Tänker ofta på det. Och speciellt accentuerat har det blivit nu med Japan och Libyen som jämförelser. Jag tänker på det när jag ser människor gå eller köra iväg på morgonen. De har en vardagsrutin, ett jobb att fara till. Jag tänker på det när jag ser hur många som har tid och ork att ta sej ut på promenad på helgen. Hur lyckliga är vi inte! Vi bor i ett land utan krig och naturkatastrofer och vi lever i ett välfärdssamhälle - man må nu säja vad man vill om det. Och nu är jag fullt medveten om att bland dem jag ser (och inte ser) finns sådana vilkas liv går helt i svart. Människor i sjukdom, sorg, arbetslöshet, fattigdom. Men ändå - väldigt många som får njuta av livet och vardagen. Och vi borde alla förstå att ta vara på, inte bara dagen utan också stunden! Speciellt nu när vårsolen vräker ner över oss. Låt det brusa i bröstet en vanlig vardag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar