Det ska gå!

Det kände jag idag när jag öppnade säsongen i Sundom. Har ju varit väldigt rädd för att jag inge alls skulle fungera där utan B. Men det gick bra. Jag kalkade, klippte buskar och räfsade. Och det har jag ju alltid gjort förr också - men med B som påhejare och ibland medhjälpare. Och åtminstone som fikakompis. Men som sagt det var helt ok och jag kände att jag vill och kan. Och fortfarande spökade sovhuset i mitt huvud. Hittade en alternativ plats åt det - inte i jordgubbslandet utan bakom huset...
Räfsade det torraste stället framför bastun och fick ut mina fula plaststolar för fikapausen. Men de var två...
Naturen var så till sin fördel. Fågelaktivitet i alla buskar. Doft av multnande växter. Litet små knoppar. Och soligt och varmt. Men snö bakom huset och tjäle i jorden.
Det som nu borde göras (bland allt annat) är flishackning. Buskarna borde få flis kring fötterna innan ogräset kommer. Och rishögen är enorm. Den är bara så farlig den där hackaren så jag drar mej litet att börja med jobbet ensam. Så om nån vill ha frisk luft, motion och trevligt sällskap - kom med på flishackartalko. Det vankas säkert kaffe också.

                                         Scillor i knopp