Gift till billigt pris

Såg imorse en dokumentär som var verkligt skrämmande. Om gifter i kläder tillverkade i Indien. Gifter i sådan halter och så farliga att en H&M-anställd sompackade upp kläder blev sjuk. Olika symptom, bl.a. njurproblem. Och blodprover visade gifter som gör en mörkrädd. Reportageteamet for iväg till Indien och dokumenterade de mest fasansfulla arbetsförhållanden. Man blekte och färgade utan att ha en aning om vilka vätskor man stod i med fötterna och vad man oskyddad andades in. Och ingen vågade klaga - det var jobb och kanske en familjs levebröd som stod på spel. Sen visades gifter som dumpas i länder som har mildare lagstiftning än vad EU har. Och hur tullen som mäter att luften i transportbilar med kläder till Europa är farlig - stämplar med rött och inget mer händer. Lagstiftningen haltar. Människor tar skada, främst de som tillverkar våra billiga kläder (strid på kniven mellan Indien och Kina om offerter - leder till ännu lägre priser) men också vi konsumenter i västvärlden. Usch! Tacka vet jag urtvättade Loppiskläder!

Teknikkonsument

Måste nog erkänna att jag är litet teknikgalen. Främst när det gäller datateknik. Kan sitta i timmar för att klura ut nåt. Har lust på datorer stup i kvarten. Utgår ifrån att det SKA gå och att allt som jag behöver ska fås fram på Internet. Gratis. Betyder att Spotify (och andra därmed jämförbara) ger mej musiken - naturligtvis diskret kopplat till stora gamla stereoanläggningen med högtalarna gömda. För trots att jag älska teknik så får den inte synas mer än nödvändigt. Betyder att ända sen jag fick ner Voddler med filmer - eller egentligen sen jag tog ut filmer från digiboxens hårddisk - har jag haft ett behov av en snygg TV-koppling. Har läst och studerat och diskuterat men kommit fram till att det är för trixigt med en rund-TV. Så igår gjorde jag slag i saken och köpte en platt - efter att ha sålt min runda via Facebook. Känns nog litet omoraliskt att köpa en ny när en gammal fungerar men jag tröstar mej med att nån hade nytta av gamlingen och att den nya ger en helt ny dimension. När jag väl lyckades få den att fungera som jag ville. Och det var många krokar i långdansen innan jag var där. Men nu, nu ser jag Voddler och annat i 32 tum, rimlig kvalitet, tillsvidare med ljud bara i hörlurar. Ännu besviken på avsaknaden av manual... Och något chockad hur lätt det är att köpa nytt - bara fram med kortet och vips är du ägare till en ny pryl... Man får nog allt tänka sej för!

Bloggvänner

Det verkar som om var och varannan skulle blogga idag. Tom så att B nämnde möjligheten att han skulle börja. Jag har ett antal bloggare som jag följer - av olika orsaker. Några för att de har varit mina elever och för att jag tycker det är intressant att följa dem i deras liv. Några för mej helt främmande människor som bloggar på teman jag tycker är intressanta - eko, dockskåp, loppis, odling. Och så en som skiljer sej från mängden - en barndomsvän som bloggar om sitt liv med sjukdomen ALS. Det är en så stark blogg och en så stark kvinna. Som dessutom uttrycker sej så att varje blogganteckning nästan direkt kunde publiceras som ett kapitel i en bok. Hon har det så jobbigt, hon kämpar för att få det praktiska att fungera - och ändå orkar hon skriva, orkar svara på alla kommentarer hon får, orkar uppmuntra oss som läser. Det är nästan så att när hon inte har skrivit på några dagar blir man orolig...
Konstigt hur man via bloggar lever med i andra människors liv. Och så som jag ser det är det inte dåligt. Omedelbar respons, närhet - när det är som bäst.

Vardaglig lycka

Tänker ofta på det. Och speciellt accentuerat har det blivit nu med Japan och Libyen som jämförelser. Jag tänker på det när jag ser människor gå eller köra iväg på morgonen. De har en vardagsrutin, ett jobb att fara till. Jag tänker på det när jag ser hur många som har tid och ork att ta sej ut på promenad på helgen. Hur lyckliga är vi inte! Vi bor i ett land utan krig och naturkatastrofer och vi lever i ett välfärdssamhälle - man må nu säja vad man vill om det. Och nu är jag fullt medveten om att bland dem jag ser (och inte ser) finns sådana vilkas liv går helt i svart. Människor i sjukdom, sorg, arbetslöshet, fattigdom. Men ändå - väldigt många som får njuta av livet och vardagen. Och vi borde alla förstå att ta vara på, inte bara dagen utan också stunden! Speciellt nu när vårsolen vräker ner över oss. Låt det brusa i bröstet en vanlig vardag!

Städa, städa varje freda....

... det är nåt jag har försökt undvika den senaste tiden. Jag vill freda fredagen, åtminstone de gånger jag jobbar. Det betyder att jag har brukat städa torsdag kväll. Av någon anledning har torsdagen på senaste tid varit bokad med möten och det har lett till att jag har slarvstädat med sopborste och dammvippa "för att städa grundligare sen på måndag då jag är ledig". Tyvärr har jag ibland på måndag lyckat tala bort det beslutet och slarvstädning har varit den enda städningen. Så kan vi inte ha det! Idag ryckte jag upp mej och städade onsdag morgon och oj, vad det känns bra. Tallsåpsdoft och dammfritt på golven!  Det är alldeles tydligt att här som i alla andra sammanhang är det viktigt att ha rutiner och hålla fast vid dem. Städa, städa varje vecka och lägga in städningen nån dag som passar!

Historik

Jag hoppas att jag idag lade sista handen vid mitt bidrag till historiken-matriken Vasa Svenska samskola/Korsholms gymnasium. Ett arbete som har pågått åtminstone i bakgrunden ända sedan jag var alterneringsledig. Dels har jag haft min egen kria att "Korsholms gymnasium och vad sedan" att jobba med och dels har jag hållit i matrikeltrådarna. Inte ensam men det har nog ibland varit ansträngande. Jag tror att min natur är sån att jag inte borde syssla med sånt. Jag tar ansvar så förfärligt och funderar så mycket och kollar och dubbelkollar. Hela förmiddagen satt jag och kollade fel i min egen kria och nu bör allt ha gått till tryckeriet. Känns faktiskt konstigt. Ett fel kommer att  komma ut i 2000 ex! Det skulle gälla att förtränga det hela nu och försöka njuta av att det inte ligger på. Borde firas! För jag måste nog erkänna att jag är hjärtligt trött på historik-matrikeln...

Härdsmälta

Man vågar nästan inte stava till ordet. Så kusligt är det. Ett skenande kärnkraftverk. En upprepning av det som hände i Tjernobyl. Och nu ser det ut att bli så i Japan. Man håller andan och hoppas man på något konstigt sätt ska få kylningen att fungera innan trycket i reaktorn blir alltför stort. Och att vindarna skall föra de radioaktiva ämnena bort från land. Det har redan uppmätts höjda halter av radioaktivitet utanför kraftverket.
Tror inte att nån vuxen som var med om Tjernobyl nånsin glömmer. Glömmer inte var man befann sej när nyheten kom. Glömmer inte myndigheternas tafatta information. Glömmer inte hur hon såg ut, hon från strålsäkerhetsmyndigheterna, hon som skulle berätta hur farligt det var för oss. Glömmer inte hur vi tömde sandlådor. Glömmer inte - ja hur skulle vi - det är med oss ännu. Ännu har vi i någon mån förhöjda halter cesium i bär. ännu hör vi om strålskadade människor från området nära Tjernobyl. Och nu kommer vi helt säkert att bli påminda eftersom journalistiken alltid vill göra kopplingar, jämförelser.
Men inte tänka på oss nu, nu finns det de som är i fara eller döda i Japan. På grund av naturen denna gång. Jordbävning, tsunami, härdsmälta. Det blir liksom för tjockt....

Oss rödhåriga emellan...

Var hos frissan idag. Inom parentes ett av de största svenska rum jag vet. In kom en kvinna med ett vackert långt rödbrunt hår. Råkade höra henne tala om ett färgschampo med frissan och kunde inte låta bli att fråga. Jo, berättade hon, hon har upptäckt ett schampo som är rött till färgen och som ger heenes hår en färgförstärkning. Precis vad mitt hår kunde behöva! Dessvärre var den en produkt som var på väg ut ur sortimentet. Men hon skulle forska. Och bad helt spontant om min e-postadress för att få skicka rapport åt mej! Alltså en främmande kvinna! Så ska slipstenen dras!

Vattenlöpning

Undrar om det finns något så underbart ursprungligt som vattenlöpning. Låt vara att det är helt onaturligt - ett flytbälte om midjan och en balja med vatten renat på konstgjort sätt i ett energikrävande hus. Men ursprunglig är känslan - kanske en återgång till fostertillståndet i livmodern - ett skvalpande i fostervatten. Nå hur som helst så är det så skönt och välgörande att jag skulle hoppas att alla skulle få möjlighet till denna terapiform. Alla åldringar borde få sänka sej ner i det välgörande vattnet och flyta omkring. Röra sej eller låta bli. Bara vaggas runt i det varma. Och jag lovar, om jag nångång blir oregerlig, dement eller annars oförmögen att uttrycka vad jag vill - sänk ner mej i en bassäng med ett vattenlöpningsbälte om midjan - och jag lovar - ni gör mej gott!

Deltidspensionärsrabatt

Tisdagen den 1 mars 2011

Kafé i centrum av Jakobstad igår. Ville ha en bit salt och en kopp kaffe när jag kom fram till Jeppis igår. Såg på dörren att pensionärer och studerande får 10% rabatt och tänkte inte mera på det. När jag kom till kassan fick jag frågan om jag är pensionär. Skämtade och sa att nej bara deltidsdito. Med den påföljd att jag fick 5% rabatt! Litet roligt och smågulligt och hon i kassan förklarade också att nog har ju en deltidare också mindre inkomster... Men det intressanta var ju hur det kändes att bli tillfrågad. Lite konstigt måste jag nog säja. Men mest tänkte jag på hur det känns för en kassatjej som frågar fel så att säja... Men kanske de är så vana. Och vi är ju många som är fem före mensom kanske i den unga kassafrökens ögon ser ut som många timmar efter...

Frestelse

Så kom det då igen en bostadsfrestelse. Och denna gång är jag hårt drabbad. En lägenhet som har praktiskt taget allt jag kan önska. Gammalt renoverat trähus, centralt beläget. Och dessutom väldigt nära Bo. Kakelugn. Bilhallsaktie ledig att köpa. Varm glasveranda. 84 kvadrat. Vacker. Ljus. Dessutom i sådant skick att inget behöver göras vad jag kan se av bilderna. Det enda som nu saknas är ett badkar men med tur får man in ett sådant också. Massor med fönster - på gott och ont. Vid utsikt åt två håll, höghus i vägen över gatan åt det tredje. Lummig , nästan lantlig gårdsplan. Planteringar. Möjlighet till egen liten täppa? Hur som helst så har den fått mitt huvud i snurr. Har sett bilder och varit och kollat från utsidan. Imorgon visning och då vet jag mera.

    

Bara en så trevlig bild som jag hittade      

Frostknarr

Har litet svårt att förstå att det klagas på kylan. Njuter något enormt av att sticka ut näsan och konstatera att det igen är så kallt att det tar på andan. Och att gå på promenad en kall kväll som denna är ju något av en sensation. Bra klädd klarar man det utmärkt. Och känner sig superpigg efteråt. Och när det dessutom inte blir helmörkt så tidigt nu. Gick en timmen runda med grannen ikväll. Ner till de älskade småhuskvarteren i Sandviken. lugn takt för att kunna småprata. Helt suveränt. Nu ska ingen tro jag är så dum att jag inte fattar att vi av ekonomiska skäl inte borde ha så här kallt. Och själv störs jag av det evinnerliga motorvärmarsladdipluggandet...

Opiskelija

Försiktig ringning på dörren bästa nyhetstid. I trappan står en söt ung flicka. Olen opiskelija och säjer nåt namn och gör sej beredd att packa upp nåt som hon tydligen vill sälja. Jag som inte klarar av att köpa saker av folk som säljer på det sättet säjer nej och hon backar och ber om ursäkt. Kändes så illa! Egentligen värre än tiggarna på gatan för hon kom direkt på. Men ändå... Skulle gärna ha bjudit in henne på en kopp te och smörgåsar men det går väl inte an. Var det nu en i raden av studerande som lockas av gratis studier i Finland men som inte har räknat med hur dyrt det är att bo och leva i Finland...

Klok vård

Börjar tro att hälsovårdare är ett släkt för sej. Ett klokt släkte. Åtminstone de jag har haft att göra med. Vet ju hur stort stöd skolhälsovårdarna är för ungdomar med allehanda problem - både fysiska och andra. Jag minns hur väl omhändertagen jag blev när jag hade min fotfraktur för nåt år sedan. Man hanterade mej proffsigt och var dessutom snäll och omtänksam. Och detsamma upplever jag nu när jag har tagit kontakt för mina sömnproblem. Det ställs de rätta frågorna. Man får tala om sej själv. Man får råd. De ser på nåt sätt mer till hela mej än vad jag upplever att läkare gör. Men så har jag nu egentligen mest kontakt med läkare som talar med mej om labbresultat per telefon, eller specialistläkare som gynekologer och tandläkare. Och de har kanske ingen anledning att se till hela mej.
Tillbaka till hälsovårdarna. Idag rapporterade jag mitt något höga blodtryck men också det ganska låga som mättes dagar efter nätter av fler sovtimmar - med hjälp av insomningstablett (små flisor av en tablett). Och vi konstaterade tillsammans att sömn (ev med hjälp) är bättre än högt blodtryck. Fick dessutom ett tips - är havregrynsgröt på kvällen för att den oroliga magen ska få sitt.
Sen tar de också ner en på jorden - själv funderade jag om jag borde börja höja konditionen med typ löpning men det ansågs inte vara nödvändigt - "då kanske du står här med knäförslitningar om ett tag". Säkert sant. Ibland blir man ju själv påvligare än påven själv och då är det bra att nån tar ner en på jorden igen.
Summa summarum tror jag det skulle vara klokt att satsa mer på tilläggskompetens för dessa kloka - högre YH-examen - som skulle ge dem större rättigheter och ännu mer medicinskt kunnande. Det mänskliga kunnandet besitter de redan.

Pigg på söndag

                                         

Nog är det ju otroligt vad nattsömn kan vara viktig. Har hela veckan nu slitet med att vakna 2,3,4 på morgonnatten och i allmänhet inte kunnat somna om. Och dagen har blivit därefter. På nåt sätt klarar man nog sej när man har folk omkring sej och blir tvungen att vara strukturerad. Men att planera går segt. Att vara alert på kvällen och få nåt uträttat är helt omöjligt. Och undra på det - dagen börjar ju ta slut. Har gjort så här med tanke på mitt blodtrycksmätningexperiment som ar slut imorgon, när jag har vårdtid. Ville kolla om det faktiskt är så att jag inte sover lång natt trots att jag har sovit fler korta. Och tyvärr tycks det vara så. Nu har jag med "hjälp, alldeles liten sådan" sovit rimligt två nätter - och vilken skillnad! Är pigg , känner mej alert och har lust att gå ut i naturen (trots "halvsidig" huvudvärk). Vill det sej är också blodtrycket lägre... Kanske det måste bli min melodi - sova med hjälp. Ska höra vad kloka vårdaren säjer imorgon.

Ut på stan!

Det är ju sån njutning att skriva här så man skriver stup i kvarten. Inloggnig utan inloggningskoder eftersom jag har gmailen aktiverad. Snärtigt skrivfält med alla redigeringsmöjligheter, tom stavningskontroll. Något som verkligen behövs när jag flyger över mina tangenter med två fingrar (och dessutom inte alltid har brillorna på).
Nu: solen skiner och det är kallt - troligen sådär härligt att man nästan tappar ut andan när man kommer ut på gården. Ska dra ut på stan och se vad som händer. Inget är nödvändigt, bara att dra runt och iaktta. Kanske en sväng till Bibbans bytesbord - skulle vara dags att börja läsa nåt annat än pedagogik på kvällarna - kanske till Rewell där det säkert är politiker som samlar folk, kanke för att kolla in vårkollektionerna - behöver en dimissionsdress (har vi hört det förut). Men alltså - inget maktpåliggande. Tjoho vad jag gillar min blogg!

Dagboksanteckningar januari (från hemsidan)

Onsdagen den 26 januari 2011

Ojojoj! Igår bidrog jag till sopberget med ett jenkkiskåp som jag tyckte var i sina bästa år. Det var ett skåp i Brändölägenheten och den nya hyresflickan berättade att kylskåpsdelen krånglade. Ringde en service och en annan service. Båda hade den uppfattningen att ett jenkkiskåp av den modellen, den åldern, det tillverkningslandet och det felet inte lönar sej att reparera. "De brukar få såna fel, kompressorn räcker inte till både kyl och frys". Tur att jag var ledig. Hade alltså tid att fara runt och kolla och jämföra - med hot om att "du får det inte lika billigt senare" när jag drog vidare. En del hade ingen "körbort"-service - anlitar posten (!) som transport. Olika priser men överlag billiga skåp. Och förklaringen var att praktiskt taget alla skåp, jenkki eller inte, har bara en kompressor i dagens läge. Det som reparatören sade inte räcker till ens i ett litet jenkkiskåp. Sic! Så gott folk, om ni har ett kyl-/frysskåp med två kompressorer - vårda det ömt - de tillverkas nästan inte mera!
Tjejen fick sitt skåp samma kväll, plats för mikrougn ovanpå och dessutom var hon glad över att det är så tyst - nåt att beakta i en liten lägenhet. Slutet gott, allting gott men jag knorrade och knorrar ännu över att ett stort jenkkiskåp på 10+ år ska skrotas!

Söndagen den 23 januari 2011

Tänk att man kan sova så dåligt som jag och ändå vara på benen! I allmänhet max 5 timmar, ofta mindre. Jag somnar oftast bra på kvällen men sen vaknar jag före tre, fyratiden eller senast fem. Och ofta i samband med att tidningen kommer. Om den inte har kommit brukar jag lösa korsord och äta nåt smått - för att lugna magen som är väldans alert så fort jag vaknar. Känner mej nog ganska dålig på dagen men på något sätt fungerar jag... Men det har nog blivit så att om jag har nåt viktigt eller en lång dag framför mej så tar jag insomningspiller - och sover som en gris. Men jag vill inte använda dem hela tiden! Känns ganska tufft.
Man blir ju inte heller upplyft av att läsa om vad sömnbrist kan leda till - sämre immunförsvar, fetma depression...
Men vad gör man? Min läkare säjer bara att det hör till åldern...



Fredagen den 7 januari 2011



Tycker nästan själv det är konstigt. Nämligen det faktum att jag inte tycks få nog av mörker, jul och hemmavistelse. Mörkret älskar jag redan när det smyger på i slutet av juli. Ljus tänds och allt känns ombonat och bra. Tom så att jag tycker att sommarljuset är obarmhärtigt...
Och samtidigt som mörkret kommer börjar jag känna julen närma sej. Presentskåpet inventeras och julsångerna lyssnas på i smyg. Och förstås glöggen. Och varje för tidig juldekoration i varuhusen hälsar jag med glädje trots att jag sällan och aldrig köper nåt nytt. Julen ät tradition och minnen.
Och att få vara hemma! Blir jag bara aldrig trött på. Ingen årstid men på julen är det bäst. Det är så underbart vackert hemma på julen! Och tryggt - kallt ute, varmt och pyntat inne. Och långa lediga kravlösa dagar.
Men nångång tar det slut. Mörkret blir till ljus, julen ska städas ut och man ska ut i det aktiva livet utanför hemmet. Depp. Ja, jag tror det men nästan strax efter julutkastningen brukar också i en längtan efter luft och ljus väckas i mej. Och jag börjar se mej om efter vårtecken. Och det postiva med det är att det är rumsrent! Det gör alla...

Du måne klara...

Helt fantastiskt vilken fullmåne det är ikväll! Den lyser upp alla harspår i snön. Varje natt kommer det nya spår. Jag undrar vad stackars Puppe hittar i vår frusna snöiga trädgård. Och han syns aldrig. Ifjol kom han varje kväll samma tid och då kunde jag kasta ut morötter från balkongen.
Men månen, ja, man får lust att vandra ut på isvidder och känna sej ett med naturen. Men eftersom det inte blir av är det lika bra att dra till sovrummet. Godnatt!

Nytt bloggtest

Ännu är det isig vinter...

Så var vi där igen! Jag tycks inte kunna hålla mej borta från att testa bloggandet. Eventuellt för att jag har blivit så bekväm när det gäller att snabbt och enkelt kunna uppdatera - som Facebook. Och så har jag blivit så van vid att få feedback på det jag skriver - som i Facebook. Eländiga Facebook som har fördärvat min lust att uppdatera min mysiga lilla hemsida! Nå hur som helst - ska se vad jag kan göra med en blogg.