Jag är glad att jag fick uppleva det på kollo.
Och nu vill jag inte alls förringa faran i åskvädret. Det visade ju sej att det blev en fara - en stor familj hemlös sedan deras hus brann, många var säkert livrädda.
Måste nog erkänna att jag också funderade nån gång på att gå och sätta mej i bilen. Det bara var så nära! Hela huset skakade.
Men annars var det ju nog så spektakulärt. Drog igång och rörde sej bakom huset. Sen lugnade det sej. Och då samlades grannarna och jag på gården. Man måste ju bara få dela det man varit med om. Sen in i stugorna igen. Strömmen gick men kom tillbaka ganska snabbt. Jag som var försiktig med att använda el hade bara levande ljus.
Men litet måste jag ju få ladda telefonen och litet måste jag ju få chatta när det var litet lugnare. Självbegrägeri?
Ut på verandan i mörkret när regnet tog paus. Inga mygg - bara fin varm natt. Och blixtskådespel.
Det som jag mest kommer att minnas var stunden när jag egentligen var uppe på övertid. Hade gått och lagt mej men vem kan sova när blixtarna lyser upp himlen stup i kvarten och åskan mullrar.
Och inte ska man ju sova när någt så extremt händer. Inte sova bort onc e in a lifetime-grejen.
Gick upp och satte mej på golvet framför mitt höga fönster. Utsikten var magnifik. Blixtsken över havet - ibland såg man också själva blixten. Och det var ljust vid horisonten mest hela tiden. Stearinljus - chatt på gång - och ett glas öl. Det var sån stämning. Men nog litet spännande också för plötsligt brakade det till.
Kan ändå uppleva att det är häftigt att ta del av ett sånt naturskådespel.
Ukkoshelvetti som det kallades tex i Iltasanomat. Men detta ukkoshelvetti nådde inte över nyhetströskeln i yles radiomorgonnyheter.
 |
| Bilden lånad från Pohjalainen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar