Kvinna till salu

Jag märker att jag påverkades starkt av pjäsen "Kvinna till salu" som gästspelade för vår skola i tisdags. Inte bara det att jag mådde illa av det jag fick se och höra. Utan också så att jag nu efteråt upplever att jag reagerar på minsta lilla mansgrisighet i min omgivning. Har ett behov att fostra, ett behov att visa att jag som kvinna ska få ta lika stort utrymme som en man.
Och trots att de flesta pojkar och män omkring mej inte i något skede av sitt liv kommer att höra till dem som tillfredsställer sitt maktbehov genom att hantera kvinnor som djur är det viktigt att inte de "justa" männen och pojkarna ger någon näring åt sådana behov genom att bete sej mansgrisigt och grabbigt i karamiljöer. Det smittar och plötsligt är det tillåtet, plötsligt går det an och plötsligt är det någon som snedtänder och behöver någon att praktisera på. Kanske tom partnern hemma. Men oftast säkert någon som man betalar för det.
Är också litet tveksam till en stort uppslagen artikel i Vasabladet den 28 februari - en artikel som  framställde livet för en prostituerad som något ganska glamoröst. Vilka signaler sänder en sådan artikel? Naturligtvis ska en tidning skriva om det som finns i samhället och jag kan tycka att köpt sexualitet någon gång kan försvaras. Men ändå - budskapet blir fel.
Som det sades i pjäsen - det finns inga lyckliga horor. Den tjej som var huvudperson var nog märkt för resten av sitt liv. Skadad både fysiskt och psykiskt. Och man frågar sej vad det är för ett samhälle som hanterar en av sina medlemmar så. Pengar styr, pengar som den prostituerade inte ser så mycket av. Flickornas blåögdhet leder dem fel. Hallickarna är insmickrande men iskalla. Och förmodligen fulla av förakt både för flickorna och sig själva.
Köparna av sextjänster framställdes som män drivna av olika saker - kvinnoförakt, de var berusade, de hade slagit vad. Och kvinnan var ett föremål.
Intressant var att det sades att väldigt få av de prostituerade i vårt land är finländare. Intressant men ännu mera tragiskt. Majoriteten kommer alltså från andra länder. De är utan nätverk, utan språkkunskaper, utan kunskaper om vårt samhälle.
Den här pjäsen handlade om vuxna kvinnor men om hörnet skymtar utnyttjande av barn - i pornografin, på turistorter. Tänker jag på det börjar jag gråta.
Pjäsen framförs på Wasa teater ännu inkommande helg. Gå och se den och låt dej påverkas så du vill och vågar mota mansgrisighet och vill och vågar stöda kvinnor och flickor att se sitt värde. Både det goda och det onda sprider sej som ringar på vattnet.