tisdag 15 oktober 2013

All inclusive

Det här blir ett ganska avslöjande och känsligt blogginlägg men det pockar på att bli skrivet.
Under mina år med B lärde jag mej hur fint det är att vara tvåsam. Och jag vill inte sticka under stol med att det känns ensamt nu och att jag gärna skulle vara tvåsam igen. Ha någon om vilken jag kan säja - du är min. Någon som är mer än en vän. Någon som ser på mej med en blick som säjer - du och jag.
Men det finns en sak som denna någon bör vara medveten om. Ska man vinna mitt hjärta måste man våga tala om B. Tala med mej om honom. Och se att det i det hjärtat finns ett rum för honom. Och det är inte svårt - dörren står vidöppen. Den slår inte så mycket som för ett år sedan men den är vidöppen. Den kanske inte är vidöppen om ett tag men den kommer alltid att stå på glänt. Och rummet kommer att vara bebott. Är en bit av mej.
Jag tror inte att den som eventuellt kommer in i mitt liv ska bli jämförd med B - det finns ett nytt eget rum att flytta in i.



1 kommentar:

  1. Så fint skrivet Zippah <3 Evig kärlek kan man ha även till nån som dött!

    SvaraRadera