Stackars Gud, stackars kyrkan

Den 1 mars 2017. Ett viktigt datum för par av samma kön. Då får de ingå äktenskap. Då blir de jämställda med heterosexuella par. Äntligen.
Tyvärr får de inte vigas den kyrka jag kallar min. De får inte ens bli välsignade.
Debatten går het.
Prästers åsikter vädras. Kommer du att obstruera mot de bestämmelser som nu råder? Kommer du att viga om bestämmelserna ändras av kyrkomötet? Bör kyrkan avsäga sej vigselrätten?
På Facebook och i insändare vädrar folk sina åsikter. Det är ofta väldigt bestämda åsikter på bägge sidor. Och det verkar som man skulle vara nästan helt oemottaglig för "motståndarsidans" åsikter. Trots att det handlar om goda människor med goda avsikter på bägge sidor. Och det är klart - det är inget rationellt det handlar om utan om människors övertygelse.
Det är så förfärligt att det här slår en kil mellan människor och nästan hotar splittra kyrkan. Kyrkan som vill så gott och som representerar en Gud som är kärleken.
Och mellan slagsbultarna finns de som det handlar om - de som bara älskar varandra och vill få sitt förbund befäst via kyrkan. Själv kan jag inte förstå att det ska vara så svårt. Det är ju inte bort från den stora majoriteten heterosexuella om de homosexuella kan ingå äktenskap via kyrkan. Det måste vara tufft för dem att läsa debattinlägg där de förklaras onaturliga och där deras kärlek inte är lika mycket värd som de heterosexuellas. För det är ju vad man gör när man inte tillåter dem kyrklig vigsel.
Jag tror att en del av mina läsare är av den åsikten att kyrkan ska fortsätta att betrakta äktenskapet som något som gäller en relation mellan en man och en kvinna. Det betyder att ni indirekt dömer dem som lever i en samkönad relation. Lek tankeleken att jag skulle säja att jag är lesbisk och lever i en relation med en kvinna och att min högsta önskan skulle vara att få kyrklig vigsel. Jag hör till kyrkan, är troende och tom förtroendevald. Skulle ni döma mej? Skulle ni sopa det hela under mattan så länge jag inte stör med att bli vigd i kyrkan? Tänk tanken. Nu är jag inte lesbisk. Men jag kunde vara det utan att ni vet om det.
Jag har själv svårt att tro att kyrkomötet i vår ska ändra bestämmelserna. Men jag hoppas (kanske litet fåfängt) att det kompromissförslag som har kommit fram ska vinna gehör. Om det inte blir fallet är jag nästan benägen att tycka att kyrkan ska avsäga sej vigselrätten. För vi kan ju inte fortsätta på det haltande sätt som nuläget betyder. Vi måste hitta en lösning som inte är så smärtsam för någon.
I nuläget kan jag bara säja - stackars Gud och stackars kyrkan. Och hoppas att vi ska kunna mötas.