Traditioner

Det där med traditioner sitter nog djupt. Tex traditionen som vi har skapat kring Valborg. Man (och tydligen "alla" man känner i Vasa) samlas först för att se mösspåläggningen vid Topeliusstatyn. Segt varje gång att få till det. Brandkårens lift övar och övar. Talet brukar oftast handla om hur fattiga de studerande är. En förtjänstfull avvikelse från temat i år - ÅA talade på temat Topelius och också på temat tvåspråkighet och det med så positiva och vettiga förtecken att jag är benägen att tycka att det var det bästa studentvalborgstal jag hört. Efter mösspåläggningen strömmar de svenske mot Lyska (Övningsskolan) för att höra Pedavoces sjunga och höra ÅA:s representant säga "För övrigt anser jag att silorna ska rivas" och en del annat. I år blev det en flopp men det bekom ingen. Högtalaren nära oss var stum. Man såg att det sjöngs, man såg att det talades men man hörde inget. Ingen klagade, alla fortsatte att umgås och tala sitt. Alldeles förtjusande. Men kanske inte för dem som sjöng bra och talade bra (och hade förrberett sej). Men där ser man traditionernas makt - man kommer oberoende om man får det man kommit för eller inte...

Antimonarkist

Prinsbröllop i England idag. And I could not care less. Har egentligen aldrig sett kungliga bröllop på TV. I ungdomsåren handlade det om att vara annorlunda (än de vuxna), sen var det bara ointressant och nu har det blivit något av en protest. Under åren har jag blivit allt mer kritisk till att sådana förlegade institutioner som kungahus får förekomma i moderna demokratier. De må då vara hur trevliga och PR-viktiga som helst men nej, så tycker jag inte vi ska ha det! Glansbilder utan makt, tärande på rikets ekonomi. En del brukar säja att den glamour kungahusen och speciellt deras bröllop sprider ger den glamour i vardagen som vi alla behöver. Men det ger mig ingen glamourkänsla att se på deras liv. Vet inte egentligen vad som skulle ge mej glamourkänsla förresten, det får jag fundera på inför nån annan kria.
Det som jag nog ser på är presidentbalen då jag med behållning kollar in damernas (och i någon mån herrarnas) kläder. Men då är det ju Tarja som har bjudit och jag ser känt folk i paraden...

1 barn

Nog har jag ju känt till Kinas barnbegränsningspolitik från förr men det aktualiserades idag i samband med att det kontaterades att man binder ris för egen rygg (så heter det visst?) med begränsningen eftersom man får problem mend att ta hand om den åldrande befolkningen eftersom det finns så få barn... Stadsbor får alltså ha ett barn medan folk på landsbygden får ha två. Ett par med en fyraåring berättade att de har "lov att skaffa ett barn till" men det skulle de nog inte göra för det blir för dyrt! Sic! Att tala om och tänka på barn som en utgift! Att inte få skaffa ett syskon åt sitt barn om man bor i en stad. Att inte få bestämma själv om hur många barn man vill ha! Vilken pervers syn på den finaste gåva ett par kan få - och ge till sitt samhälle! Hur påverkar det här månne de få barn som får födas? Och nu då den medaljbaksidan också - ingen som sköter om de gamla. Hur sjukt får det bli??

Till landet

Oj, plötsligt var det full sommar - nästan i alla fall. Och snön smälter. OPch jag längtar. Längtar efter att börja reda upp trädgården på torpet. Räfsa, klippa rensa. Se det nya gröna. Komma hem smutsig och dammig och med en doft av natur i håret. Varje vår samma energi. Och energin att sköta trädgården brukar nog finnas kvar hela sommaren men resten av livet på landet blir det inte så mycket av. Tyvärr. Drar hem till stan och duschen med mitt damm istället för att värma bastun. Och varje vår hoppas jag att det ska bli annorlunda inkommande sommar. Och varje år samma besvikelse över att det inte blir det...

Stilla veckan

Veckan före påsk, stilla veckan pågår. Den vecka som jag faktiskt skulle önska att jag skulle ta mej tid att stilla mej. Men det bara lyckas inte! Inte i år heller. Två intensiva och långa jobbdagar och nu en städdag och sen morgondagen då jag tack och lov sjunger så jag kommer mej iväg till stillheten i andakten kl 18. Men måndag tisdag och onsdag. Vill så gärna gå in i påskfirandet via andakterna varje kväll. Men nej...

Stämmo

Jag tycker att bolagsstämmor är ganska fascínerande tillställningar. Man sitter uppradad kring ett bord hos disponenten ( i ett bolag sitter vi i husets torkrum, ibland med strumbyxor som sikthinder). Man går igenom föref´dragningslistor, bokslut, revisionsberättelse, beviljar ansvarsfrihet, godkänner budget och väljer ny styrelse. Ofta på finska. Och speciellt roliga är vi när bokslutet gås igenom. Vi nickar förnumstigt och bläddrar i takt. Åtminstone ska jag förstå på vilken sida vi befinner oss! Det är vastaavat och vastattavat och vi tror vi vet vad det betyder. Vi är glada när det går bra och vi förstår att verksamhetsåret har gått på plus och vi accepterar att vederlaget höjs. Vi kommer till övriga ärenden och då blir det småprat som är mysigt men som nog inte alltid hör hemma på en stämma. Ibland helt vanliga saker som borde meddelas direkt till disponent/gårdskarl. Ibland sticker Experten upp. Så på dagens stämma där vi fick en liten jämförelse mellan kärnkraft i Japan och Finland. Man ska vara cool som ordförande på en bolagsstämma. Och en sån hade vi idag. Jag tror faktiskt att bolagsstämman i all sin skröplighet har en funktion. Naturligtvis en juridisk trots att vi nu inte alltid förstår allt. Men jag tror också att den ger oss en viss känsla av stolthet. Vi sotter här vi vanliga aktieägare och hänger med i den byråkrati som krävs för att få saker och ting att rulla i vårt aktiebolag. Jättebra!

Övningsgång

Inledde just påskstädningen med att bl.a. tvätta köksskåpens dörrar. varje gång jag gör det funderar jag varför jag valde sådana dörrar. Vackra är de men ack så opraktiska. Vita och inte släta. Dvs ytan är slät men de har en sån där ram. Och denna ram samlar smuts. Ibland går jag lös på den med tandborste (gammal avlagd). Nästa gång blir det helt släta dörrar utan krumelurhandtag. Nästa gång ser jag till att man inte ställer till det så att spiseln inte går att dra ut (för kort ledning), att jag inte lyder rekommendationerna om höjd, att diskhon inte är så nära kanten som den är nu. Nästa gång... Ja, är det så att man borde göra saker två gånger för att veta hur man vill ha det. Mycket av det jag nämner är sånt som ja anser att skåpleverantören borde ha fattat och varnat mej. Mycket hänger ihop med den kastrullkarusell jag ville ha. Bra är den men till vilket pris... Och konsekvenserna kunde jag inte själv se. Är nöjd med mitt kök för jag har ju planerat det själv men nästa gång gör jag annorlunda...
Vill också påpeka att jag står till förfogande med matrikelexperthjälp. modernt via webben!

Energi utifrån

Jag har varit superenergisk och pigg idag! Hade förstås att göra med att jag sov riktigt bra. Och dessutom hade en ledig dag. Men jag tror också att det hade att göra med att jag redan idag fick resultat av blodprovstagningarna. Och oj, vad man blir pigg av att höra att kolesterolvärden och sköldkörtelvärden är ok. Trots att det inte känns nånstans om de inte är ok. Jag tvättade kläder, var i Sundom och på Loppis. Hann dessutom jobba och pyssla i hemmet. Känns riktigt bra. Och är så glad över resultaten. Får väl acceptera att det är nån nytta med medicinerna.
Misstänker att nån skulle säja att det var det underbara vädret - sol och värme - som fick mej att känna mej pigg. Okej då, jag köper det trots att jag tror att jag mår bäst i gråludd...

Fi-fi-fi-fi-fi-fi-fi-fi-finlandssvenskt

Vår bokutgivningsmiddag på Svenska klubben blev nog ett fint minne för mej. En markering över att allt var över. Arbetet började ju redan när jag var alterneringsledig och insamlandet av namn till matrikeln började. Vår moderna metod innebar att man via webben kunde gå in och fylla i uppgifter om sej själv. Naturligtvis kunde man beställa pappersblankett också. Och sen fick jag i uppdrag att skriva på temat Korsholms gymnasium - och vad sedan. Egentligen kom det uppdraget till mej och min vikarie under alterneringsledigheten men det var nog jag som skrev och mest nu på slutet. Ganska traumatiskt för mej med hela matrikel-historiken men nog kändes det skönt igår! Skönt att i Kulturhuset på utgivningsfesten bara få njuta - tal och sång. Och dessutom fick vi som jobbat mest en "medalj". Skönt att samlas med andra inbjudna gäster på Svenska klubben vid vackert dukade bord. Spirituella tal, toastmastern Johan som ledde snapsvisorna, otroligt god mat, glatt samspråk med bordsgrannarna - och ett litet eftersnack i "vardagsrummet" med havsutsikt. historiens vingslag både i utrymmet och i produkten - boken. Har man gått i Vasa Svenska Samskola och fungerar som lärare i Korsholms gymnasium känns det gott att sitta och gona sej när kloka människor talar om vad skolorna betytt och betyder. Och det var så underbart finlandssvenskt! Litet gammaldags rituellt men ack så fräscht spirituellt! Så glad att också de ungdomar som var inbjudna sade sej njuta av festen. Nu kan vi sätta punkt för den boken och jag borde gå ut i världen som matrikelkonsult.

Yrkesstolthet?

Blir bara så rasande! Vi lät bygga/konstruera takrännor till biltaken. För att inte få vatten i nacken och bagageluckan när det regnar eller när snön smälter. Duktiga gossar tog sej an uppdraget. Sen börjage snön smälta och vi stod och glodde fånigt på vatten som rann ner på oss. Lyckades på nåt sätt rinna under rännan. Disponenten meddelades. Nu har det gått ett tag och idag fick jag det ska läggas en plåt som "styr bort" vattnet. På vår bekostnad! Ja helt rätt uppfattat - på vår bekostnad. Och vår styrelseordförande och disponent var beredda att betala! Alltså om man åtar sej ett uppdrag och uppdraget är att leda bort vatten för ett tak måste man kalkylera och med sitt expertkunnande se till att vatten led bort från taket - och ge offert på det åt sådana som inte är experter och bara köper tjänsten. Eller... Man skulle bo i eget hus och bestämma själv!

Gift till billigt pris

Såg imorse en dokumentär som var verkligt skrämmande. Om gifter i kläder tillverkade i Indien. Gifter i sådan halter och så farliga att en H&M-anställd sompackade upp kläder blev sjuk. Olika symptom, bl.a. njurproblem. Och blodprover visade gifter som gör en mörkrädd. Reportageteamet for iväg till Indien och dokumenterade de mest fasansfulla arbetsförhållanden. Man blekte och färgade utan att ha en aning om vilka vätskor man stod i med fötterna och vad man oskyddad andades in. Och ingen vågade klaga - det var jobb och kanske en familjs levebröd som stod på spel. Sen visades gifter som dumpas i länder som har mildare lagstiftning än vad EU har. Och hur tullen som mäter att luften i transportbilar med kläder till Europa är farlig - stämplar med rött och inget mer händer. Lagstiftningen haltar. Människor tar skada, främst de som tillverkar våra billiga kläder (strid på kniven mellan Indien och Kina om offerter - leder till ännu lägre priser) men också vi konsumenter i västvärlden. Usch! Tacka vet jag urtvättade Loppiskläder!

Teknikkonsument

Måste nog erkänna att jag är litet teknikgalen. Främst när det gäller datateknik. Kan sitta i timmar för att klura ut nåt. Har lust på datorer stup i kvarten. Utgår ifrån att det SKA gå och att allt som jag behöver ska fås fram på Internet. Gratis. Betyder att Spotify (och andra därmed jämförbara) ger mej musiken - naturligtvis diskret kopplat till stora gamla stereoanläggningen med högtalarna gömda. För trots att jag älska teknik så får den inte synas mer än nödvändigt. Betyder att ända sen jag fick ner Voddler med filmer - eller egentligen sen jag tog ut filmer från digiboxens hårddisk - har jag haft ett behov av en snygg TV-koppling. Har läst och studerat och diskuterat men kommit fram till att det är för trixigt med en rund-TV. Så igår gjorde jag slag i saken och köpte en platt - efter att ha sålt min runda via Facebook. Känns nog litet omoraliskt att köpa en ny när en gammal fungerar men jag tröstar mej med att nån hade nytta av gamlingen och att den nya ger en helt ny dimension. När jag väl lyckades få den att fungera som jag ville. Och det var många krokar i långdansen innan jag var där. Men nu, nu ser jag Voddler och annat i 32 tum, rimlig kvalitet, tillsvidare med ljud bara i hörlurar. Ännu besviken på avsaknaden av manual... Och något chockad hur lätt det är att köpa nytt - bara fram med kortet och vips är du ägare till en ny pryl... Man får nog allt tänka sej för!

Bloggvänner

Det verkar som om var och varannan skulle blogga idag. Tom så att B nämnde möjligheten att han skulle börja. Jag har ett antal bloggare som jag följer - av olika orsaker. Några för att de har varit mina elever och för att jag tycker det är intressant att följa dem i deras liv. Några för mej helt främmande människor som bloggar på teman jag tycker är intressanta - eko, dockskåp, loppis, odling. Och så en som skiljer sej från mängden - en barndomsvän som bloggar om sitt liv med sjukdomen ALS. Det är en så stark blogg och en så stark kvinna. Som dessutom uttrycker sej så att varje blogganteckning nästan direkt kunde publiceras som ett kapitel i en bok. Hon har det så jobbigt, hon kämpar för att få det praktiska att fungera - och ändå orkar hon skriva, orkar svara på alla kommentarer hon får, orkar uppmuntra oss som läser. Det är nästan så att när hon inte har skrivit på några dagar blir man orolig...
Konstigt hur man via bloggar lever med i andra människors liv. Och så som jag ser det är det inte dåligt. Omedelbar respons, närhet - när det är som bäst.

Vardaglig lycka

Tänker ofta på det. Och speciellt accentuerat har det blivit nu med Japan och Libyen som jämförelser. Jag tänker på det när jag ser människor gå eller köra iväg på morgonen. De har en vardagsrutin, ett jobb att fara till. Jag tänker på det när jag ser hur många som har tid och ork att ta sej ut på promenad på helgen. Hur lyckliga är vi inte! Vi bor i ett land utan krig och naturkatastrofer och vi lever i ett välfärdssamhälle - man må nu säja vad man vill om det. Och nu är jag fullt medveten om att bland dem jag ser (och inte ser) finns sådana vilkas liv går helt i svart. Människor i sjukdom, sorg, arbetslöshet, fattigdom. Men ändå - väldigt många som får njuta av livet och vardagen. Och vi borde alla förstå att ta vara på, inte bara dagen utan också stunden! Speciellt nu när vårsolen vräker ner över oss. Låt det brusa i bröstet en vanlig vardag!

Städa, städa varje freda....

... det är nåt jag har försökt undvika den senaste tiden. Jag vill freda fredagen, åtminstone de gånger jag jobbar. Det betyder att jag har brukat städa torsdag kväll. Av någon anledning har torsdagen på senaste tid varit bokad med möten och det har lett till att jag har slarvstädat med sopborste och dammvippa "för att städa grundligare sen på måndag då jag är ledig". Tyvärr har jag ibland på måndag lyckat tala bort det beslutet och slarvstädning har varit den enda städningen. Så kan vi inte ha det! Idag ryckte jag upp mej och städade onsdag morgon och oj, vad det känns bra. Tallsåpsdoft och dammfritt på golven!  Det är alldeles tydligt att här som i alla andra sammanhang är det viktigt att ha rutiner och hålla fast vid dem. Städa, städa varje vecka och lägga in städningen nån dag som passar!

Historik

Jag hoppas att jag idag lade sista handen vid mitt bidrag till historiken-matriken Vasa Svenska samskola/Korsholms gymnasium. Ett arbete som har pågått åtminstone i bakgrunden ända sedan jag var alterneringsledig. Dels har jag haft min egen kria att "Korsholms gymnasium och vad sedan" att jobba med och dels har jag hållit i matrikeltrådarna. Inte ensam men det har nog ibland varit ansträngande. Jag tror att min natur är sån att jag inte borde syssla med sånt. Jag tar ansvar så förfärligt och funderar så mycket och kollar och dubbelkollar. Hela förmiddagen satt jag och kollade fel i min egen kria och nu bör allt ha gått till tryckeriet. Känns faktiskt konstigt. Ett fel kommer att  komma ut i 2000 ex! Det skulle gälla att förtränga det hela nu och försöka njuta av att det inte ligger på. Borde firas! För jag måste nog erkänna att jag är hjärtligt trött på historik-matrikeln...

Härdsmälta

Man vågar nästan inte stava till ordet. Så kusligt är det. Ett skenande kärnkraftverk. En upprepning av det som hände i Tjernobyl. Och nu ser det ut att bli så i Japan. Man håller andan och hoppas man på något konstigt sätt ska få kylningen att fungera innan trycket i reaktorn blir alltför stort. Och att vindarna skall föra de radioaktiva ämnena bort från land. Det har redan uppmätts höjda halter av radioaktivitet utanför kraftverket.
Tror inte att nån vuxen som var med om Tjernobyl nånsin glömmer. Glömmer inte var man befann sej när nyheten kom. Glömmer inte myndigheternas tafatta information. Glömmer inte hur hon såg ut, hon från strålsäkerhetsmyndigheterna, hon som skulle berätta hur farligt det var för oss. Glömmer inte hur vi tömde sandlådor. Glömmer inte - ja hur skulle vi - det är med oss ännu. Ännu har vi i någon mån förhöjda halter cesium i bär. ännu hör vi om strålskadade människor från området nära Tjernobyl. Och nu kommer vi helt säkert att bli påminda eftersom journalistiken alltid vill göra kopplingar, jämförelser.
Men inte tänka på oss nu, nu finns det de som är i fara eller döda i Japan. På grund av naturen denna gång. Jordbävning, tsunami, härdsmälta. Det blir liksom för tjockt....

Oss rödhåriga emellan...

Var hos frissan idag. Inom parentes ett av de största svenska rum jag vet. In kom en kvinna med ett vackert långt rödbrunt hår. Råkade höra henne tala om ett färgschampo med frissan och kunde inte låta bli att fråga. Jo, berättade hon, hon har upptäckt ett schampo som är rött till färgen och som ger heenes hår en färgförstärkning. Precis vad mitt hår kunde behöva! Dessvärre var den en produkt som var på väg ut ur sortimentet. Men hon skulle forska. Och bad helt spontant om min e-postadress för att få skicka rapport åt mej! Alltså en främmande kvinna! Så ska slipstenen dras!

Vattenlöpning

Undrar om det finns något så underbart ursprungligt som vattenlöpning. Låt vara att det är helt onaturligt - ett flytbälte om midjan och en balja med vatten renat på konstgjort sätt i ett energikrävande hus. Men ursprunglig är känslan - kanske en återgång till fostertillståndet i livmodern - ett skvalpande i fostervatten. Nå hur som helst så är det så skönt och välgörande att jag skulle hoppas att alla skulle få möjlighet till denna terapiform. Alla åldringar borde få sänka sej ner i det välgörande vattnet och flyta omkring. Röra sej eller låta bli. Bara vaggas runt i det varma. Och jag lovar, om jag nångång blir oregerlig, dement eller annars oförmögen att uttrycka vad jag vill - sänk ner mej i en bassäng med ett vattenlöpningsbälte om midjan - och jag lovar - ni gör mej gott!

Deltidspensionärsrabatt

Tisdagen den 1 mars 2011

Kafé i centrum av Jakobstad igår. Ville ha en bit salt och en kopp kaffe när jag kom fram till Jeppis igår. Såg på dörren att pensionärer och studerande får 10% rabatt och tänkte inte mera på det. När jag kom till kassan fick jag frågan om jag är pensionär. Skämtade och sa att nej bara deltidsdito. Med den påföljd att jag fick 5% rabatt! Litet roligt och smågulligt och hon i kassan förklarade också att nog har ju en deltidare också mindre inkomster... Men det intressanta var ju hur det kändes att bli tillfrågad. Lite konstigt måste jag nog säja. Men mest tänkte jag på hur det känns för en kassatjej som frågar fel så att säja... Men kanske de är så vana. Och vi är ju många som är fem före mensom kanske i den unga kassafrökens ögon ser ut som många timmar efter...