tisdag 8 juli 2014

Nästan två år

Det är nästan två år sedan B dog och de här dagarna är sådana jag minns - nästan timme för timme. Hur det var då. Inte lätt - nu heller. Men när jag läser anteckningar från ifjol inser jag att det nog var jobbigare då - med ett års perspektiv. Och en ny sak jag har märkt. Jag talar mycket om B och det har mer och mer blivit så att jag talar om det vi hade innan sjukdomen kom. Om vad vi gjorde, hur B skulle ha tänkt, vad han brukar säja.Tolkar det som ett steg i rätt riktning. Det är väl nog det som är det viktiga - att hålla en älskad persons minne levande med att tala.
Betyder ju inte att det svåra skulle vara bortraderat - men det behöver kanske inte ältas. Trots att ältandet nog ännu pågår inom mej. Betyder inte heller att sorgen och saknaden skulle vara bortraderade - men den där dörren till rummet i mitt hjärta kanske inte slår i vinden lika mycket och lika ofta nu.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar