Pennor i stora lass

I ett visst skede av mitt liv snobbade jag med pennor. Det skulle vara Parker (och eventuellt Ballograf). Det märktes när jag städade bland mina pennor. När gjorde du det senast? Jag plockade fram den vackert guldtapetserade skolådan som var full med pennor. Där fanns de, mina snobbpennor. Och de blev inte kastade. Man kan ju köpa nya "torrbläckpatroner".
Kastade blev däremot en stor mängd av de pennor som kom efter snobbperioden. Reklampennor som man begåvades med så fort man var ute i en skola eller ett företag. Det var rena rama Här är ditt liv! Yrkeshögskolan Sydväst, SYH och säkert en hel del företag som inte mera finns.
Till min förvåning kunde jag konstatera att torrbläckpennor torkar. I  sopis med de torra!
Men jag hittade också många intressanta saker i min utgrävning.
Hållare för pennstift eller vad de nu kallade. De som jag använde ännu i folkskolan. Bläckhorn på pulpeten - eller i en håla i densamma - stift i hållaren - skriv. Kan tänka att det hände en del olyckor med klumpiga barnahänder.
Uppföljaren var resevoirpennan som sög upp bläck - fortfarande ur ett bläckhorn. Och slutet på bläckeran - patroner med bläck till resevoirpennan. Jag kan sakna de här skrivdonen. Det blev ju nog så vacker skrift. Vissa moderna tuschpennor är egentligen såna här också men att skriva med stiften!
Och sen hittade jag också en kosmospenna - en anilinpenna. En penna som skrev text som inte gick att radera. Dokumentsäker. Och som man tack och lov förstod var giftig. Det var så att texten blev blå om man vätte pennan och då låg det nära till hands att fukta den med saliv. Men förbjudet att lägga i munnen.
Sen hittade jag ett par stiftpennor av Rolls Roycemodell. Metall - väldigt grova stift och i ändan en vässare till dessa stift. Och förmodligen en sudd nån gång i tiden.
En pennvässare från min barndom fanns också i behåll. Det var durabelt material i grejer tidigare. Bara att byta bett så har man en kurant vässare. På tal om vässare kan jag inte låta bli att citera en onämnd lärare som varnade oss för pennvässarfarorna - Vet ni inte vem som tillverkar pennvässare - jo desamma som tillverkar pennor! Själv använde hen pennkniv.
I dagens läge skriver jag inte så mycket på papper. Skriver gärna med blyerts, och vässbara träpennor. Och till korsordslösningen pennor med sudd.
Jag måste erkänna att jag är dålig på att utforska nymodigheterna i pennsvängen. Jag har ju min skolåda. Den guldtapetserade. Och nu vet jag dessutom vad som finns i den.
På tal om ingenting - igår bekom jag fyra nya kulspetspennor, torrbläckpennor. Lådan blir nog inte tom i första taget.

Pennvässare, kosmospenna, reservoirpenna och stift

I sophinken