onsdag 30 juli 2014

Shoppa loss

Jag älskar att shoppa med ögonen, njuter av att se vackra saker. Men jag tycker själv att jag är ganska återhållsam när det gäller att köpa saker. Undantag - om jag hittar på loppis.
Men i lördags slog jag rekord. Efter en halvtimme hade jag köpt både en vit skjorta och ett par sandaler. Och det var så trevligt! För det var i "riktiga" butiker med biträden som kommunicerade med mej och sen tog betalt. En kontakt från början till slut. Det är på nåt sätt nåt magiskt över stunden när man säjer ja. Med ett biträde som gläds över ens fynd (hehe) och man själv som har nåt nytt att gilla. Dessutom var båda reafynd. När jag kom hem började jag tänka på andra vita skjortor jag har. Hur många månne? Rotade och kompletterade idag samlingen med en som bodde i Sundom. Det visade sej att jag har 16 långärmade vita/naturvita skjortor! Mig till heders månämnas att jag kände igen alla. Och de har olika funktion. Visserligen är många till vardags lagrade - men kan vara bra att ha. Och många har köpts på loppis. Och många är arvegods. Och alla är fina på sitt sätt. Skulle jag göra mej av med nån vet jag att jag följande vecka skulle sakna den. Så det gör jag inte! Men man kan få låna.


Mina vitskjortor upphängda i lysrörssken i badrummet

tisdag 29 juli 2014

Födelsedag

Födelsedag den 28 juli. Det är vad jag har. Som bäddat för jordgubbstårta och trädgårdsbjudning. Och sen supé i ett efterlängtat mörker. Så har det också varit - åtminstone i någon form. Många år. Men så för två år sedan, då jag skulle fylla 60 så kom det av sej. Det var dagen efter B:s begravning...
Och efter det har det inte känts som kalasdag med tårta och trädgårdsbjudning. Men de två födelsedagar jag firat efter det har varit toppen. Ifjol heldag med väninnan hos hennes bror. Minns med stor glädje och tacksamhet. Och i år hemma hos väninnan - inte långt härifrån, men tillräckligt för att jag skulle kunna uppdatera "bortrest". Blev omhändertagen, bjuden på mat och trevligt sällskap. Tack för det K. Och ännu en avslutning på dagen hos min bror där jag kom lämpligt till en ny måltid. Tack. Perfekta födelsedagar. Får se vem som adopterar mej nästa år. Eller så blir det så att trädgårdsfirandet återupptas.
Kände också igår att det finns mycket känslor i en födelsedag. Det har varit en dag då jag har blivit uppmärksammad - egentligen i huvudsak av två personer - min mamma och B. Saknade dem så igår. Också därför viktigt att få komma ut. Livet ska levas, födelsedag ska firas - också fast de är borta.
Och så höll jag på att glömma det fantastiska med alla hälsningar. Som ni vet så lägger jag in mycket i gillanden och Facebookhälsningar. Och de kom minsann. kan icke räkna dem alla. På båda mina profiler och på e-posten och tom på Skype. Och dessutom några telefonsamtal. Från släktingar och vänner, studerande förr och nu, kolleger, nya bekanta via Fb. Helt underbart och jag hoppas jag har noterat alla med kommentar. Tack till er alla.



lördag 26 juli 2014

Pride

Jag är glad att arrangörerna för Pridefestivalen vågade kasta blickarna på Jakobstad. Och att de då samtidigt på köpet fick den fina symboliken tro, hopp och kärlek - staden Jakobstads varumärke. Alla tre begreppen lika viktiga i ett samhälle som sakta, sakta håller på att acceptera att sexuella minoriteter ska ha samma rättigheter som alla andra. Jag vill tro att en könsneutral äktenskapslag (eller vad den nu ska kallas) kommer att bli  verklighet trots motgångar. Jag hade hoppats att regnbågsmässan skulle ha fått firas i kyrkan. Men mässan under bar himmel blev säkert lika stark.
Idag marscheras det. I glädje. Med färger. Med trummor. En stark manifestation för att alla människor ska få bli accepterade för det de är. Att alla ska få leva ut sin kärlek. En marsch för, inte mot. En stolt marsch. Pride. Regnbågsfanorna vajar glatt och stolt. Vi som inte är med uppmanas att skylta regnbågsfärgat. Citerar en kommentar på Facebook (Netti Kronholm- Cederberg) " Fortsätt bara alla där ni finns. Det händer nåt i bröstet på en nämligen".
Jag hoppas att vi nångång i framtiden ska ha ett sexuellt jämställt samhälle. Men marscherandet ska inte ta slut för det. Det finns andra som behöver inkluderas. Fysiskt och psykiskt handikappade, invandrare, åldringar och många fler. I framtiden hoppas jag på att vi ska ha en Pride-marsch för att alla människor. Människor som är stolta över att vara människor. I ett samhälle som ger samma värde och livsrum åt alla individer.
Men idag njuter vi av den modell för Pridefestivalen vi har. Den behövs. Och den både hörs och syns.


fredag 25 juli 2014

Slimmat och fungerande

Jag är så nöjd med min tele/data-kommunikation just nu att jag måste avlägga en rapport. Har lyckats skära bort dödkött, dvs sånt som bara stjäl månadsavgifter utan att användas just alls. Och jag har Internet var jag än rör mej. Viktigt.
Det jag har är ett modem som ger mej trådlöst nät som jag når i hela lägenheten. Från flera datorer/plattor/smarttelefonen samtidigt. 10M in - 29,90 per månad. Anvia. Och ett 3G-nät till smarttelefonen. 2M (det räcker bra, vad de än sa i telefonbutiken) + 500 minuter taltid + 100 sms per månad. Räcker riktigt bra. Det är Saunalahtiabonnemanget kostar litet under 12 e per månad.
Det som gläder mej mest är nog smarttelefonen - Lumia 520 - som nog överträffade mina förväntningar. Kameran, apparna - helt nöjd. Och ja, så kan man tala i den också om man till äventyrs vill.
Skulle nu bara gälla att få till det och få telefonaktien såld.


tisdag 22 juli 2014

Heja Hemmet

Jag har nog vetat att min mosters äldreboende är ett fantastiskt Hem. Men ändå blev jag glad, ja tom rörd när jag igår talade med personal efter att hon återvänt efter några dagars vistelse på vård. Vilken äkta värme i rösten när vårdaren sa hur glad hon är att moster kom tillbaka. Och idag när jag besökte henne fick jag erfara samma sak. När ny personal kom i jobb kom de fram till henne och hälsade välkommen  tillbaka och själv sa moster att alla var så glada igår. Tänk vilken känsla av hem man får då man möts av sådant. Och det här handlar inte om resurser utan om personer och attityder. Jag passade på att ge feedback till dem jag träffade på kansliet. Heja Hemmet!


söndag 20 juli 2014

Det väntar

Är ofta ledsen över att jag utnyttjar torpet så litet som jag gör. Och i sommar har det nu varit riktigt hopplöst. Jag är ofta där men jag sysslar bara utomhus. Kokar inte ens kaffe - har med termos. Ett par gånger gäster men annars rumsterar jag för mej själv på gården. det är nu just en kolonilott som råkar ha ett stort hus inkluderad. Men så kom jag plötsligt på att jag inte behöver vara ledsen. Huset väntar på mej tills jag är redo. (Om jag blir redo). Och då kanske det blir som jag drömmer om - jag sover där, jag äter där, jag har växthus/lusthus där, jag tänder lyktor där, jag badar bastu där, jag köper mysiga trädgårdsmöbler, jag fixar bort gräsklippare och annat från tamburen, jag fixar bort veden från bastun. Det är gjort i en handvändning det där den dag jag vill. Och vill jag inte får det väl fortsätta så här.


fredag 18 juli 2014

Expeditionsavgift

Köpte en burk D-vitaminer härom kvällen. På ett apotek jag inte brukar anlita. Har recept på D-vitaminer sedan jag fick osteoporosdiagnosen men vet att jag inte får nån Fpa-rabatt på den sortens medicin. Men kollade för säkerhets skull med kassan. Svar - om jag tar ut vitaminerna via recept blir de dyrare eftersom apoteket lägger på en expeditionsavgift på 2 e. Har ni hört?? Det hade jag ingen aning om. Undrar om det kan variera apoteken emellan. Undrar också om denna avgift läggs på varje medicin jag tar ut eller om det är per inköpsgång. Aldrig sett nån sådan avgift på mina kvitton. Och ja, jag tog inte ut mina vitaminer via receptet. Ja och så kan man ju undra varför läkare skriver ut recept på sådant som man kan köpa direkt - alltså sådant som man inte får Fpa-ersättning för.



torsdag 17 juli 2014

En kväll som då

Sitter på balkongen på samma sätt som jag satt då - för ganska exakt två år sedan. Då jag kom hem från sjukhuset. Med sorgeljuset/minnesljuset tänt.  Med ett glas rött. Låter tankarna fara. Känner tacksamhet. Känner vemod. Låter tårarna rinna. Det är varma stora tårar. De kommer så konkret tillbaka till mej - de där timmarna före klockan 22.16 den där kvällen för två år sedan. Kvällen som satte punkt för en svår sjukdomstid. Kvällen som för mej förändrade livet så radikalt. Och han som var så levnadsglad. Han skulle nog ha haft mycket att få och ge ännu. Onödigt att spekulera. Bättre att minnas. Tiden före sjukdomen. De vanliga dagarna. På något sätt har jag på känn att vi förstod att det var en ynnest vi hade fått. Det var inte alls självklart att det blev vi. Och nu när det inte är vi mera är det gott att minnas. Och tala om hur det var.
Gott är det inte varje dag. Långt ifrån. Men för det mesta är det tillräckligt gott. Ett uttryck som jag har lärt mej av en av mina mentorer.
Då jag talar om mentorer går tankarna till dagens uppdatering på Facebook. Som ledde till otaliga gillanden och många kommentarer. Det känns så gott mina vänner. Jag vet att ni med era klick och era hjärtan säjer så mycket mer än bara klick och hjärtan. Ni känner med. Och det bär. Fick ett så fint ord i mängden av kommentarer:
"Tiden går fort, saknaden går ingenstans". Så är det.


onsdag 16 juli 2014

Miljoonalaatikko

Jag tror ni vet vad jag talar om. De där samlingarna av diffusa saker. Som vi trycker in nånstans för att inte ha dem för ögonen. Sakerna vi inte kan kasta bort. Sakerna som vi inte ens minns att vi har. Sakerna som finns i det som man på finska brukar kalla miljoonalaatikko. Hittar inget bra ord på svenska. Jag har många såsdana "lådor" - som inte ens är lådor. I köket har jag en korg för småsaker - knappar, gem, påsförslutare, pennstumpar. I vardagsrummet en liknande. Under den sparas lappar med inloggningskoder, telefonnummer och annat som inte är till nån nytta eftersom man inte minns vad det handlade om. I en väska samlas sladdar och elektronik och gamla apparater. Och så vidare. Alla har väl sin specialitet. Att städa en miljoonalaatikko kan vara väldigt givande. Rena skattkistan ibland. Och i bästa fall en utrensning och omplacering. De har ju ett hem - åtminstone de flesta sakerna i en miljoonalaatikko. Spikarna, pennorna, påsförslutarna och de andra. Och från sladdväskan kan en del mindre viktigt flytta ner i källaren till en tuhatlaatikko eller nåt ännu mer förfinat. Där finns nämligen en låda med etiketten Hemelektronik - företrädesvis telefoni. Eller kanske till lådan Sladdar och ett par lampor. Tycker att regniga sommardagar är som gjorda för att sortera i miljoonalaatikkor.


måndag 14 juli 2014

Fotboll

Nu är det då slut på fotbolls-VM. Grattis till alla er som har kunnat njuta av matcherna. Det är mysigt att vara engagerad av nåt som är så stort. Men nu är det slut. Och tv-programmen börjar få större variation igen. Trots att jag inte har sett en enda match och inte varit intresserad alls tänker jag ta mej friheten att filosofera litet ändå. Fotbollen är väl nog den största idrotten av alla. Det är ekonomi, kändisskap och en hel del annat som berör det stabila "rika" samhället. Men den bit jag vill lyfta upp är att fotbollen också är stor bland de små. De fattiga pojkarna (och flickorna) som har en idol att se upp till. Som kan spela fotboll själva - det behöver ju inte vara en dyr sport. Som kanske tack vare fotbollen får ett disciplinerat liv där någon vuxen ser dem. Ser man på den biten av lirandet skulle det vara bra om de länder som är närmast de här gossarna och flickorna skulle vinna. Så ja, om jag skulle ha sett på fotbolls-VM skulle jag i slutskedet ha hejat på Brasilien och Argentina. Och ännu - en sak jag bara inte kan fatta. Att man tar det så på allvar att det blir upplopp i Argentina när det argentiska laget fick silver. Silver! Hallå! Gå tillbaka till ruta 1 och småpojkarnas spelglädje.



söndag 13 juli 2014

"Expert"

Jag älskar ny teknik och nya apparater. Men inser också att man inte kan hålla koll på all utveckling på alla områden. Det betyder att man har ett intressant forskningsprojekt när det blir aktuellt med något nytt. Idag har det handlat om tv. Väninnan ska/måste skrota sin tjock-tv och då blir det ju intressant att se vad det handlar om idag. Helt andra saker än när jag köpte min platt-tv kan man förmoda. Så var det. Allt handlar om LED numera. För att nämna nånting nytt. Vi rörde oss i söndagsöppna butiker. Det visade sej vara bra - vi fick service på ett helt annat sätt än normalt. Vi fick sakkunnig hjälp och mindre sakkunnig. Stötte på sk Sommar-Nylundar på ett par ställen. Och vid det laget var vi redan så insatta att vi troligen visste mer än hjälparna. Som stod och läste på hyllkanten. Men också de som lät trovärdiga kom med motstridiga uppgifter. Men ändå for vi hem mycket kunnigare än när vi började. Vi visste att storleken skulle vara kring 40 tum. Vi visste att frekvensen ska vara minst 100Hz. Ingen talade om nåt annat än LED (undrar vart plasman for). Vi lärde oss att man kan få in rörliga bilder via usb. (Tänk om jag kunde det). Och att inspelningsfunktionen på den smartaste av de smarta inte är nåt att räkna med. Så gamla inspelningdigiboxen får hänga med ännu. Vi noterade att priserna har gått ner. Varuhusen har specialpriser, de andra inte. Och det där med "smart"-tv. I praktiken förmågan att ta in Internet - det blev oklart. Den som verkade mest kunnig påstod att det inte finns 100Hz-apparater utan Internet. I andra butiker såg vi bevis på att det fanns. Blev oklart. Men Internet-egenskaperna betyder inte nödvändigtvis ett mycket högre pris. Men superstor skillnad mellan butiker och märken. Tack och lov att Vertaa.fi finns. Nu när man är expert och vet vad man ska "verrata". Intressant forskningsfärd.







lördag 12 juli 2014

Samma sak varje år

Det är den tid på året då jag vill bo i hus. Intresserad av allt som står på egen stenfot. Googlar på "Omakotitalo Hietalahti Vaasa". Mitt sovrum är vidrigt hett - kan inte sova. Att jobba med sånt jag vill jobba med går inte an på torpet. Det är för hett. Och dessutom lider jag för att jag inte "kan ta ansvar för det jag har gjort tamt" (Lille Prinsen). Jag borde vattna vattna och åter vattna. Orkar bara inte. Tycker potatisen har gått i stå. Dillen gulnar. Det enda som riktigt trivs är persiljan. Och det är då jag vill lämna allt det jag har och flytta in i ett litet egnahemshus. Där jag har trädgården omkring mej hela tiden. Kan både sköta och njuta av den på ett helt annat sätt än jag gör nu. Vet att det inte blir något av det. Been there, seen it.
Och det brukar dessutom gå över. Då de svala mörka augustinätterna kommer. Och luften blir frisk så man kan jobba i trädgården. De stora jobben som jag älskar. Och då skördetiden kommer på riktigt. För det brukar ju nog bli nån sorts skörd i alla fall.
Och nog är det ju mycket jag njuter av nu redan. Kommer hem med min fina skörd - sallad och grönt till supén. Och jordgubbar och smultron. Och så har jag ju persiljan som växer så häftigt.



torsdag 10 juli 2014

Tufft

Många dagar redan har han stått där. Den ryske gatumusikanten. På gågatan i Vasa. Han både sjunger och spelar. Till vardags lär han vara musiklärare i Murmansk. Jag tycker han är så tuff! Att spela är en sak men att stå rätt upp och ner och ensam bjuda på sej själv genom att sjunga är en annan sak. Folk strömmar förbi och där står han. Rätt upp och ner med keps på huvudet. Ibland stannar nån - idag stod en tant framför honom och lyssnade andäktigt och en annan dag stod en gosse där. Tyckte att hans engelska uttal inte var helt övertygande. Idag sjöng han vackert på ryska. Föreställer mej att jag skulle göra samma sak - stå och sjunga för en publik som inte förstår mitt modersmål alternativt sjunga på ett språk jag inte behärskar. Låter övermäktigt. Undrar vad han tänker där han står.




onsdag 9 juli 2014

Inte klaga

Den vanligaste inledningsrepliken dessa heta sommardagar är - man ska inte klaga men... Varför skulle man inte få klaga för värmen? Troligen för att man klagar så mycket på kylan. Jag klagar aldrig på kyla och kallt busväder men däremot kan jag ibland känna att jag vill klaga på värme. Jag mår inte bra när det är hett. Och jag kan inte skydda mej. För hett inne, för hett ute. Kan inte trädgårdsarbeta. Mina växter torkar och mår dåligt. Mina nätter är helvetiska i ett rum som värmts upp av kvällssolen. Hetta är farlig. För åldringar, barn och sjuka. Känns farlig för mej också.
Förstår att många som vill leva badliv och båtliv och ser fram emot sommarväder under semestern älskar det varma. Och klagar när de inte får det.
Som sagt - jag känner att jag vill klaga på värmen men försöker låta bli. Det är så meningslöst. Att tala väder.


