lördag 30 maj 2015

Dimission - för studenterna och mej

Dagen svalnar emot kvällen - på många plan. Jag sitter på balkongen och myser med ett stearinljus (inte så effektfullt i den ljusa majkvällen) och försöker samla ihop mina tankar kring det jag varit med om idag. En högtidlig och fin dimission var det och för mej blev det mer än en dimission. Min sista i tjänsten och dessutom blev jag avtackad av kommunen, dvs skoldirektören och bildningsnämndens ordförande. Jag höll mitt tacktal själv. Kändes riktigt bra. Hade stuntkvinnan i beredskap om jag skulle bli så rörd att jag inte skulle klara av det. Men se det gjorde jag. Blev nästan mera rörd av den omsorg kollegerna visade efteråt - de gladdes så med mej över att jag lyckades. Ja och så fick jag en underbar Borotinskij-tavla som heter Party-dax. (Illustration till blogginlägget). Bara älskar tavlan!
Efter egen dimission blev det studentfest hemma hos min bror med familj.
Det som känns så konstigt är att jag inte känner något vemod. Det var starka känslor idag - speciellt efteråt i mötet med studerande, fd studerande och andra - men det kändes bara naturligt och bra.
Eventuellt har det att göra med att jag ju ska jobba ett antal dagar ännu.
Dagen blev minnesvärd och jag kände mej omhuldad mitt i allt det stora kring studenterna. Och jag kan bara konstatera att min pensionering har hanterats på det bästa sätt man kan tänka sej. Tack!
Det tar vi en jordgubbe på - en som mognat fram på plantan jag fick av eleverna i början på maj.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar