Tantlösning eller skön ingenjörskonst

Inte så lätt att dra gränsen mellan de två. Konstruerar jag en mörkläggningsanordning av ett duschdraperi som tas bort till dagen är det en tantlösning. Likaså om jag gör en fönstermörkläggning av gamla rullgardiner som tas bort till dagen. Men fixar jag till den så den på nåt sätt går att rulla/veckas upp är det skön ingenjörskonst. Gör jag så att hållaren för den gamla mässingsgardinstången fungerar - med hjälp av skrot som hittas i lidret och med stort tålamod och dito envishet - då är det skön ingenjörskonst.
Är det kanske så att om resultatet är något konventionellt, något som ser ut och fungerar "som det ska" är det skön ingenjörskonst men om det handlar om nåt som hanteras på ett okonventionellt sätt är det en tantlösning.
Att båda lösningarna är lika intelligenta och användbara är helt klart.
För mej är det en hederssak att fundera ut såna här lösningar - att göra något av ingenting. Sätter mycket tanketid på att fundera ut lösningar. Återanvändning på hög nivå. Alla lösningar tål kanske inte dagsljus men de fungerar.