onsdag 26 september 2012

Det är mycket med det jordiska

Jag har lovart mej själv att jag alltid ska ordna mitt liv så att jag har möjlighet att odla. Så länge jag orkar. Och det har jag nu, stora möjligheter. 2800 kvadratmeter möjligheter på torpet i Sundom. Men möjligheterna är samtidigt mitt problem. Det är för stort. Jag hinner inte göra annat än jobba där. Och dessutom är jag (efter att ha ägt stället i 20 år) ännu inte vän med huset. Har inte bott mej in i det. Troligen till en del för att det inte har fått en chans. Det är för nära Vasa och duschen i stan lockar efter ett jobbpass... Men det har ändå fungerat och B och jag har fått mycket utbyte av att jobba på den stora tomten och med att renovera det stora huset. Men nu märker jag hur ensamt det är att vara där. Jag kan ju inte be folk komma när jag bara jobbar. Vill jobba, trivs med det men skulle nog gärna lära mej att sätta mej ner och njuta också. Och när man betänker att det är ett gammalt hus som behöver ses om undrar jag hur det ska fungera på sikt. Kommer jag att ha inspiration att anställa folk för sådant?
Och så föds tankar på förändring. De har nog funnits förr men nu kommer de riktigt starkt. Det började med att en bekant berättade att k´hon köt en kolonilott med hus i Åminne, Malax. Bekvämt, nytt, sällskap... Men smått, som på en bricka, längre väg. Och alla möblerna och sakerna! Och så - hur skulle jag kunna svika Sundom? Där jag tom vill bli begravd!
Nygammal parallelltanke föds - stycka tomten - sälja bort stora huset och bygga nytt och smått - men tillräckligt stort för mina möbler och saker. Just nu är jag där och försöker lista ut om man kan dela en tomt av den storleken....
Allt möjligt kan hända när det finns rum för tankar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar