måndag 31 december 2012

Nyårs - must

Bara must en dag som denna


                                                 

                                                                                                                       

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
Mot rymdens norrskenssky och markens snö;
Det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla
I årets första, skälvande minut!
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
Och ring in till sanningen till oss, som famla!
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
Och ring hugsvalelse till sargad barm
Ring hatet ut emellan rik och arm
Och ring försoning in till jordens släkten
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
Och ring den frusna tiden åter varm
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
Men ring till sångarhjärtan skaparglöden
Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
Förtalets lömskhet, avundens försåt
Ring in det rätta på triumfens stråt,
Och ring till seger mänsklighetens fanor
Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
Det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
Ring in den tusenåra fredens rike!




Och soppan
Mulligatawny (Currysoppa eller Nyårssoppa)

Denna soppa serverar betjänten till grevinnan varje nyårsafton i TV. Soppan är ursprungligen indisk. Den är faktiskt god. Men vad du än gör när du serverar den, snubbla inte!2 gula lökar 1 äpple 2-3 tsk curry 1 msk smör 2 msk vetemjöl 1 1/2 liter hönsbuljong (tärning går bra) ca 4 dl kött från grillad kyckling 2 msk kokt ris salt och vitpeppar saft från 1/2 citronHacka lök och äpple fint. Fräs detta tillsammans med curry i smöret. Strö över vetemjölet, rör om och späd med buljongen. Låt soppan koka på svag värme under lock i ca 15 minuter. Tillsätt fågelköttet och riset. Smaka av med salt och vitpeppar och ev citronsaft. Same procedure as every year, James! Och vad var det nu som grevinnan ville dricka till soppan?









söndag 30 december 2012

Sakna julen

Jag saknar julen. Har gjort det redan ett tag. Ända sen julaftonen. Jag njuter jullov men saknar julen. Långt för julaftonen börjar jag inställa mej på myset och traditionerna. Och när klimax - julaftonen - har varit börjar jag känna ett vemod över att det tar slut. Vill nog ha kvar pynten och lulla in mej i myset - men den dämpade känslan inför det faktum att allt ska städas bort - den blir allt starkare. Och sen när det är dags måste det ske med överraskning. Kan inte säja - i övermorgon städar jag ut julen - nej det måste ske med överraskning. Speciellt då jag har haft julgran har förändringen varit så stor.
Sen när allt väl är ute - då vill jag städa och vädra ut vintern. Ta in luft och ljus.
Överkänslig - ja säkert men sådär är det. Nu är jag ännu inne i jullovstiden som jag faktiskt njuter mycket av trots att allt är så annorlunda...

onsdag 26 december 2012

Lavare necesse est

Rubriken är en egenhändigt skapad travesti på Navigare necesse est -och jag hoppas den betyder Att bada är nödvändigt. Det har visat sej att jag har badat mest varje kväll under jullovet. Inte nödvändigtvis så mycket vatten men väldoftande badskum (julgåva från mej till mej), enbart stearinljus, saltbit och ett glas vin samt lektyr. just nu är det gamla nummer av Språktidningen som gäller. Och förstås telefonen inom räckhåll. Lyxigt så det förslår.
Badkar har jag haft i alla lägenheter där jag bott själv. Stora badkar. Tom i min lilla etta fanns ett fullångt kar. Och varje gång jag har flyttat in har flyttdagen avslutats med ett doftande bad. Jag har badat in mej i huset. Dock inte där jag bor nu. Huset var så nytt att det fanns dusch - och bastu. Men jag klarade mej inte utan kar så det köptes separat.
Eventuellt kommer badivern från barndomen. När vi efter ett år i en liten lägenhet utan dusch (vi fick gå till snälla släktingarna för att bada) flyttade in i en lägenhet med ett stort badkar blev badandet kvällsnöje för mej och min syster. Jag var så ivrig att jag tom badade i kallt vatten en sommar när det sparades på varmvattnet i huset. Eller ivrigt är väl fel ord - jag var en arg tonåring som protesterade mot sparandet på det sättet. Jag minns att det resulterade i munherpes....
Men tillbaka till nutid. Rosig och skön efter dagens bad ska jag njuta av resten av min kväll. Kanske en film...

Vägd och befunnen...

... för lätt. Ja det har jag vetat att läget var när Bo var sjuk. Idag gjorde jag det som jag brukar då och då - uppdaterade min Exceltabell där jag bokför vad jag väger. Sic! Jag väger mej nämligen varje morgon. Sic! Men det är nu vad jag gör. Och det var en så klart nedåtgående trend hela året fram till och litet efter Bos död. Och ganska snart började det gå uppåt. För att idag vara så att jag väger över 7 kg mer än vad jag vägde som minst när det var som värst. Och det finns ju inte så väldigt mycket att ta av. Jag vet att det syntes på mej - mager och dessutom med dålig sömn och oro i blick. Kan ju inte ha varit så uppbygglig syn. Men så var det bara.
Jag var inte så väldigt oroad över hur kilona rasade. Jag minns att det var lika när min mamma var sjuk och dog. Och det hjälper inte så mycket att göda sej - det är som om kilona inte skulle fastna när man är mitt i oron och ångesten. I början av hösten gödde jag mej medvetet - nu finns inget sånt behov längre...
Tvärtom - nu ska det bli promenader och andra aktiviteter!

tisdag 25 december 2012

Klara julen

Jag måste ju nog erkänna att jag tänkte en hel del på hur julen skulle bli. Den första julen utan Bo. Och jag har märkt att mina nära också har funderat - en del har kunna uttrycka sin oro, i andra har jag bara känt av den. Eller kanske oro är fel ord - snarare har jag upplevt att man har tänkt och känt omsorg. Tack för det. Och det är ju nog en känslig tid - man har minnen och jul ska vara gemenskap. Hittills tycker jag att det har gått helt bra. Jag var julaftonen med min syster och hennes man och det kändes gott. Och jag dekorerade och njöt in julen som vanligt före julen. Och alltid då och då överfölls jag av ett stråk av saknad - ja mer än ett stråk. Men det får man bara räkna med. Saknaden är min följeslagare numera.
Men att det har gått så pass bra trots jag har att göra med att jag har så stark julidentitet i mej själv. Bo kom med i mitt julfirande och gladdes och njöt men det var nog jag som  var moderatorn tror jag. Och den julstyrkan har jag kvar nu - och det är ju fortfarande samma hem, mitt hem, som jag reder till jul. Och köper mat som jag njuter av. Och spelar in filmer jag ser. Och vistas på datorn och Facebook. Datorn är ett gott sällskap.
Sen är det ju också det att förra julen var en jul av ängslan och oro. Bo var på sjukhus efter hjärtoperationen och var svag. Hopp hade vi ju naturligtvis då men det var ändå jobbigt. Och så nytt. Känns nog som en lättnad att inte behöva uppleva den oron nu.
Och ännu en sak - jag har alltid njutit av att vara ensam - naturligtvis har den njutningen varit starkare i vetskapen om att jag snart skulle få träffa Bo - dela nånting, tala i telefon. Gå på promenad. ha supé tillsammans. Det är borta nu men vanan att vara ensam hjälper mej.
Allt det här är ju bara spekulationer och funderingar. Vet inte hur jag mår om nån dag men just nu är det inte så illa. Det vill jag signalera till er som funderar därute.
Sen är jag så glad över att ha blivit bjuden hem till gamla trygga goda vänner på nyår.

måndag 24 december 2012

Tomten

Dikten Tomten betyder jul för mej. Gammaldags stämning, natur och litet mystik. I många år har jag kvällen före julafton sett den gamla svartvita filmen. Jag har själv på det mest primitiva sätt med headset och en vanlig Power point- presentation lagt upp dikten på Youtube. Kan sjunga den med Vesa-Matti Loiri på finska. Och inte att förglömma den fantastiska upplevelse jag hade när jag fick se min gamla mattelärares animation - meknisk rörelse som han vevade fram medan hans hustru läste dikten. Njut av Tomten i alla möjliga varianter. God jul!


Den gamla svartvita Tomten  och sedan Sippans egen variant  och som bildspel  och som sång på finska - Vesa-Matti Loiri och ännu till slut dikten som text



Tomten


Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

fredag 21 december 2012

Topz

Jag kände just sånt välbehag efter att ha petat med i öronen med en vaddpinne att jag måste skriva till. Som vi alla vet säjer hurtiga hälsovårdare att det minsta man ska peta sej i öronen med är armbågen. Pytt! Jag undrar om de följer det själva när det kliar och känns klibbigt i öronen. tex när man har tvättat håret och fått vatten i desamma. Som barn lärde jag mej att peta öronen med hårspännen så jag är myyycket snällare mot mina örongångar nu när jag använder Topz. Ut i världen med putsade öron och god hörsel!

onsdag 19 december 2012

Julvärme

Det är intressant hur julen påverkar oss. Vi blir varma, mjuka och talföra. Vi önskar god jul till höger och vänster. Vi trängs utan att bli irriterade - tvärtom så börjar vi tala med varann. Så var det tex idag i den överfulla och långsamma blombutiken. Nån sorts gemenskap skapades där mitt i trängseln. Och det är helt säkert julen som gör det. Vad ska vi hitta på för att få finländarna att vara pratsamma och mjuka resten av året? Vi kan ju inte ha jul året om.

tisdag 18 december 2012

Apparater, apparater

I söndags kunde jag bara inte motstå när Anttila annonserade ut en kamera och en multiprinter till superlåga priser. Plussarabatt, julrabatt och Rahattakaisin - finns det nåt kvar av priset. Vi var många som hade nappat på - typ 20 pers stod utanför dörren och väntade på att dörren skulle öppnas klockan 12. Och vi stod i långa rader på elektronikavdelningen och ville alla ha samma saker. Efter det vidtog en intressant eftermiddag när båda apparaterna skulle trimmas in. Mycket nöjd. Smidig och liten kamera för handväskan. Och printer har jag aldrig ägt. Kommer att behöva om jag ska skriva ut räkningar när pappersräkningarna börjar försvinna. Men framför allt - det är så kul att kunna scanna. Igår scannade jag en massa vackra julkort. Underbart. Ett stort problem med printern - var ska den förvaras? Inga apparater synliga hos mej! Imorse löstes problemet - en låda tömdes - plats i ett skåp - med möjlighet till ej. Nu ska det bara kollas om printern fungerar i Linux. Den närmsta datorn är en Linuxdator. Printern fungerar naturligtvis trådlöst mot datorn.
Och båda apparaterna är naturligtvis julklappar från mej till mej.

söndag 16 december 2012

Lucia

Det enda "underhållningsprogram" jag ser på tv är Luciaprogrammet på Sveriges tv (och i år såg jag faktiskt svenskfinlands Lucia krönas via webben). Det har nog att göra med två saker. De kära sångerna tycker jag så mycket om att lyssna på. Och sen må man säja vad som helst om valet av Lucia - misstävling, knutpatriotism och jag vet inte vad - men slutresultatet brukkar alltid bli en mjuk och fin ung kvinna som ser ut att vara precis sådär ljusspridande som jag hoppas att Lucia ska vara. Och när Lucia skrider nerför Storkyrkans trappa med sin havrekärve i famnen, ja då brusar det i mitt finlandssvenska hjärta. Men Luciatåget i föreningen Brages regi i Vasa är nog bäst ändå - Lucia till häst i en vinter.- och julglittrig stad. Missade skolans Lucia idag eftersom jag var ledig men tog igen det på annat håll. Och när jag läste dagens Vbl tror jag att jag borde ha sett ännu en Lucia. Kröningen av Korsholms Lucia verkar ha varit något stort och fint i Korsholmssalen. Och vad det rymdes mycket folk där! Kanske dags att ta ut kröningen av Brages Lucia också - bort från de små kojorna som är publikovänliga men ack så stämningsfulla.
Och sen ska vi inte glömma alla smålucior som sprider glädje runt om i bygderna - allt från små bebisar med mjukisljus i håret över dagisars Luciatåg med många lucior till skolors skönsjungande skaror. Heja Lucia!


  Svenskfinlands Lucia 2012

Ordlekare

Jag saknar min ordlekare. Dvs Bo. Vi hade så mycket skoj med att leka med ord. Fånga upp fel i media, skapa nya ord och diskutera språkriktighet. Och naturligtvis testa olika saker på finska. Bo var ju magister med laudatur i finska (och tyska). Och min finska bygger på teori - som han lärt mej som min lärare. Jag är intresserad och han var superkunnig - både på svenska och finska (och andra språk). Allt möjligt kunde vi få till animerade diskussioner. Vi hade tom ett eget språk - eller rättare sagt en egen ändelse som kunde betyda litet vad som helst men vi visste alltid vad vi menade. Ändelsen -si. Tex JULSI kan betyda - det är så juligt, jag tycker om att det är jul, jag har julfeeling. Och en del annat .
Jag har nog språkglada människor omkring mej nu också men det är ínte detsamma. Och det har säkert till en del att göra med att vi hade lekt våra ordlekar så länge att vi kunde reglerna så att säja.

torsdag 13 december 2012

Del-aktig

Märker så tydligt hur mycket mys jag missar när jag är deltidare. Imorse var det Luciatåg på skolan. Jag minns hur jag brukar njuta av att se ettorna framföra sitt Luciaprogram. Och nu på eftermiddagen var det musikalkursen som framförde sin show. Och jag skulle ha chans att gå o se dem ikväll men jag känner att jag hellre går i ett skumbad. Måste alltså fatta beslut. Har en känsla att en hel del mys har råkat infalla på mina lediga dagar. Men den goda julmaten ligger på min jobbtisdag. Mums.
Och julfesten - den bara går man på oberoende när den är. Jag älskar konceptet med kyrka, julgröt och abiprogram. Kommer säkert att gå på julfest om jag nångång blir pensionär.
Men som sagt - litet del-aktig blir man...

tisdag 11 december 2012

Julens verkliga hemlighet (Viola Renvall)



2. Julens verkliga hemlighet 
    
Har du sett spåren om morgonen
av någon, som gått förbi ditt hus
i mjuk, vit snö
nära julen,
då alla träd har prytt sig
med lustiga hättor.

Då undrar du kanske - vem?
ett flyktigt ögonblick.
Så utplånas dina tankar.
Om jag sade dig vem
som gick därute
kväll efter kväll förbi,
skulle du tro mig då?

Det är julens verkliga glädje.
Någon som inte begär presenter,
som bara vill ge,
någon som bär röda tulpaner
till de sorgsna,
doftande brödkakor till de fattiga-
En flicka med ljuskrona-
En gosse med gloria-
Någon som säger: Följ mig!

Glöm dina egna önskningars
långa lista!
Det finns så många  att göra glada.

Julens verkliga hemlighet
går förbi ditt hus i snön
och kallar på dig.

(Viola Renvall)

måndag 10 december 2012

Klumpigt, klumpigt

Träffade två herremän som nog inte lättade min sorgbörda på något sätt. Tvärtom.
Den ena frågade var Bo är. Tänkte han inte visste så jag beredde mej på att berätta men han kom på detsjälv och sa - aj, ja, i graven...
Den andra hade inte hört om att Bo är död så jag förklarade och vi pratade vidare. En alldeles liten stund senare sa han att det nog är så skönt att vara två nu när man är pensionär...  Och den ska vara psykolog!
Och ingen av dem hade nån tanke på att fråga mej hur jag mår. Nåjo - det var så intigt så jag sopar det i ett hörn.

söndag 9 december 2012

3 januari 1961

Såg just en dokumentär om den tragiska och stora flygolyckan i Kvevlax den 3 januari 1961. Alla 22 passagerare och hela besättningen omkom när planet störtade. Körde på för låg höjd. Att kaptenen hade höga procenter alkohol i blodet gör olyckan ännu mera tragisk. Planet var på väg från Kronoby till Vasa - morgonflyget.
Jag minns precis den kvällen. Vasabladet kom ut med en "kvällstidning" - bara nåt blad. Det har jag ingen annan gång varit med om. Det var det bästa sättet att få¨ut den chockerande nyheten.
Min farmor var väldigt orolig för min farbror var på väg med flyg den dagen och hon visste väl inte riktigt med vilket plan. Och bland de omkomna fanns en Höglund och i något skede kanske inte förnamnen sades ut. Men det var en annan Höglund... En Höglund vars son har satt ned ett stort arbete för att ta reda på orsakerna till kraschen.
Idag finns ett minnesmärke i Kvevlaxskogen. Borde nån gång besöka platsen.

$Minnesmärke över flygolycka.

Pissbytta

Igen vandrar mina tankar till barndomen. Närmare bestämt det år vi flyttade till Vasa. Och jag hade börjat i den stora skolan. Och hur jag gjorde bort mej. Det var en vanlig lektion och jag stiger upp och säjer något - minns inte vad- och samtidigt kissar jag ner mej. Nästan så jag ännu minns hur det skvalade. Ridå. Och dessutom minns jag att jag måste torka golvet. Och det här hade en förklaring som är ganska hemsk. Det var så här att de stora flickorna (medborgarskolflickorna) hade hittat på att de skulle "strypa sej" , dvs dra en halsduk så hårt om halsen att de nästan svimmade och så slapp de gå på lektion. Det här skedde nere på toa och vi var rädda att de skulle göra det/visste att de gjorde det på oss småttingar också. Och det ledde till att vi inte vågade gå på toa på rasterna utan bad om att få göra det på lektionstid. Det blev tydligen ett sånt spring att toabesök på lektionstid förbjöds. Och i den svängen kom jag in med min kissnöd som ledde till att jag gjorde bort mej kapitalt. Tänk lantlollan som knappt kunde tala standardsvenska! Och inte var det trevligt att berätta för mamma som kom och mötte (vi var så nya att jag tydligen inte hittade hem). Jag kan bli riktigt upprörd ännu när jag tänker på det! Inte mitt kissande utan det som skedde och det att ingen fick fram det till nån lärare. Det att jag gjorde bort mej var på lång sikt bara på plus. Jag vet hur det känns och att m,an inte går under fast det sker. tror inte  heller att så många minns det mera och om de minns så kanske de inte tycker det var så märkligt. Men då!

lördag 8 december 2012

Julmusik.nu

Jag älskar julmusik. Egentligen den enda gången jag har på musik nån längre tid. Mycket har hänt i sättet att ta emot julmusik under mitt liv. Då jag var barn lyssnade man väl på radio. En gåva i toner spelade säkert julmusik. Stort var det när min bror fick en bandspelare - en mankka. Den var antagligen bara en kassettspelare - och det man spelade in kom via en yttre mick. Jag har en gammal kassett där Elvis och hans Blue Christmas avbryts av att nån ropar JUSSI. Den är mej så kär, den kassetten. Sen köpte jag själv en stereoanläggning med radio, kassettspelare och skivspelare. Glömmer aldrig känslan av min fina Bing Crosby - lp - White Christmas. Oj, vad den spelades! Efter det skedet var det dags för CD-skivorna - vilken jakt efter fina jul-CD! För "there is always a Rudolf" - dvs man blandade friskt på de flesta - skön musik och tingeltangel. Och rean efter jul - wow! Och snart fick man - mycket begränsat - låna från Bibban. När skulle de plocka fram skivorna, fanns det nya i år? Det gick att kopiera de här skivorna - och så småningom rippa dem till egen dator och också bränna egna CD-skivor. Och så småningom gick det att ta ner musik från nätet - lyssna i datorn men också spara. Och nu då - ja nu verkar det som om det mest populära inte skulle vara favoritlistorna på Grooveshark  eller Spotify som tidigare år utan Julradio som spelar dygnet runt. Just nu P2:s Klassisk jul - via datorn kopplad till stora högtalarna. Igår hade jag dator o hörlurar med i badrummet. Mycket har hänt men nog måste jag väl få höra JUSSI och White Christmas  och de andra gamlingarna i år också. Det är sån fiilis då låtarna kommer precis i den ordning de alltid har gjort.
Och vill det sej så börjar jag igen spela Boney M i bilen - med raggarljusen lysande.

onsdag 5 december 2012

Kall hemfärd

Hade elevvårdkonferens igår efter skoltid så det var ganska sent när jag körde hem. Och kallt. Eller så var det bara så att jag var dåligt klädd. Ska passa på att ge en känga åt klädmodet som förespråkar slimmade ganska kort vinterjackor/-kappor när man istället skulle behöva nästan fotsida mantlar med plats för tjocka tröjor under.
Nå det var inte det värsta igår - det värsta var att mina handskar var så kalla. Fingrarna var helt stela redan när jag lassade av mjölkförpackningar vid insamlingspunkten. Och när jag kom hem så visste jag att motorvärmaren skulle i just då - och timern skulle ändras. Trixig sak den där vår timer och svårt att se vad man ställer in. Leta efter brillor alltså. Rota bland allt i handväskan. Lampa - nä det fixade sej utan. Få sladd på plats. Fingrarna så stela att de värkte. Och dessutom var jag i toanöd - fick nästa stå med bena i kors.
Kom mej äntligen in och fingrarna värkte en lång stund. För dumt huvud får kroppen lida. Och inga nya handskar till idag - får ta ullvantar på. Julklappstips?

måndag 3 december 2012

Dubbel sorg

Delad glädje är dubbel glädje. Med sorgen borde det vara tvärtom. Men på det sätt som ett par medmänniskors sorg har kommit till mej upplever jag att min egen sorg har förstärkts. Eller så är det så att jag går så in i deras sorg att det är det som får mej att känna det så tufft nu just. Nästan som ett fysiskt illamående. Jag hoppas att jag på något sätt har lyckats förmedla min medkänsla till dem som nu är drabbade. Och om så är så fungerar det för dem - delad sorg är minskad sorg.

lördag 1 december 2012

Den röda koftan

Kanske är det julen som får mina tankar att gå till barndomen. Och speciellt barndomens jular. Men också en episod som inte alls har med julen att göra. Vi hade det inte fett ekonomiskt i mitt barndomshem. Men min mamma var en händig person som tog till vara det som fanns till buds. Eko skulle man säkert kalla henne idag, Nu handlade det om en tröja - en röd ylletröja. har ett minne att vi fick en stickad ylletröja nånstans ifrån och min mamma sprättade upp den här och stickade en ny åt mej - sin rödhåriga dotter. jag gick stolt med min tröja till skolan. På en handarbetstimme kunde min estetiskt lagda handarbetslärarinna tydligen inte hålla sej mer utan hon sa till mej: Vet inte din mamma att röd inte är någon färg för dej? Hur kan man? Tack och lov tror jag inte att jag riktigt förstod hur sårande hennes fråga var och jag är inte ens säker på att jag berättade för min mamma vad hon hade sagt. Men jag tänker på det ibland som vuxen...