Det tycker jag att jag kan kalla de kurs-/gruppaktiviteter jag är med i nu. Kände det så starkt under och efter gårdagens körövning. Det var så gott och vi var så välvilliga med varann. Och när man fokuserar på ett gemensamt mål kan minsta lilla grej bli skoj - nån sjunger fel vers, nåns telefon låter om sej, nån glömmer bort sej och börjar småprata med grannen. Då allt är gott blir såna störningar ytterligare nåt på pluskontot. Och så förstås sjungandet. Jag känner det också när jag om ett tag klär mej sportigt och spänstar iväg för att stavgå. Tillräckligt tidigt för att hinna vända in i kyrkan och säja hej till dem som dricker kaffe efter morgonbönen. Och sen imorron - sömnskolan - vad jag har saknat den när vi hade paus. En endorfinbrunn mindre förra veckan. Det som kännetecknar de här tre är att det förutom aktiviteterna är ett gäng som bidrar till det fina. Min fjärde aktivitet - simmandet och vattenjumpan - den har jag inte kommit igång medännu men ska! Dit går jag ensam men alltid finns det nån gemenskap där också. Tex kvinnogemenskap i bastun.
Tänk ur fint det skulle vara i världen om våra jobbdagar skulle vara likadana endorfinkickar som mina fina kurser! Då skulle vi sköta vårt psyke på naturlig väg. Eftersom det inte är så är det viktigt, viktigt att våra Arbisar/Medisar får ha sin verksamhet och vara endorfinbrunnar för oss törstande. För folkhälsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar