Pissbytta

Igen vandrar mina tankar till barndomen. Närmare bestämt det år vi flyttade till Vasa. Och jag hade börjat i den stora skolan. Och hur jag gjorde bort mej. Det var en vanlig lektion och jag stiger upp och säjer något - minns inte vad- och samtidigt kissar jag ner mej. Nästan så jag ännu minns hur det skvalade. Ridå. Och dessutom minns jag att jag måste torka golvet. Och det här hade en förklaring som är ganska hemsk. Det var så här att de stora flickorna (medborgarskolflickorna) hade hittat på att de skulle "strypa sej" , dvs dra en halsduk så hårt om halsen att de nästan svimmade och så slapp de gå på lektion. Det här skedde nere på toa och vi var rädda att de skulle göra det/visste att de gjorde det på oss småttingar också. Och det ledde till att vi inte vågade gå på toa på rasterna utan bad om att få göra det på lektionstid. Det blev tydligen ett sånt spring att toabesök på lektionstid förbjöds. Och i den svängen kom jag in med min kissnöd som ledde till att jag gjorde bort mej kapitalt. Tänk lantlollan som knappt kunde tala standardsvenska! Och inte var det trevligt att berätta för mamma som kom och mötte (vi var så nya att jag tydligen inte hittade hem). Jag kan bli riktigt upprörd ännu när jag tänker på det! Inte mitt kissande utan det som skedde och det att ingen fick fram det till nån lärare. Det att jag gjorde bort mej var på lång sikt bara på plus. Jag vet hur det känns och att m,an inte går under fast det sker. tror inte  heller att så många minns det mera och om de minns så kanske de inte tycker det var så märkligt. Men då!