Skördetider hej, hej

Nu har den alltså börjat på riktigt - skördetiden nämligen. Och det är nog för den jag vill ha jord. Jord som jag kan odla i. Det är nog för den jag har lovat mej själv att jag ska ha en plätt jord (inte nödvändigtvis 2800 kvadrat) så länge jag orkar. Idag kom jag från torpet med famnen full av libsticka som ska torkas och malas (och tyvärr ofta glöms bort) till en utmärkt krydda för köttsoppa. Som buljongtärning. Maggi-Kraut på tyska. Och tidigare har jag släpat hem rabarber både åt mej och grannen ovanpå. Lägger in bitar i frysen för pajer o soppor och den förträffliga rabarber-grapefruktmarmelad som finns i min receptsamling. Och nu väntar jag på att jordgubbarna ska börja räcka till åt mej också. Det verkar som om trastarna inte riktigt skulle förså hur farlig "böuvin" är. Och så kommer höjdpunkten - färskpotatisen. Med egen sallad (som börjar bli fin nu), rädisor, gräslök och nåt smått till. Och hallon. Och äpplen - ser faktiskt lovande ut i år. Och tomater på balkongen. Och alla vinbären. Och dessutom konstaterade jag i våras att den franska dragon som jag fick tag i ifjol har övervintrat. Nu är Sippan rik!

Vibbar

Jag har sysslat så mycket med min skoltid den senaste tiden - först matrikeln, sedan klassträffen och nu Facebookgruppen Vasa Svenska Samskola - att jag har haft anledning att ta kontakt med en massa människor "från förr". Nu senast har jag kontaktat folk som jag inte känner eftersom jag behövde bli vän med dem för att få in dem i fden nya gruppen. Och det har visat sej att vi på något sätt känner varann i alla fall. Det här betyder att jag nu på min vänlista har personer som jag bara såg "på stan" när jag var skolelev. Känns ganska intressant. Och speciellt nu i hettan uppstår en hel del Summer in the City-vibbar. Hur vi hängde i Rewell Center dagar och kvällar! Det rå betongen, bassängen och så då folket. Som vi beundrade på avstånd. Där fanns de - de där vi var förälskade i. Och de annars häftiga. Ingenting annat behövde hända. Vi satt på trappor, vi hängde vid räckena. Och vi hade all tid i världen. Det här var före den tid vi jobbade för fullt på somrarna. Också det har Facebook gett mej! För nu är jag friend med de stopra flickorna och pojkarna. Det är nästan så man hör musiken....

Vänster - höger

Äntligen fick vi en regering. Efter mycket funderande. Och jag är riktigt glad och nöjd. Med det mesta. Inkomststödet höjs, inget nytt kärnkraftverk, alkohol, tobak o godis blir dyrare, svenskan något så när tryggad - för att nämna några bra saker. Mycket som jag själv skulle ha skrivit under... Och dessutom är jag stolt över att bo i ett land där yttersta vänstern och yttersta högern kan sitta i samma regering. Och jag hoppas verkligen att de långa förhandlingsdagarna har innehållit en hel del goda värdediskussioner. Vissa farhågor har jag nog när det gäller ministrarna. Blivande inrikesministern har inte riktigt mitt förtroende. KD-bossen lyckades få in en text mot könsneutrala äktenskap. Vi skulle faktiskt ha varit mogna att ta steget ut och låta homosexuella få gifta sej också i vårt land tycker jag. Dessutom har hon nog inte samma syn på invandring som jag har. Henne får vi hålla ögonen på! Och så blir det ju spännande att se vad undervisningsministern går för. Han har mycket att säja till om. Och vi har nya läroplaner på kommande. Jutta som utrikesminister ska väl funka - ingen ensam person har makt när det gäller utrikespolitik. Och SFP lyckades superbra. Två tunga ministerposter och en österbottnisk kvinna på den ena. Lycka till alla viktiga människor!

Midsommarstädning

Midsommarstädar gör jag inte! Och egentligen inte sommarstädar heller. Och nu talar jag om en grundlig städning av den typ jag minns från min barndom. Ut o in på allt, rent i varje vrå. På något sätt tycker jag inte att det är tid för det inför de månader man inte just är hemma. Vårstädar gör jag nog - fönstertvätt hör till det. Och påskstädar - golv tvättas noggrant - för att få luft och ljus. Och så förstås julstädar - jultokig är jag ju! Då bonar jag golven tom för att se dem blänka i ljusens sken.
På sommaren görs punktinsatser. Tex garderoben gås igenom för tvätt (och förhoppningsvis gallring). Källarskrubben städas. Och annat som kommer i vägen när man har tid att se vad som behövs. Och naturligtvis veckostädar jag. Och under jobbdagar varje morgons punktstädning.
När det börjar dra ihop sej till höst - då vill jag städa! Byta gardiner och tvätta golven. Då vill jag mysa till det för att kunna boa inför hemmavistelse under hösten...

Slow

"Vill du vara lycklig hela livet - skaffa dej en trädgård". Så lyder ett kinesiskt (?) visdomsord. Tror på det och tycker att det har väldigt många bottnar. En är ju så enkel som att det bara är så underbart att ha trädgård. En annan är att man aldrig blir klar med en trädgård och det betyder att man hela tiden har planer. Och det tror jag är en nyckel till lycka - att se framåt och planera... Och en tredje är att trädgården beter sej som om man hade hela livet på sej. Trädgården är slow trots att folket som sköter den minsann fnattar runt och svettas för att hinna göra det som bara måste göras. Men trädgården är slow - ger katten i fnattande människor. Det tar tid innan de skuggande träden blir tillräckligt stora. Det tar tid innan vitsipporna har bestämt sej för att trivas och ge en blomma. Det tar tid innan äppelträdet trots alla skador ger frukt. Och plötsligt kommer en blomma upp nånstans där ett frö har legat och väntat. Och liljekonvaljerna bara tycker att det är gott att växa under rönnen också. Och det tar tid innan den ekologiskt hanterade jorden är tillräckligt bördig för att växterna ska trivas. Och det är det senast nämnda - slowfaktorn - som jag tycker är så fantastisk! Trädgården kanske kan få den fnattande att ta modell och bli litet slow själv...

Utan att göra

Det var väl förfärligt när man var barn. Att inte ha program. Nu är det åtminstone för mej det bästa som finns. Längtar alltid efter oprogrammerade dagar. Och sanningen är ju den att jag nog har att göra. Och gör. Massor. Och det är det som gör mej så tillfreds - det att jag får så mycket gjort när det inte finns några måsten. Jag går runt i hemmet och ser saker små saker som bör åtgärdas - nya toarullar, tvålpåfyllning, putsa avloppet, städa undan tidningar... Och så några hållpunkter som man kan lägga in (eller låta bli). Idag var det persedelvård, städning av husets kylkällare, Loppisbesök och ännu ikväll blir det Bibbabesök, eller så inte. Och det är just det lilla "inte" som är så ljuvligt! Att få välja. Och mellan småpysslet få öppna datorn, lösa korsord, läsa, vila, ta kontakt med folk, gå ut på gården. Och mina vänner - min dag utan något att göra har hittills känts underbar.

Rens och klipp

Jag har blivit påverkad av mitt evinnerliga rensande och klippande i Sundom. Kan inte låta bli att se på andras motsvarigheter. Det rycker i renshanden när jag ser ett rosensnår fyllt av ogräs, en buske där gräsväxtligheten skymmer själva busken och när jag ser en allmänt ovårdad trädgård. Tänk att man inte sköter det gröna man har omkring sej i stan! Eller - tänk att staden inte har råd att sköta parkernas buskar. Det är ju värsta tiden nu när det gäller gräsmattor, så fort man vänder ryggen till kommer maskrosorna upp med sina frodiga blad - och det ser såå ovårdat ut. Sån pedant man har blivit sen man blev jordägare!

