måndag 24 december 2012

Tomten

Dikten Tomten betyder jul för mej. Gammaldags stämning, natur och litet mystik. I många år har jag kvällen före julafton sett den gamla svartvita filmen. Jag har själv på det mest primitiva sätt med headset och en vanlig Power point- presentation lagt upp dikten på Youtube. Kan sjunga den med Vesa-Matti Loiri på finska. Och inte att förglömma den fantastiska upplevelse jag hade när jag fick se min gamla mattelärares animation - meknisk rörelse som han vevade fram medan hans hustru läste dikten. Njut av Tomten i alla möjliga varianter. God jul!


Den gamla svartvita Tomten  och sedan Sippans egen variant  och som bildspel  och som sång på finska - Vesa-Matti Loiri och ännu till slut dikten som text



Tomten


Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

2 kommentarer:

  1. http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&v=0rJ0Ec-jYg8&NR=1

    Den svartvita med engelsk text

    SvaraRadera
  2. " TÅMTIN

    Mitt på vinträ ä tsöldä håål
    Stsäänona blinkar å lyyser
    ... Fålttsi såver i en ååvsiides gåål
    ... Heila natuurä ryyser
    Mååna ha stidsi, å lyyser klaar
    Snöö ligger dsuup över allt di haar
    Löövä ha folli och bjärcka ä nätsin
    Tåmttä eismen halls vätsin
    Staar tär så gråå vi föusä deiss
    Så gråå moot en viitan driivå
    Skådar såm förr, just samaleiss
    Åpp imoot måånas stsiivå
    Skådar moot skooji, såm mörk å varm
    drar åkring gåålä en tryggan karm
    Grobblar på gårrsvååran gååtå
    Finns ä na svar på hä fråågå ?
    Han riiver i håårä allt 'an förmåår
    Skakar på hövå å ondrar
    "Nää, hä fråågå är noo alltför svåår
    hor håårt ja änn tänker å fondrar
    Nu haar int ja tiide ti grobel na meir
    Arbeitstiima ti vaal jo allt fleir
    Nu ska ä årdnas å pysslas
    I kväld ska int jäär knysslas
    Syynar nooga vareeviga dörr
    Tsänder visst på all lååsa -
    Koddona snusar i höiji som förr
    Drömber åm såmarä i bååsa.
    Pållä i stallä håckrar tyst
    Helst vil án haa nu just
    Haavra å timoteeshöiji
    He sko ´an ita me nöiji
    Fåårföuses dörä han öppnar på glänt
    Siir hor di såver tär inne
    Eingang hadd e jo reintååv hänt
    Ät toppä hadd rambla åv pinne
    Prissi i kåijå siin gläfsar nätt
    Viftar på romppå, mårrar tär'ätt
    Läng ha di tsänd varaader
    Prissi, å all tömti aader
    Tåmttä han vil nu ti sist gaa inn
    gåålses fålttsi så näära
    Noo ha han märkt, ätt di haft i sinn
    arbeitä hans haa i äära
    Tassar i kamarä in på tååna
    Sockar tyst å skådar på bååna
    Läng han staar i höönä
    Dehär är hans bästa löönä
    Söis ha 'an siitt döm, faar å såån,
    samblas åkríng sama boolä
    föödas å froodas, men vadanifråån
    kåmber di hij ti joolä
    Ungdooma kåmber i mängda stoor
    Saan di växt opp, så bort di foor
    Kåmber, å är , försvinder,
    Gååtå vaal alder na minder
    Tåmttä han kliiver på höjskolla saan
    säss å tar ååv se skooa
    Höögst ondi taatsi, såm an är vaan
    Nederåm svälonas booa
    Nu är svälonas booa toom.
    Saan närmber maj, tå allt böri bloom
    Hiiååt di kåmber ååter
    Fluuer, kvittrar å lååter
    Svälona ti fluuer jo vääden åmm
    Mytsi di åt tåmttä berättar
    Int' naa äntå åm gååtå, såmm
    alder fråån sinnä läättar
    Dsinom en spundså i trangan vråå
    lyyser på gobbä från mååna en stråål
    måånjuus i stsäddsi blänker
    Tåmttä grobblar å tänker
    Skooji ha tystna, int'en suus
    Liivä på ååkrä ha dåmna
    Langt fråån ååge hörs forssä bruus
    Tycks heila vääden ha såmna
    Tåmttä lyystrar; å halft såm en drööm
    tycker sä gliidandes neer i en strööm
    ondrar, vartååt vi ska fara
    ondrar vann källdå må vara
    Köldä åm nattä på vinträ ä svåår
    Stsärnona gliiser å blinkar
    Öga på tåmttä ä vååt åv en tåår
    Mååna åt gobbä vinkar
    Mörkrä täätnar kring bygd å land
    Snöö ligger kald på sjöö å strand
    Bjärcka å aspa staar nätsin
    Tåmttä eismen är vätsin.

    SvaraRadera