göra. I uthuset finns ett stort gäng med packlådor som väntar på att bli tömda. Trevliga inredningssysslor i huset. Och - så fort man rör sej utanför tomten möter man nån att tala med.
Men - hemma är hemma. Persedelvård, stadsärenden och konsert. Idag. Och stor-tv. Gillar.
Dessutom behöver balkongtomaterna mej med jämna mellanrum. Igår slokade de så en granne ringde och rapporterade. Hen överdrev nog - vips ar de krya igen.

Hett

Har varit på kollo några dagar nu. Riktigt trevliga dagar med diverse sysslor och kontakter. Tom väninnebesök.
Men - vilken hetta det var härom kvällen när solen gassade in. Länge. Typ 30 grader på mätaren vid dören och sol rakt in i rummet. Ute blåste det så det var svårt att hålla parasollet på plats. Satt nog och undrade vad jag har gett mej in i. Jag som tycker så illa om sol!
När solen gick ner och det fortfarande var varmt i stugan fick jag testa min nyinstallerade värmeluftpump. Och oj vad den var effektiv. Efter en kort stund var det behaglig temperatur och man kunde tänka på att gå och lägga sej.
Men seriöst - jag måste tänka på solskydd. Och det räcker nog inte med rullgardin. Men vad?
Altan med tak som inte är helt genomskinligt? Många plus - skyddar rummet från gass, är ett ställe där man kan sitta i solskydd. Möjlighet att ha trädgårdsmöblerna ute fast det regnar.
Pergola? Fantastiskt fina. Men stora. Dessutom såg jag igår en vars tak hade blåst sönder.
Hembyggd pergola med tak?
Storparasoll. Nästan uteslutet. Vill ha ett parasoll som går att flytta. Foten som behövs till ett megaparasoll är ju så tung att jag inte orkar lyfta den.
Det lutar mot terrass med tak. Säjer som de brukar i vissa Fb-grupper - bombardera mej med idéer när ni ser bilderna.
Och - idag är det skönt mulet. Ja ren igårkväll. Underbart.