tisdag 8 juli 2014

Nästan två år

Det är nästan två år sedan B dog och de här dagarna är sådana jag minns - nästan timme för timme. Hur det var då. Inte lätt - nu heller. Men när jag läser anteckningar från ifjol inser jag att det nog var jobbigare då - med ett års perspektiv. Och en ny sak jag har märkt. Jag talar mycket om B och det har mer och mer blivit så att jag talar om det vi hade innan sjukdomen kom. Om vad vi gjorde, hur B skulle ha tänkt, vad han brukar säja.Tolkar det som ett steg i rätt riktning. Det är väl nog det som är det viktiga - att hålla en älskad persons minne levande med att tala.
Betyder ju inte att det svåra skulle vara bortraderat - men det behöver kanske inte ältas. Trots att ältandet nog ännu pågår inom mej. Betyder inte heller att sorgen och saknaden skulle vara bortraderade - men den där dörren till rummet i mitt hjärta kanske inte slår i vinden lika mycket och lika ofta nu.



fredag 4 juli 2014

Ett bankbesök

Hade för ovanlighetens skull ärende till min bank härom dagen. Skulle köpa en check. Dagen råkade vara den 1 juli och det var tjockt med folk. Tack vare det fick jag uppleva så mycket intressant. Banken den dagen var som ett forna tiders marknadstorg.
En kassa stod helt stilla. Könumret hade stannat på 50 då de andra rörde sej kring 60. Och vid den kassan stod en olycklig äldre farbror. Ganska högljudd blev han mellan varven så man kunde ana problematiken. Pengar som borde finnas på hans konto fanns inte. Troligen nån deposition som hade förfallit. Och han behövde pengarna. Och fick ingen hjälp. Han grät, svor och hotade med rikospoliisi. Och ansåg att hans personal som råkade ha ledig dag nog borde ställa upp i alla fall. I något skede krävde han att få tala med direktören - tack och lov. En "direktör" dök upp och bjöd in honom till litet lugnare miljö. Bra, för man ska inte behöva exponera sin olycklighet inför en hel banksal med folk.
In kom en äldre dam och jag steg upp och bjöd ut min plats - och se - gossen vid min sida flög upp och erbjöd sin plats åt mej. Plus!
In kom två fd studerande som jag fick umgås med ett tag - den ena höggravid och den andra snart på väg ut i livet efter avslutade studier. Det där med efterrätt och lärarbonus - jess!
In kom en farbror som gick till infodisken och småpratade en stund. Frågade efter G (så som man säkert kunde göra på banken för 20 år sedan, nu beställer man tid till sådana som G). Hen var upptagen. Mannen lät sej inte nedslås utan fortsatte att vara social med damen i infon och hann ventilera indragningar av bankkontor och de låga räntorna. Åtminstone. Innan han gick och bad att få skicka en  hälsning till G.
En intressant väntetid må jag säja. Då det nu var så att jag hade tid att vänta. Det har man ju inte alltid.


onsdag 2 juli 2014

Fotbollen

Jag ser inte på fotboll. (Lustigt nog - jag som så gärna ser på hockey.) Men jag kan glädjas med dem som har haft en veritabel fest nu när fotbolls-VM pågår. Och jag accepterar att det tar rum i kanalerna. Stor grej för många. Men - jag har svårt att acceptera att de få program som kläms in utöver fotbollen naggas i kanterna. Andra gången nu som ett program jag spelat in har krympts. Med typ 30 minuter. Senast i natt har det tydligen hänt nåt som har förlängt nån match. Straff säkert.Och min deckare del 1 blev halverad. För min box är inte så intelligent att den skulle köra efter program - nej den kör efter tid. Enligt rådande EPG. "It never does what I want it to - only what I tell it". Irriterande - men världsligt. Och inte vet jag hur man skulle kunna lösa det. Men i princip - hur mycket ska en grej - stor eller liten - få breda ut sej?


tisdag 1 juli 2014

Immunförsvar

Människan är ett skröpligt käril - det är känt. Om vårt immunförsvar av någon anledning är på låg nivå drabbas vi lätt av fysiska åkommor. Och detsamma verkar gälla för den mentala sidan. En oro tycks sänka det mentala immunförsvaret så alla möjliga gamla spöken kommer åt att dansa runt. Gamla sorger och tillkortakommanden, gammal avskriven oro - allt poppar upp. Hur ska vi (läs jag) lära oss att ta en oro för vad den är? Hur ska vi bygga upp vårt mentala immunförsvar?
Och det värsta är ju att det går i kors - det mentala och det fysiska. Stackars skröpliga människa!