Döden förenar

Rubriken låter bisarr. Eller som namnet på en deckare. Men det jag avser är något mycket djupt och starkt. Idag har jag varit på begravning. Min studentkamrat Rabbe. Som jag själv egentligen lärde känna på riktigt först vid våra studentjubileer. Det var den första skolkamratbegravning jag har varit på.
Det kändes starkt att vara där med andra från studentklassen. Och riktigt starkt - att veta att också de som inte kunde vara på plats var med i anden. Idag och dagarna före. Vi har haft mailkontakt och jag kunde bara känna gemenskapen mellan oss. En gemenskap som säkert finns där hela tiden men som vi verbaliserade när vi insåg att (ännu) en av oss är borta. Rabbe. Han kommer inte att vara med och planera följande klassträff men jag kan lova att han kommer att vara med på den. Och jag kan lova att det ska bli en klassträff. Snart.