Gudomligt!

Alldeles underbar försommar! Värmen kom som en chockvåg. Var ute i Sundom på Torpet igår. Jobbade i trädgården förstås men hann nog också njuta. Njuta av den bedövande doften av syren och liljekonvalj. Njuta av humlorna som helt galna yrade runt i doften - och pollinerade. Också nyttig pollination - de surrade i mina äppelträd och bärbuskar och säkert i jordgubbslandet också...  Och det gröna! Att sitta på trappan och se den nyklippta gräsmattan och buskarna och träden i motljus. Tänk en sån kontrast till det vackra sterila vinterlandskapet där allt är täckt i snö! En välsignelse att få ha båda varianterna...

Förlåt!

Jag syndar! Naturen står i sin fagraste blomning och jag bara fyller tiden med uppgifter och sysslor. Vill inte! Säj stopp, nån! Vill inte bete mej som hon i Alf Henriksons dikt.
"Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut."

Förväntan

Jag ska på klassträff ikväll. 40 år sedan jag blev student och på ett sätt känns det som om det var igår. Jag minns ju stämningarna och detaljerna från dagen så väl. Känslan att gå genom stan med famnen full av studentrosor på väg till fotografen (på den tiden fotograferade man sej när man hade fått mössan). Föräldrarnas stolthet, kamratgemenskapen, kvällsfesten... Var det igår? Nej, jag vet med alla mina sinnen att 40 år har gått. I mitt liv och i alla andras har det hänt massor. Vi är inte desamma. Men ändå tror jag att vi bara av den orsaken att vi hade några år under den viktiga ungdomstiden tillsammans verkligen har lust att veta vad som har hänt. På riktigt, inte bara jobb och barn och barnbarn. Och det kan vara väldigt olika saker. Man får gå varsamt fram när man känner på klasskamrater på pulsen. Ge dem chans att berätta det de vill. Hoppas det finns tid för samtal.
Vi kommer att starta på Samskolan med en "Uppdatering av studentexamen". Finns det tid hoppas jag vi vill sjunga de Penkkissånger jag har gjort bildspel på. Rabbe kommer att förse oss med "examensmatsäck". Studenterna ska avporträtteras på skoltrappan - som då när det begav sej.
Middagen kommer att intas på Strampen. Hoppas på uppehållsväder så man kan vistas på terrassen också. Det brukar vara så ljudligt inne på Strampen. Jag ser så fram emot träffen. Hoppas vi alla kommer hem litet rikare - rötterna till gemenskap finns ju - det gäller bara att vattna litet...

Van Veeteren och jag

Ser en gammal van Veeteren - som jag sett förut. Men jag bara älskar att se dem! Inte för storyn utan för att det är van Veeteren. Dels tycker jag om att se Sven Wollter och dels rollen som är drömmen om mitt eget pensionärsliv. V. har blivit pensionär och köper ett antikvariat som han ska syssla med. Inte säljer han väl så värst mycket utan istället blir han indragen i de mordgåtor som hans fd kollegor jobbar med. Precis så skulle jag vilja ha det. Har alltid haft en lust att ha ett eget företag men är för feg för att verkställa. Men med en tryggad pension skulle det kanske lyckas. Och antikvariat, jess. Risken är ju att jag skulle få utvidga pga utrymmesbrist för inte skulle jag sälja nåt och inte kunna kasta bort överskottet - men mysigt skulle det vara att sitta där i en brunmurrig lokal med mysig gul belysning från golvlampor vid stora fåtöljer.Och så skulle jag kunna studiehandleda under disk. Reservplanen kunde vara att hoppa in då och då på Olsons antikvariat i min närhet...

Kankkulan kaivoon

Det som nu fyller familjesidan i Vasabladet är något jag inte förstår mej på. Okej, endel av det förstår jag. Talar om de färggranna annonser som används för inbjudan till studentfest i hemmet - antingen skrivet i studentens eller föräldrarnas namn. Jag kan förstå att man är stolt över sin student och använder det här sättet att kungöra det, jag kan delvis förstå att man använder annonsen för att meddela tiden men jag kan inte tro och förstå att det skulle vara ett sätt att bjuda folk. Jag är nästan säker på att man också på nåt annat sätt bjuder in. Åtminstone skulle jag inte tro att jag är välkommen bara på basen av en annons. Lika litet som jag känner mej God Jul-hälsad trots att nån av mina bekanta inför julen har en likartad annons där alla släktingar och vänner önskas en riktigt god jul. Nej, go vänner, sluta med det här, det är bara tidningshuset som får in pengar på detta!

Det förbjudna

Att skriva negativt om sommaren och semestern måste ju höra till det mest förbjudna man kan göra. Men ändå måste jag göra det. Jag bara känner att sommaren är jobbig. Och jag vet att det har varit så ganska länge. Det är väl så att jag har förväntningarna så högt ställda. Ställda på att få varva ner, vara obokad och göra vad jag vill. Och si, den tiden kommer aldrig. För det första är det konstigt att inte ha en dag som jag vet - det är den sista dagen före semester - det där att kunna suga på karamellen. Som mitt jobb nu är jobbar jag tills det är klart. Nåå, inte så stort problem, jag vet ju ungefär när det kommer att ske. Men sen då, sen är jag (tycker jag) uppbunden hela tiden. Sundom väntar på service. Jobbar så mycket där att jag egentligen inte alls är där för att njuta av det jag gjort. Inte sant men ibland känns det så. Och Bos villa blir styvmoderligt behandlad med besök kring veckosluten. Och där vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Handarbetar och läser. Inte heller det är sant för nog njuter jag av naturen, gemenskapen och det vackra där men inte så att jag skulle slå mej till ro för nån längre tid och det ger mej dåligt samvete. Det är ju så fint där och man SKA vara på skären när det är sommar. Hemma i stan finner jag nån ro, både inomhus och på gården. Men med dåligt samvete - borde vara nån annanstans. Och så bjuder nån en att komma nånstans - nu när vi har tid när det är sommar. Och för mej är varje dag dyrbar - jag bara längtar efter en ensamdag i stan - en dag när jag utan plikter och utan dåligt samvete får njuta balkongliv och bara göra det jag vill. Verkar ibland stört omöjligt! Ser hur hysterisk jag låter. Det brukar bli litet bättre när den långa semestern väl är igång. Är det nu så att jag har exakt ett Sundomställe för mycket - det som jag älskar så! Och ännu som slutkläm - en önskan om en regnig sommar (fy på mej)!

Joghurtpriset

Det finns mycket i prissvängen jag inte förstår. Tex det faktum att marinerat kött ofta är dyrare än omarinerat. Nåt man vill dölja? Och det andra - joghurtpriset. Jag kan förstå att små burkar har högre kilopris än stora förpackningar men varför kostar de sötade bärjoghurtarna så mycket mindre än de naturella? Man skulle ju tycka att bär + socker kostar nåt också. Eller kanske man ska skriva "bär". Och skillnade är enorm. Ofta specialpris - typ mängdrabatt på småburkar men då glömmer man alltid bort den naturella. Och vilken skillnad mellan märken! Skulle vara  intressant att höra tillverkaren...

Basta!

Nu får det vara slut med att tiga när mina medmänniskor angrips. Psykiskt men säkert också fysiskt. Jag talar om det hårda klimat som jag uppfattar håller på att växa fram. Ska jag vulgärt säja att "det började med Soini"? På ett sätt gav det det fula mer legitimitet. De som vill bete sej insåg att det finns många. Tror de. Det kom fram många otäcka saker under firandet av hockeyhjältarna. Speakern som säjer att det bästa var att "hurrit" besegrades. Vet inte om jag är fel underrättad men jag har trott att hurrit är finlandssvenskarna och i så fall blev ju uttalandet i högsta grad fel. Den mest kända finländska spelaren efter VM 2011 må ju vara Mikael Granlund, hurri. Och en annan stark deltagare i segrarlaget, Komarov eller vad han heter är nog närmare hurri än nåt annat. Från Österbotten. Och han fick höra att han har ett efternamn som visar att han inte har skattebok. Rasism direkt. Borde inte få säjas ostraffat inför den enorma mängd människor som hörde och såg denna vulgära "show" som spelades upp när hjältarna runda under fötterna kom hem (det var ett annat tema men det får vara just nu). Tack och lov diskuteras och fördöms både illa valda ord och alkohol nu just i höga idrottskretsar. Det som fick mitt hjärta att snörpa ihop sej till en ledsen boll var det som Svenska Yle:s reporter fick erfara. En typ 18-årig tjej far ut mot utlänningar som tränger sej på när det går bra för Finland. Och det säjer hon med anledning av att en rumänsk man plockar upp en flaska hon kastar. Divalater och rasism! Och jag som blir så upprörd över att människor ska vara tvungna att förnedra sej och tjäna/underordna sej andra, förödmjuka sej inför andra! Tur att jag inte var där. Men på riktigt, det börjar vara dags att ställa sej på barrikaderna och visa vad men tycker om rasism och hets mot språkgrupp. Rör inte min medmänniska, fysiskt eller psykiskt!!

Beroende

Har ett beroende som är så sunt! Vi har så länge jag kan minnas idkat friluftsliv på söndag förmiddag. Så till den grad att det känns onaturligt att inte göra det. För det mesta är det stavgång som gäller vilket betyder effektiv vandring. När det gäller höst-vinter-vårsäsongen alltså. Sommarsäsongen blir det andra rutiner. Men då, när vi idkar vårt friluftsliv söndag förmiddag går vi antingen vår runda i Sundom - Öjbergsvägen , runt byn och tillbaka till starten, torpet eller i  stan där vi drar ut till olika delar utanför stan. Idag var det Brändö, begravningsplanen, Vöråstan. En runda som tog oss typ 1,5 h. Jättetrevligt! Mera såna rutiner!

Fififififi... jatko-osa

I det politiska klimat som på många håll verkar råda just nu i Finland känns det skönt att det finlandssvenska blir synligt på olika sätt. Och jag vill mena att en sådan synliggörande sak var resultatet av den undersökning som visade att Korsholms gymnasium är "bäst" på att få studerandena ut i följande studier (dvs de studerande är bäst). Detta i jämförelse med andra stora gymnasier i Finland. Borde synliggöra en landskommun i svenska Österbotten om något... Sen då det faktum att Finland i schlagerfestivalen - eller vad den nu ska kallas - representerades av Paradis-Oskar, en ung gosse från Evitskog. Att det sen inte gick så bra är av mindre betydelse. Och det tredje - Målet! Dvs hockeymålet i matchen mot Ryssland, det som presterades av Mikael Granlund, finlandssvens som omedelbart blev världskändis med sitt "lyft-pucken-över-måvaktens-axel"-trick. Och det intressanta med alla de här tre företeelserna är att det inte var fina damen från Stockman eller brukspatron på punchverandan utan det var helt vanliga finlandssvenska personer. Gillar!

Håkki

Sitter just och ser på ishockey. Finland-Ryssland semifinal, 0-0 efter första perioden. Har sett många matcher i denna VM-turnering och faktiskt alla Finlandmatcher. Tom så att jag hade med datorn i badrummet när en match krockade med fredagsbadet förra veckan. Måste säja att jag är litet förvånad själv över att jag ser dessa matcher. Det är nog inte riktigt min stil. Stora sargade karlar som verkar råa och aggressiva. Och med tänder utslagna. Rena machosporten. Why? Troligen har det att göra med mitt barndomshem där min far såg och hörde på allt som hette idrott. Förstärkning kom under studietiden då jag satt och trängdes med pojkarna på Torngatan. TV:n stod i köket, redo att bli inslängd i skafferiet om licensgranskaren skulle ringa på. Stämningen var hög(-ljudd) och munter och vi njöt! Det här har satt sina spår - det är stämning för mej att se ishockey, Finlandmatcher. Och ingen annan idrott mer egentligen. Och jag måste nog erkänna att det är en njutning att se de klumpiga graciöst dansa fram på isen och att se dem taktikera, tänka och spela i lag. Men jag måste ju nog erkänna att det bor en liten nationalist i mej. Inte så att jag tar Finlandförluster på nåt sätt som ett problem men så att jag nog njuter (en stund) av vinster. Men jag tror att det gör finländare så gott att vinna. så många som får sitt själförtroende stärkt av idtottsssegrar, Och så många som kan behöva det. Och så blir det ibland så oliidligt spännande! Heja Finland!!

Tandläkare

Mitt tandläkarliv har inte alltid varit så bra som det är idag. Började i Handelsesplanadens folkskola där nån läste upp en lång rad barn som skulle infinna sej på Finska folkskolan för tandkoll och ev. vidare behandling. Åtminstone jag hamnade på vidare behandling och det var där den startade. Min tandläkarrädsla. Jag har bara minnen av obedövade ingrepp (helt säkert med borrmaskiner av helt annan sort än dagens) och att jag i min desperation har sparkat med benen och dessutom att tandläkaren och skötaren mitt i allt detta talade privata saker – på finska. Det är så jag skulle kunna gråta än idag. Så småningom blev jag stor och bestämde själv var jag skulle gå och träffade på en klok tandläkare som rådde mej att göra ett stort ingrepp (en lång brygga i nedre käken) hos studenttandvården i Åbo för att få det billigare. En hel höst (min sista i Åbo) gick jag hos en verkligt duktig man som rev ut, slipade ner, byggde upp. Ont gjorde det men uthärdligt var det. Och bryggan har hållit – ta i trä! Nya tider, boende i Vasa på nytt och ny tandläkare. En där jag satt och torterade mej i väntrummet typ nån timme och ofta inte täcktes be om bedövning eftersom han var så försenad och väntrummet var fullt... Skicklig tandläkare men jag klarade inte av väntandet så jag ”gjorde slut” med ett vykort minns jag Och efter det hände det positiva. Kom till en tandläkare som inte gör mej illa. Som jag dessutom känner från förr. Det att hon inte gör mej illa beror på att jag inte har haft så mycket att åtgärda men också på att jag alltid ber om bedövning. Jag SKA inte ha obehag av att gå till tandläkare mer! Senast igår var jag och fick en stor plomb utbytt och kände inget tack vare bedövning. Tänk om jag skulle ha haft sådana tandläkarrelation hela mitt liv. Och om alla tandläkarrädda skulle få det lika bra...

Bäst

Bäst på att börja studera direkt efter gymnasiet. Det är vad våra abiturienter är enligt statistiken. Typ 65% börjar(?) det år som kommer efter "lakkaiasvuosi". Och det betyder att vi är "bäst" av alla stora gymnasier i Finland. Stor betyder här fler än 75 abi. Frågetecken lägger jag eftersom jag inte på basen av det jag läst i pressen vet vad man menar. Sökt studieplats, fått studieplats, tagit emot studieplats eller rent av börjat studera. Det sistnämnda kan inte egentligen vara fallet då man betänker att pojkarna oftast gör sin värnplikt året efter examen. Fått plats och tagit emot är väl det mest sannolika men då tycker jag att man inte skulle ha koll på dem man "vill åt", de som tar mellanår. Man kan ju ta emot en plats och skjuta upp starten. Usch vad det är irriterande när man läser om en undersökning som gjorts på nåt man är involverad i och man inte vet exakt hur den gjorts. Eventuellt får jag veta mera. Men resultatet gläder mej storligen! Bättre än att ha bra studentresultat tycker jag. Då man dessutom vet att vi inte har någon medeltalsgräns för antagning till gymnasiet. Hurra för våra studerande!