Det väntar

Är ofta ledsen över att jag utnyttjar torpet så litet som jag gör. Och i sommar har det nu varit riktigt hopplöst. Jag är ofta där men jag sysslar bara utomhus. Kokar inte ens kaffe - har med termos. Ett par gånger gäster men annars rumsterar jag för mej själv på gården. det är nu just en kolonilott som råkar ha ett stort hus inkluderad. Men så kom jag plötsligt på att jag inte behöver vara ledsen. Huset väntar på mej tills jag är redo. (Om jag blir redo). Och då kanske det blir som jag drömmer om - jag sover där, jag äter där, jag har växthus/lusthus där, jag tänder lyktor där, jag badar bastu där, jag köper mysiga trädgårdsmöbler, jag fixar bort gräsklippare och annat från tamburen, jag fixar bort veden från bastun. Det är gjort i en handvändning det där den dag jag vill. Och vill jag inte får det väl fortsätta så här.