Mera tid - mera kontakt

Upplever redan ett pensionärsbeteende hos mej själv. Jag tar mej mera tid att tala med folk. Typ gamla elever. Men också andra. Säjer inte bara hej och vandrar vidare när vi ses på stan. Jag har inte bråttom någonstans. Och på nåt sätt samlar jag på dem - människorna och deras berättelser. Vet inte, men det känns annorlunda.
Och att köa - det är ju rena rama festen. Alltid finns det nån att kommunicera med. Kanske är det också så att jag tillåter mej att vara ohämmat social "nu när jag nästan är pensionär". De är väl såna.
Jag har en känsla av att jag kommer att bli som en mig närstående väninna som går ut för att handla litet smått och kommer hem flera timmar senare tack vare människor hon mött. Just love it!