fredag 3 april 2015

Kolonien

Reportaget från Vexala sommarkoloni i dagens blad väckte minnen. Minnen från folkskoltiden. Det var nämligen så här att koloniveckorna bjöds ut åt skolbarn som inte hade egna sommarstugor. Inför havets anlete skulle man stärka sej med uteliv och närande mat.
Och (obs - det här är nu så som jag minns det) på våren samlades det namn på sådana som skulle fara. Och fara till kolonin - det ville jag inte. Inte ville jag fara hemifrån - jag var ett mesigt barn. Och inte ville jag varje morgon gå barfota på en väg med vass småsten - det gjorde man där hade jag förstått. Och jag uppfattade att det var obligatoriskt om man inte hade sommarstuga. Tack och lov sa min mamma att jag fick säja att vi kunde vara på kusinernas sommarstuga. Och det var sant - där var vi och hälsade på då och då. Och det dög. Det som tydligen inte dög var att vi nästan hela sommarlovet vistades på landet - i det hus vi lämnat då vi flyttade till Vasa - eller hos moster.
Efteråt kan jag tänka att det här var ett trauma som jag själv hade skapat - inte kunde det ju ha varit så att barn tvingades till sommarkoloniliv!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar