torsdag 16 augusti 2018

Stressig sommar

Som jag förr har skrivit upplever jag att veckorna blir så korta när jag är ett par dagar på kollo. De dagar jag är i stan fylls med allehanda sysslor så tiden vill inte räcka till.
Det betyder att jag i sommar inte har fått tillräckligt av mitt underbara sommarstadsliv. För få morronpromenader, för få loppisturer, för få långpromenader, för få sommarluncher, för få pysseldagar hemma, för få sköna stunder på egen gård i stan, för få balkongmysstunder, för få soffhängstunder vid trevliga filmer på tv. Och mycket mer som det blivit för få av.
Detta så till den milda grad att när jag idag efter att ha inställt mej på en lugn stadsdag fick veta att kollo nu har fått matjord och att jag kan plantera gick helt i lås. Började ställa mej för att fara iväg när jag plötsligt kände att jag måste lyssna på vad jag vill och ta min stadsdag.
Och så blev det. Växterna får vistas i tvättstugan några dagar till. Kanske bra eftersom det fortfarande är varmt och torrt väder. Och när jag sen far - då ska ni se att jag vill fara.
Sen kan man ju fundera på varför det är så här. Varför drar jag mej för att spontant fara till kollo en sväng. Jo, troligen för att jag inte är spontan. Har blivit rubbad i mina ljuvliga rutiner och är störd.
Detta trots att jag tycker att mitt kollo är så fint. Huset är toppen. Morgnar och kvällar är helt underbara. Dagarna har ibland varit ensamma, långa - och heta.På den grå sterila gården och inne i solgasset. Det med hetta och steril gård är redan till en del åtgärdat och sysslor blir det säkert bara jag får igång trädgården.
Men faktum kvarstår - jag känner mej mera ensam på kollo än i stan trots att jag är precis lika själv på båda ställena. Känner mej aldrig ensam eller sysslolös i stan.
Man kan ju faktiskt fråga sej varför jag envisas med att ha ett sommarhem när det verkar vara så komplicerat och verkar stjäla av det sommarliv jag tycks vilja ha - mitt stadsliv.
Nå det har ju att göra med odlandet och så de där kära möblerna som jag inte får rum för i ett enda hem. Och sen tror jag ju alltid att jag ska bli sommarhusfrälst.
Och kanske jag blir det också. För kollo är toppen - det ät bara jag som är stel.
Känner fortfarande att det som skett - Sundom bort, Malax in - var det rätta. Och är därmed mycket nöjd.
Men nu också nöjd med att jag lyssnade på mitt hjärta idag och blev i stan. Ska snart gå ut i trädgården  och pyssla - och släppa in ljus på växterna som står i tvättstugan och väntar . Kaprifolen, äppelträdet och svartvinbärsbusken.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar