Träffade två herremän som nog inte lättade min sorgbörda på något sätt. Tvärtom.
Den ena frågade var Bo är. Tänkte han inte visste så jag beredde mej på att berätta men han kom på detsjälv och sa - aj, ja, i graven...
Den andra hade inte hört om att Bo är död så jag förklarade och vi pratade vidare. En alldeles liten stund senare sa han att det nog är så skönt att vara två nu när man är pensionär... Och den ska vara psykolog!
Och ingen av dem hade nån tanke på att fråga mej hur jag mår. Nåjo - det var så intigt så jag sopar det i ett hörn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar