Får man bli så mycket uppmärksammad som jag blev? Det hölls tal - starka, berörande, fina. Humoristiska. Fick tex en samling Ernst-citat. Det gavs presenter. Det serverades underbar mat. Det sjöngs. Fantastiskt.
Det häftigaste mina kolleger hade ordnat kom sist. De vet att jag gillar Hjärtevänner-programmet. Och det de hade gjort var att de hade kontaktat Hjärtevänner-Magnus i USA. Han hade spelat in en hälsning till mej! Helt sjukt häftigt. Jag fattade i början inte ens att det var till mej utan trodde att det var klipp ur nåt program. Men han sa Hej Sippan. Fick det med mej hem så nu har jag sett det på nytt. Mycket uppskattat. Och tänk vad man kan göra med modern teknik! De hade haft honom att läsa min blogg så han förstod hur jag gillade. Det som de inte visste när de planerade var att jag själv hade haft kontakt med Magnus. Efter ett program där det kom fram litet kritik av hans sätt att möta personerna i programmet ville jag ge positiv feedback. Sökte upp honom på fb och skrev. Och fick svar omedelbart. Så vi "känner" varann. Säkert en viss förvirring bland planerarna när jag berättade min egen kontakt. Vi maten igår i skolan.
Och ännu en gång - vilken dag! Tack till alla som bidragit. En negativ sak med att gå i pension är att man inte kommer att vara med när de andra går. Just som man börjar få smak för pensioneringsfester.
Och vilken respons på Fb! Gillanden och kommentarer.
Konstaterade att jag faktiskt skrivit två blogginlägg om programmet - ett i januari -14 och ett annat nu nyligen, i april -15
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar