Kaksi vanhaa

Trots att det är nästan sommarvarmt är det höst.
Balkongen är invintrad.
Disiga sköna grådaskmorgnar.
Det är dags för Dikten.
                                                                   

Syksy

Kaksi vanhaa, vanhaa varista  
nuokkuu hiljaa pellon aidalla.
Ruskea on rinta kaisliston,
taivas harmaa. Sataa. Syksy on.

”Kurkikin jo lähti”, veljelleen
toinen virkkaa niinkuin itsekseen.
Pitkä hiljaisuus. Jo toinenkin
”niin maar; lähti”, sanoo takaisin.

Sitten vanhukset taas vaikenee.
Järven pintaan sade soittelee.
Sukii siivenselkää toisen pää.
Toinen joskus silmää siristää.

Höyhenihin niskat kyyristyy
Sataa. Hiljaista on. Hämärtyy
yli pellon mustan kynnöksen.
Tuntuu riihen tuoksu etäinen.

Kaksi märkää, vanhaa varista
nuokkuu aatoksissaan aidalla.
”Täytyy tästä…”, toinen havahtuu,
lentoon verkkaisesti valmistuu.
”Käyhän taaskin tarinoimassa.
Oli oikein hauska tavata.”-L.  Pohjanpää –

Du och jag, tanten

På väg nånstans såg jag en tant i ett fönster i huset tvärs över gatan. Hon pysslade med sina blommor. När hon såg att jag såg på henne log hon. Jag log och vinkade. Hon vinkade tillbaka.
Och jag kan lova att vi båda kände glädje i hjärtat.
Så enkelt kan det vara.

Eller så här

Människors möte (Hjalmar Gullberg)

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Så tyst så tyst

Jag undrar när jag blev en sån vän av tystnad.
När jag vaknar på morgonen ligger jag och njuter av att inte höra nåt ljud från gatan. Jag upplever att det blev tystare när vi bytte fönster.
Har aldrig på skvalradion. Musik spelar jag nästan bara inför julen.
Njuter av att telefonen sällan och aldrig ringer.
Burkar tv-program för att få spola bort sånt som stör.
Något av det bästa med kollo är att sitta på verandan och lyssna till tystnaden - speciellt morgnar och kvällar.
Nu just sittter jag och njuter av att det enda ljudet i hemmet är datorns tysta surr.
Håller jag på att bli nån sorts eremit?
Tror  inte för när jag väl träffar folk älskar jag att prata och lyssna. Oberoende om jag känner dem eller inte.
Kanske jag väljer kvalitetsljud.

Elisa - DNA - en strid på kniven

Förr var det Vasa telefon. Sen var det Vasa läns telefon. Sen var det Anvia. Och det här var en lång tid både när det gällde tv och bredband.
Sen kom mobila bredband. Och Anvia skötte tv-sidan.
Sen kom Elisa och övertog Anvia. Och det fungerade i princip som förr.
Bredbanden började vi sköta litet olika beroende på vad vi var ute efter och var vi bodde. Beroende på hur breda band vi ville ha/var beredda att betala för/kunde få.
Och Elisa skötte tv-sidan.
Plötsligt började det dyka upp röda "stand" utanför vissa höghus i stan (jag talar nu Vasa). Texten berättade om att DNA hade dragit "husbredband" till det aktuelle huset. Väckte förstås nyfikenhet.
Satte mej inte in i det hela men har förstått att DNA bjöd ut kabeltv till nånting på 4 e och att man fick ett 10M bredband och ett modem på köpet. Avgiften gäller alltså grundpaketet per månad per lägenhet. Och alltså - konkurrent på kabeltv.
Vi betalar nu för kabeltv  över 6 e per månad och lägenhet.
Vår disponentbyrå uppvakatdes av Elisa som bjöd ut ett paket för 4 och litet mindre än DNA med 10 M bredband men utan modem. Vi fick en offert på det.
Men sen hörde vi plötsligt om ett bolag som av Elisa fått ett erbjudande om enbart kabeltv för 1 e per månad och lägenhet.
Från mer än 6 e till 1 e. Då blir man ju misstänksam. Och varför berättades det inte om detta på vår disponentbyrå. För det är så att vi också kan få det.
Jag har vänt varenda sten för att hitta haken i det hela. Men inte lyckats - annat än att vi binder oss för en viss tid. Väntar ännu på att få se offerten svart på vitt.
Är det nu bara så att de måste sälja till "underpris" för att klara av den nya situationen - konkurrens på kabeltv-sidan?
Erfarenheter - kunskap - någon?

En pinne i havet

På nåt sätt har sommarens hetta (läs klimathot?) lett till att det tänks mera på vad vi har ställt till med för vårt jordklot på riktigt. Det blev så konkret på nåt sätt. Och då kom plastavfallsproblematiken (miljöförstöring - hav av plast) upp till ytan. Konkret där också - vi såg bilder av hav som mår dåligt - plastavfallet kom upp till ytan. Eller åtminstone verkar det vara lättare att väcka folks medvetande i plastavfallsfrågor nu.
Men av nån anledning fokuseras det på för mej litet obegripliga saker.
För det första talas det om vaddpinnar och att själva pinnarna inte ska vara av plast mera för vaddpinnar är ett stort problem i våra hav - som avfall alltså.
Och för det andra talas det om sugrör av plast som ska bytas ut till sugrör av andra material. Senast igår en rapport från Tokyo där sugrör som plastavfall är ett stort problem.
Jag som kastar mina vaddpinnar av plast (inte påträffat några andra) i brännbart avfall och som aldrig använder sugrör känns det här som en dro... förlåt, en pinne i havet. Men ho vet.
Plastkassebantning tror jag mera på och också på att det gäller att rida på klimatet-miljöpåverkan- plast i havet nu medan folk minns sommarens hetta (om man sen hittar en vettig koppling må vara osagt). Läste en tråd på Fb med anledning av Lidls plastkasse/-påsefria dag. Många påhejande kommentarer men också vulgärkommentarer om varor som lämnades kvar på kassabandet oköpta, om kassar som skaffades på Prisma och demonstrativt användes på Lidl.
Alla bäckar små... Plastkassar, emballage, mikroplaster från kläder, och okej - pinnar av olika slag.
Huvudsaken att vi inte fyller haven med avfall som blir kvar för måna långa år.
Dags att plastbanta.nu. Och naturligtvis att ta vara på den plast vi använder och kastar bort.

Döden, döden

Träffade härom dagen en klasskamrat som hade gjort en bok för sitt barnbarn. En bok som berättade om henne själv, barnets farmor. Kompletterad med bilder. En underbar tidsresa för farmor nu och helt säkert en underbar sak att så småningom ta till sej för det barnbarnet. Tänk om jag skulle ha haft en sådan bok om mina mor-och farföräldrar.
Minns att vi hade Mina vänner-böcker i skolåldern. Så trevligt att läsa.
Läste idag om en kurs i att tillverka sin egen urna. Alltså urna för ens egen aska. Tillverkad på kurs. Där det säkert tänks och talas viktiga ord om liv och död.
I samma veva hade åtminstone en dam gjort en mapp där allt rörande hennes begravning fanns. Inkluderande vanligt testamente och vårdtestamente om jag minns rätt.
Jag går ju själv och funderar på att skriva testamente men har inte fått till det.
Undrar om det finns nån ifyllnadsbok inför döden. Jag skulle gärna fylla i en sådan - för mina släktingar. Men också för mej själv. Allt om hur jag vill ha det om jag själv inte kan fatta beslut. Allt om min begravning. Gravplats. Hur detaljerat som helst.
Inom bokens pärmar skulle det också finnas plats för ett officiellt vårdtestamente och ett arvstestamente.
Naturligtvis kan jag skaffa en tom bok och göra det här själv. Men det skulle kännas lättare att komma till skott om jag skulle ha en förlaga. Dessutom skulle man inte glömma bort något.
Blir så upplivad av de här tankarna att jag nästan skulle vara benägen att föreslå en kurs. En kurs där vi skulle våga tala om döden. En kurs som skulle resultera i en bok innehållande vår sista vilja. Tror det skulle bli en fin och ärlig kurs. Finns det nån som vågar ta sej an en sådan tanke och utveckla den?

Sjunkande intresse

...för att kandidera i församlingsvalet står det i dagens blad. Men de flesta församlingar - så också min egen - har fått tillräckligt med kandidater för att det ska bli röstning och inte sämjoval.  Här en lista på dem som kandiderarar i Vasa svenska församling. Och jag vet att det har ringts en hel del samtal för att få kandidater. Glädjande många nya som ställer upp.
Man kan ju fundera över varför folk inte med iver kastar sej över ett dylikt förtroendeuppdrag.
Är det så att de flesta aktiva redan är aktiva i så mycket. Är det så att man (speciellt i församlingar nära mej) gruvar sej för vad en eventuell kommunfusion kommer att innebära. Är det så att sparprogram (kanske speciellt i min egen församling) avskräcker.
Och specifikt i min egen församling - undrar om den indragna Kyrkpressen och Dragnäsbäcks kyrka-problematiken gör att man inte vill beblanda sej med förtroendeuppdragen. Ger så negativa vibbar.
Jag tycker att det egentligen är tvärtom. I tuffa tider är det så otroligt viktigt att få vara med och ta ställning. Att i ett klokt gäng få vara med och på bästa sätt få förvalta det lilla pund man har. Och man får ju hoppas att församlingsmedlemmarna också aktiverar sej när det svider i skinnet. För det är ju inte bara de förtroendevalda som är viktiga. En aktiv församling som kommer med förslag och protester behövs minsann också.
Och ja - jag är själv uppställd. Som kandidat till församlingsrådet. Har ju suttit med en period och det gav mersmak. Det finns så mycket gott i kyrkan och jag vill vara delaktig i den process som står bakom det som händer. Har mått gott i det öppna diskussionsklimat som har rått i församlingsrådet. Och 17 kandidater betyder att vi både får ett råd och ersättare
. Nu är det upp till er väljare vilka som kommer att bestämma i viktiga församlingsfrågor de kommande fyra åren. Glöm inte bort att rösta!

Halva par

Jag upplever att jag umgås med väldigt många halva par - kvinnor och män som har förlorat sin partner.
Det kan vara dagligt umgänge, virtuell kontakt kombinerad med verklig, det kan vara bara ett hejande på stan, det kan vara långlunch men det kan också enbart vara en virtuell kontakt.
Ett är dock gemensamt för alla kontakter. Vi har varit förtroliga, vi har delat känslor inför sjukdom, död, sorg, saknad  och ensamhet.
Det här betyder att vi har ett band - "man har ansvar för den man har gjort tam".
Det betyder också att i minsta lilla hejande på gatan ingår en varm blick - vi vet!
Det betyder också att vi när som helst kan öppna en diskussion och blotta vår saknad, berätta om att dagen är en sämre dag.
Det btyder att vi kollar upp hur vi har det. Frågar.
Det betyder inte att vi inte skulle umgås bara i sorgen och saknaden - naturligtvis inte.
Men den erfarenhet och djupa gemenskap vi delar finns ändå med som en stabil grund någonstans i bakgrunden - redo att plockas fram vid behov. Och förmodligen är den erfarenheten också en resonansbotten i våra vardagliga diskussioner.
Och så har vi ju minnena att dela - allt det där positiva som också bör få plats.
Jag tror att vi halva par som umgås har en alldeles speciell (och vacker) pärla som vi delar på.

Toa - lätt

Att förrätta sitt tarv (som det heter när man kissar eller bajsar) är en livsnödvändighet. Och eftersom vi i bebyggda samhällen inte sätter/ställer oss bakom en buske är det viktigt med allmänna toaletter. Nära, många och helst gratis. Man ska inte behöva knipa ihop för att man inte har slanten som krävs eller för att man inte har appen i sin smarttelefon. Ibland går det inte heller att knipa ihop.

Ett mått på ett gott samhälle kan vara antalet lättillgängliga allmänna toaletter.

Det här blogginlägget kom till för att jag vill lyfta upp den fina allmänna toaletten i Rewell Center i Vasa. Snyggt och prydligt och tillräckligt många bås. Och gratis.

Man tycks inte ha nåt problem med sprutnarkomaner  här eftersom belysningen är normal. Inte som det var på bibban ett tag - blåljus. 

Hoppas toan får vara snygg och tillgänglig i fortsättningen också.

Jag har själv hittat ett bra sätt att hitta toa om jag vandrar runt i en främmande stad - tex Hesa. Går in i fina butiken på dyra gatan och frågar efter kundtoalett. Får ofta svaret att det inte finns någon men att jag kan gå på personalens toa. 

Så gick det inte på banken mitt i min egen stad. Hade möte på banken och var för tidig. Gick till infon och frågade efter kundtoa. Hen bakom disken vågade inte svara utan gick för att ta reda på. Efter en lång stund kom hen tillbaka och sa att det inte finns nån! Så skulle jag  nog inte ha svarat efter så mycket anstaltande.

Men som sagt - tack för oasen, gratistoan, i Rewell Center! Och den är faktiskt en hentoalett.

Makuuni

Videouthyrningen Makuuni hade sin sista dag igår. Filmer 1e, godis med 70% rabatt.
Inget för mej. Lösgodis köper jag aldrig och filmer hyr jag inte. En film tror jag B och jag hyrde - Den franska löjtnantens kvinna - och den var på vhs.
När det gäller film lever jag ännu i gammel-tv-världen. Allt vad jag ser av filmer och serier burkar jag från vanliga kanaler. Fem Finlandkanaler och tre Sverigekanaler. Inget Netflix och sådant. På kollo ser jag nån film via Arenan.
Väntar med spänning på den dag min tv eller min externa inspelande digibox (som har varit med sen digierans start) tar slut. Då blir det att forska i smart-tv. Finns så många egenskaper jag kräver av en dylik så jag hoppas de hänger med och utvecklar de smarta - de där som kan sånt.
Tyvärr tror jag inte riktigt på det. Antar att det mesta bygger på streaming- och hyrtjänster i framtiden.
Ingen är intresserad av att utveckla gammelsmart-tv-n åt mej.
Lika litet som nån är intresserad av att hyra filmer fysiskt på dvd. Allt har sin tid.
Och vhs-kassetterna väntar på återbruk. Kanske borde jag väva nåt av banden. Litet för tjocka att virka.

Något för alla sinnen

På söndag kväll sker något unikt. Vasa svenska församling bjuder in till ökenmässa. Vi torde vara den enda församling i Finland som ordnar ökenmässa. Det har vi hållit på med i tio år och oftast har det varit Trefaldighetskyrkans kör som har deltagit som "musikledare". Vi uppträder inte -mässdeltagarna deltar i sången - men vi bär upp med vår stämsång. Själva mässan har också förutom en präst också engagerat en hel del lekmän under åren. Prästen har varit Gunnar Särs som också var det som introducerade mässan.
Och varför kallar jag det unikt efter tio år. Jo för det första har det glunkats om att det skulle vara den sista ökenmässan (hoppas det är fel) och så blir det tv-inspelning. Torde vara första gången. Radion kommer också att vara med på ett hörn .
Mässan då? Så annorlunda och åtminstone för mej så tilltalande. Estetisk - en massa färger och föremål som alla betyder något. Rökelsedoftande. Symbolikstark. Ljusen spelar stor roll. Ordet och predikan vävs in i det hela på ett på vackert sätt. Tid att röra sej runt i kyrkan.
Mässan är ett sätt att gå till fornkyrkans gudstjänsttraditioner.
Och musiken! Den bara måste man älska. Kören sjunger i stämmor, mässar, enkelt pianokomp. På söndag har vi också en violin med. Om man vill jämföra musiken med något kan man koppla till Taizé-musik och kanske i någon mån den ortodoxa musiken.
Så -passa på att komma och delta i en annorlunda mässa i Trefaldighetskyrkan på söndag  kväll kl 18. Har jag förstått rätt kommer det hela att sändas i i tv och radio i allhelgonatid.
Kom med och du blir fångad i en stund av dofter, musik, budskap, färger, ljus - jag mycket mer. Jag tror inte du ångrar dej.https://www.vasasvenskaforsamling.fi/home/nyheter/gransoverskridande-okenmassa

Bilden är lånad från församlingens hemsida

Minnen i tingen

Bytte sängkläder. Gladdes igen en gång över de fina monogramförsedda lakanen och örngotten. Och tänkte på dem som broderat - de kvinnor som inte mera lever. Mitt kära arvegods. Går man till mitt lakanförråd kan man hitta många bokstavskombinationer. Broderade av Ruth, Märta, Ida, Astrid, Birgit och säker ännu fler.
Ser jag mej omkring i hemmet hittar jag tingen som påminner mej om dem som en gång ägt dem. Farfars askkopp, mammas fruktknivar, mosters ljusstakar, tant N:s lampa, mammas kinaros, B:s blommiga morgonmålskopp, pappas gungstol. Jag kunde göra listan hur lång som helst.
Kom att tänka på att vi ska fara fram med varsam hand när vi dödstädar så vi inte städar bort våra minnen. I hopp om att någon med glädje ska ta över sakerna.
Och även om så inte sker - njuta av dem medan vi själva har dem. Det gör åtminstone jag. Använder mosters blå kvadratiska skål till vitlöksmakaronerna och mammas "bubbelpanna" till finkaffet.
Klär mej i B:s gröna anorak och dricker veckoslutsmorronmålskaffe ur hans blommiga mugg.

Som andra

På väg till kollo ser jag många andra som är på väg att göra detsamma som jag. Fira villa-avslutning.  Folk med kylväskor,  bilar packade för veckoslut.  Och väl framme märker jag att trafiken på kollo-området är livlig.
För en gångs skull gör jag som andra.
Allt i skick här och grannens gräsmatta har börjat skifta i grönt.  Regnmätaren full. 44 mm.
Tyvärr är marken helt mjuk efter regnet.  Sjunker ner som på midsommar.  Är alltså fånge på fortet.  Nä kan nog röra nej längs husväggen men inte lär det bli nåt vidlyftigare trädgårdsarbete idag.
Trevligt att vara inne också.
Dessutom mycket med maten. Snart mellanmål för att jag ska hinna med supè  före korvgrillningen under gemenskapsstunden på allmänningen.
Går ingen nöd på mej och solen skiner och planteringarna verkar ha klarat sej.  Men ska jag vara riktigt ärlig skulle jag lika gärna ha varit i stan och njutit av balkongliv.
Bra så här och trevligt blir det att illuminera. Och njuta av naturen.

Så naturligt så

Inatt under den andra sovomgången återupplevde jag min pensioneringsdag. Som förstås var allt annat än på riktigt. Tom så jag konstaterade när avtackandet var klart att jag ännu måste åtgärda nåt jag hade glömt. Typiskt dröm visst.
Jag kan komma på åtminstone tre trådar från igår som kan ha gett upphov till drömmen.
Kom i vaket tillstånd att filosofera över hur naturligt tillstånd det har blivit - det att vara pensionär.
Skulle man inte ha en referensram i form av vänner som ännu jobbar skulle man väl tro att alla har lika mycket tid att bestämma över som vi pensionärer har. Hälsosamt att bli påmind om att det inte är så.
Det som är det bästa är väl nog att få ta morgnarna i egen takt. Jag med mina konstiga sovvanor får vakna efter andra passet när jag vaknar - ostörd av väckning. Och om det är en riktigt lyxig dag få ta en filmförmiddag. En sån dag var det idag.
Aktiviteter - javisst. Och där gäller det att snarare stå på broms- än på gaspedalen. Det tenderar att bli många bokningar om man inte ser upp. Bra att vara medveten.
Dessutom verkar det gå så mycket långsammare med alla aktiviteter när det inte finns nån tidsgräns.
Det som klämdes in efter jobbet tar hur lång tid som helst. Och det handlar inte så mycket om att jag själv är långsam utan om att det bara får ta lång tid.
Det som jag ännu hoppas få in är en liten dygnsförskjuning. Vill vara uppe sent men det brukar inte vara så lyckat med tanke på sömnen.
Och tänk - man bara är och det kommer in pengar. Lyxliv-pensionärsliv. Har inte ångrat en dag att jag gick ett år före min personliga pensionsålder.

Solgrönt

Ligger i soffan och njuter av solljuset som silas genom apostlaliljans blad.
Njöt av det gröna solljuset på promenaden. När jag fick lämna det hårda solljuset på trottoaren/cykelvägen och kom in i det gröna i Arboretum.
Märkte det så tydligt på kollo igår och i förrgår när jag fick plantera i min nya mull. Grönt solljus är mer än solljus. Det lilla äppelträd jag planterade gav mej en underbar upplevelse av vila. Sol genom bladen.
Jag hann få ner en hel del bladgrönt på två dagar. Fick plötsligt en gård som kan kallas trädgård. Inramad av måbärshäcken. Nåja, häck och häck. 200 sticklingar nerstoppade i rad runt tomten. Gjorde mycket.
Och dessutom allt annat. Fick under gårdagen växter från höger och vänster.
Märker att det hotar bli som det var på torpet. En glad blandning över hela området. Nyttoväxter, prydnadsväxter, perenner, buskar och träd. Bara där det känns bäst.
Hade nog en plan från början men sen bara blir det. Kanske bra det med.
Nu behöver vi regn, min trädgård och jag. Sticklingarna och gräsfröna jag strödde ut behöver det kanske mest.
Två glada överraskningar i odlingslådorna - lejongapen och solrosorna. Säjer wow.
Nimim. Lycklig trädgårdsägare med en rådbråkad kropp.

Stressig sommar

Som jag förr har skrivit upplever jag att veckorna blir så korta när jag är ett par dagar på kollo. De dagar jag är i stan fylls med allehanda sysslor så tiden vill inte räcka till.
Det betyder att jag i sommar inte har fått tillräckligt av mitt underbara sommarstadsliv. För få morronpromenader, för få loppisturer, för få långpromenader, för få sommarluncher, för få pysseldagar hemma, för få sköna stunder på egen gård i stan, för få balkongmysstunder, för få soffhängstunder vid trevliga filmer på tv. Och mycket mer som det blivit för få av.
Detta så till den milda grad att när jag idag efter att ha inställt mej på en lugn stadsdag fick veta att kollo nu har fått matjord och att jag kan plantera gick helt i lås. Började ställa mej för att fara iväg när jag plötsligt kände att jag måste lyssna på vad jag vill och ta min stadsdag.
Och så blev det. Växterna får vistas i tvättstugan några dagar till. Kanske bra eftersom det fortfarande är varmt och torrt väder. Och när jag sen far - då ska ni se att jag vill fara.
Sen kan man ju fundera på varför det är så här. Varför drar jag mej för att spontant fara till kollo en sväng. Jo, troligen för att jag inte är spontan. Har blivit rubbad i mina ljuvliga rutiner och är störd.
Detta trots att jag tycker att mitt kollo är så fint. Huset är toppen. Morgnar och kvällar är helt underbara. Dagarna har ibland varit ensamma, långa - och heta.På den grå sterila gården och inne i solgasset. Det med hetta och steril gård är redan till en del åtgärdat och sysslor blir det säkert bara jag får igång trädgården.
Men faktum kvarstår - jag känner mej mera ensam på kollo än i stan trots att jag är precis lika själv på båda ställena. Känner mej aldrig ensam eller sysslolös i stan.
Man kan ju faktiskt fråga sej varför jag envisas med att ha ett sommarhem när det verkar vara så komplicerat och verkar stjäla av det sommarliv jag tycks vilja ha - mitt stadsliv.
Nå det har ju att göra med odlandet och så de där kära möblerna som jag inte får rum för i ett enda hem. Och sen tror jag ju alltid att jag ska bli sommarhusfrälst.
Och kanske jag blir det också. För kollo är toppen - det ät bara jag som är stel.
Känner fortfarande att det som skett - Sundom bort, Malax in - var det rätta. Och är därmed mycket nöjd.
Men nu också nöjd med att jag lyssnade på mitt hjärta idag och blev i stan. Ska snart gå ut i trädgården  och pyssla - och släppa in ljus på växterna som står i tvättstugan och väntar . Kaprifolen, äppelträdet och svartvinbärsbusken.

Hur gör man?

Det här med att med att måla är inte så enkelt. Eller snarare efterbehandlingen av målandet.
Vattenlösliga färger använder vi förstås. Jag körde mina terpentinflaskor till avfallsstationen i sommar. Behövs inte mera och dessutom har jag haft ett antal missöden med dylika.
Men ändå problem.
Senast igår. Hade en vatten-målfärgsblandning där en pensel hade stått. För stor mängd för att indunsta. Lydde proffset som fanns nära mej och hällde ut det utspädda (bottensatsen får torka) i dränerad mark. Läste sedan på att man helst borde ta allt avfall till återvinningsstation.
Men det går ju bara inte. Kan inte spara målfärgs-vattenblask för att ta till Stormossen!
Och penslar? Går att tvätta i vatten men var släppa ut vattnet? I avloppet där det blir renat? I marken?
Och de oljesorter som innehåller självantändligt material. Tex linolja, fernissa. Hur gör man?
Börjar man tänka efter blir det väldigt opraktiskt att måla.
Och jag som ännu i höst ska använda både vit vattenlöslig färg och träolja.

Min lilla stad

Som ni vet kommunicerar jag med de flesta jag möter på min morronprommis - såväl människor som djur.
Flera gånger har jag nu träffat ett par gubbs som på kaffepaus från sitt gräsklippsjobb. En med finska som modersmål och en med svenska som modersmål. Vi brukar byta några ord. Idag började den ena fundera var han har sett mej förr och frågade om jag sjunger i kör. Jovisst. Då kom han ihåg att han varit publik när vi har sjungit De vackraste julsångerna. Tänk att han kom ihåg att an sett mej! Liten stad, få människor. Gillar.
Tycker dessutom om de här gubbsens språkattityd. Blandar friskt och hoppar mellan språken. Mera språkbad i jobbet så får vi en positiv attityd till vår fina tvåspråkighet.
Filosofier under en morronpromenad i mulet men ack så våtvarmt väder.

Once in a lifetime

Det tror jag nog om gårdagens åskväder.
Jag är glad att jag fick uppleva det på kollo.
Och nu vill jag inte alls förringa faran i åskvädret. Det visade ju sej att det blev en fara - en stor familj hemlös sedan deras hus brann, många var säkert livrädda.
Måste nog erkänna att jag också funderade nån gång på att gå och sätta mej i bilen. Det bara var så nära! Hela huset skakade.
Men annars var det ju nog så spektakulärt. Drog igång och rörde sej bakom huset. Sen lugnade det sej. Och då samlades grannarna och jag på gården. Man måste ju bara få dela det man varit med om. Sen in i stugorna igen. Strömmen gick men kom tillbaka ganska snabbt. Jag som var försiktig med att använda el hade bara levande ljus.
Men litet måste jag ju få ladda telefonen och litet måste jag ju få chatta när det var litet lugnare. Självbegrägeri?
Ut på verandan i mörkret när regnet tog paus. Inga mygg - bara fin varm natt. Och blixtskådespel.
Det som jag mest kommer att minnas var stunden när jag egentligen var uppe på övertid. Hade gått och lagt mej men vem kan sova när blixtarna lyser upp himlen stup i kvarten och åskan mullrar.
Och inte ska man ju sova när någt så extremt händer. Inte sova bort onc e in a lifetime-grejen.
Gick upp och satte mej på golvet framför mitt höga fönster. Utsikten var magnifik. Blixtsken över havet - ibland såg man också själva blixten. Och det var ljust vid horisonten mest hela tiden. Stearinljus - chatt på gång - och ett glas öl. Det var sån stämning. Men nog litet spännande också för plötsligt brakade det till.
Kan ändå uppleva att det är häftigt att ta del av ett sånt naturskådespel.
Ukkoshelvetti som det kallades tex i Iltasanomat. Men detta ukkoshelvetti nådde inte över nyhetströskeln i yles radiomorgonnyheter.

Bilden lånad från Pohjalainen

Coolern

Det står högt i kurs nu - apparaterna som kyler, som gör inneluften litet mer dräglig.
I stan har jag ingen sån - och med min krumbuktiga lägenhetsform får jag inte heller korsdrag. Så jag lider med typ 29 grader i sovrummet när jag ska gå och lägga mej. Solen har dessutom på kvällen legat på och värmt upp sovrummets tegelvägg och brakat in genom de två stora fönstren. Olidligt.
På kollo har jag lyxen att ha en luftvärmepump. När jag nu har kommit underfund med den inser jag att den är toppen. Dörrar och fönster stängda, pumpen på lågt varvtal en lång stund. Inte som i jag försökte först - ha igång bara en stund före läggdags. Behövs dessutom på dagen också då solen ligger på. Den har inte speciellt mycket ljud och luften som strömmar ut byter riktning (air swing). Känns riktigt behagligt.
Perfekt. Borde egentligen finnas i alla former av boenden om den här sommarvärmen har kommit för att stanna. Lär inte bli dyrt att använda den heller.
Och ja, nåt som man lätt glömmer nu just - den kan ju användas för att värma upp också.