tisdag 7 juli 2015

Jag - en ivrig sopsorterare

Texten nedan är ett beställningsarbete. Av skoltidningen KGB (Korsholms GymnasieBlad). Kan inte påminna mej exakt när den skrevs men det är länge sedan. mycket är annorlunda idag.


"Jag – en sopsorterare


Ska jag avslöja den här sidan hos mig själv offentligt bör det ske nu. Gör jag det om några år kommer någon Vän Av Ordning att förklara mig otillräknelig och försöka vidta åtgärder. Det är ju så här i vårt samhälle att man får ha fnatt så länge man är pigg och arg och vågar stå på sig. Tänk på det!
Till avslöjandet. Det hela handlar om min vurm för sopsortering och återanvändning.
Helt klart är att jag sorterar det som sopbolaget föreskriver; papper, glas , grovavfall och köksavfall i därför avsedda kärl – det gör ju alla. Men utöver det vanliga har jag några specialiteter.
Det var en glädjens dag när vi fick kärl för metallavfall och jag fick bidra med alla mina samlade metallkorkar (de var många och skramlade i kvällstystnaden i kvarteret). Efter det diskas alla burklock, konservburkar, leverlådsaskar mm.
Gamla batterier samlas i ett speciellt kärl i källaren för att jag höst och vår skall få glädjen att dra iväg till Ekobilen. Ifjol var det speciellt häftigt när vi besökte Ekobilen på Öjberget- där fick vi köa tillsammans med  cirka hundra likasinnade!
Mitt köksavfall är minimalt för dels tvättar jag alla mjölkburkar och tar dem till återanvändning och dels (och framför allt) komposterar jag naturligtvis allt organiskt avfall. Jag lyckades få igenom i mitt höghusbolag att vi skaffade en stor kompostor; en tvådelad variant som är vinterisolerad (?)
Där slåss jag med flugor, kladdigt avfall och okunnighet – vid senaste tömning hittades en fullstor tomflaska bland det förmultnade! Men doften när man kommer in på gården en höstkväll när luften börjar svalna! Obeskrivlig! Lika är det med känslan när man får sprida ut det som varit potatisskal och gamla korvar i rabatterna.
Textilavfall ser inte heller Stormossen något av. I väntan på att någon klok instans skall börja samla in lump tar jag allt mitt textilavfall (det som inte går till klädinsamlingar) till mitt sommartorp i Sundom, där vindsvåningen får ta emot detsamma för mellanlagring. Mannen i mitt liv håller på att bli desperat när han kolliderar med allehanda upphängda avfallspåsar då han söker virke och annat. Men textil är inte allt som finns på Sundomvinden. Där finns nämligen också mitt paradnummer – mitt plastavfall. I mer än 10 år har all ren (läs diskad) plast - schampoflaskor, yoghurtburkar, styroxunderlag o.dyl. – transporterats till Sundom i väntan på att någon skall ta emot det för återanvändning. Min plast är för värdefull för att brännas! Den skall bli ny plast och jag är beredd att dela upp den i olika plastsorter - och den dagen lovar jag er att TV och tidningspressen är med! ”Har du köpt ett torp för att få samla avfall?!”, kommenterade en flicka i en kemigrupp medan en gosse aktiv i frivilliga brandkåren konstaterade att det huset skulle brinna bra!
Mina åländska vänner kunde rapportera att de numera kan lämna in plastavfall för återanvändning. Men att de skulle sträcka sig så långt  som att de skulle ta med sig min plast till Mariehamn kom inte på fråga.
Man får bara hoppas att något händer på plast- och lumpfronten under min livstid så att mina efterlevande inte blir tvungna att avsäga sig arvet.
Återanvändningen är minst lika omfattande – ljusstumpar, smöraskar, blomkrukor, knappar, vackra flaskor och burkar, band, plastpåsar, barnmatsburkar av glas osv. osv. Men det  sparar vi tills KGB ber mig skriva nästa artikel."'

Det som har ändrats är tex sorterandet på gården. Vi har numera ett bioavfallskärl och ett för brännbart. Älskar speciellt tanken på att bioavfallet direkt kan komposteras. Samlar själv i en stor bunke och paketerar i dagstidningar. Vi har ett kärl för batterier.
Det här betyder att vi inte mer samlar batterier i källaren. Och kompostorn är borta. Den rev jag redan tidigare eftersom den blev bo och hemvist för en råttfamilj. Som hade ett torrt utrymme i passiva delen och ett utrymme där det kom mat regelbundet i den aktiva. Så kan man inte har det! Men trädgårdsavfall komposterar vi fortfarande på gården.
Textilavfallet användes i ett skede till täckodling på torpet men numera lagras det och då och då tar jag en kasse till H&M som påstår att de tar tillvara lump och tillverkar nytt av det.
Plasten blev jag tvungen att ge upp med - ingen som vill ta emot det. Så min enorma samling från torpvinden kördes en vacker sommardag till Stormossen. Men inte i tysthet. Hade radion med. Blev ett trevligt inslag. Det andra radioinslaget om min plast.
Det var förändringarna. I övrigt sorterar och samlar jag som förr. Ja, kanske samlar litet mera - det behövs ju mer pysselmaterial när man får mera tid.
Och det är så enkelt att sortera! Och ändå får vi rapporter om felsortering i den utsträckning att man kommer att börja göra stickprov för att få bättring till stånd. Grannen hittade tex en glashylla i bioavfallskärlet. Sic!






1 kommentar:

  1. http://www.metro.fi/uutiset/a1387812754838?ref=tf_iokisboksi&utm_campaign=tf-metro&utm_source=iltasanomat.fi&utm_medium=tf-desktop

    Finns hopp i vårt land också

    SvaraRadera