torsdag 5 oktober 2017

Vilken kväll!

Jag är helt tagen av kvällens frivilligjobb. Var tillsammas med några andra inbjuden till Arbis. Där man har kurser i svenska för nyfinländare och andra som behöver svenska. Vi inbjudna skulle vara "vanliga finländare som talar svenska".  En övning inför de studerandes intervjuer som ska ske på lördag - Svenska på stan. Frågor fanns och de skulle tränas på oss. Tre olika grupper, tre olika nivåer. En halvtimme per grupp. Och wow, vilka människor! Vilken iver att lära sej. Vilken frimodighet. Och vilken härlig blandning av nationaliteter och språk. Imponerande hur många språk som talas i vår stad (de här var ju förstås bara ett exempel).
Också intressant att se hur personligheten påverkar språket. Endel verkade ju klara sej med tio ord. Också i den grupp som har studerat svenska ett par månader gick det att få en diskussion till stånd. Med tillräckligt enkla ord. Och i den sista gruppen - den längst hunna - blev det inte så väldigt många frågor från frågepappret som behandlades. Det blev en så naturlig diskussion. Och de var så genuint intresserade av vad jag gjorde och av vem jag var.
De själva var i väldigt olika skeden av livet - en veterinär, två doktorander, yrkesstuderande, såna med yrkesexamen som ska förkovra sej i språket och tydligen fånga upp yrket hos oss via praktik, nån inom hemservicen, ingenjörer och blvande ingenjörer, nån var så ny att hen bara satsade på att lära sej språken - några kategorier som råkade finnas i mina grupper. Och många hade redan lärt sej finska på kort tid.
En del vaer i Finland för att studera och sen så småningom på väg tillbaka till sina hemländer men de flesta hade nog kommit för att stänna - så uppfattade jag det.
Troligen var det samma sorts kurser de gick - de asylsökande som jag träffade den där hösten när vi samlade in och sorterade kläder. Jag minns bara hur man tyckte att de hade en oändligt lång väg att gå innan de skulle klara sej att förstå och kommunicera på svenska. Ikväll fick jag bevis på att vägen nog inte är oändligt lång. De "nyaste" hade studerat svenska sem början av september.
Vilket fantastiskt sätt för de studerande att förutom att lära sej språket också lära känna både vår kultur och varandras. Och hur de lär känna varann när de tillsammans stretar på för att hitta ord.
Skulle gärna ha fortsatt att umgås och byta erfarenheter. Hoppas jag blir inbjuden flera gånger.
Den som kunde mest svenska torde nog ha varit 4-åringen som var på plats med sin mamma. Hon lär sej i dagis hon.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar