Men hur som helst - jag ville säja upp mej i god tid. Litet snopet vardaglig blankett. Baksidan på den som används då man ansöker om ledigt för en kurs.
Men själva händelsen var så stor att jag inte ville skicka pappret till skoldirektören med internpost utan jag ville överräcka den personligen. Ett helt odramatiskt litet möte.
Jag minns när jag skulle sluta i Petalax för att byta till Korsholm. Snörvlande och gråtande konstaterade jag att jag aldrig kommer att kunna gå i pension. Så tragiskt var det att bryta upp.
Och nu är jag där i alla fall. Och förhåller mej helt sakligt. Tillsvidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar