Det var väl förfärligt när man var barn. Att inte ha program. Nu är det åtminstone för mej det bästa som finns. Längtar alltid efter oprogrammerade dagar. Och sanningen är ju den att jag nog har att göra. Och gör. Massor. Och det är det som gör mej så tillfreds - det att jag får så mycket gjort när det inte finns några måsten. Jag går runt i hemmet och ser saker små saker som bör åtgärdas - nya toarullar, tvålpåfyllning, putsa avloppet, städa undan tidningar... Och så några hållpunkter som man kan lägga in (eller låta bli). Idag var det persedelvård, städning av husets kylkällare, Loppisbesök och ännu ikväll blir det Bibbabesök, eller så inte. Och det är just det lilla "inte" som är så ljuvligt! Att få välja. Och mellan småpysslet få öppna datorn, lösa korsord, läsa, vila, ta kontakt med folk, gå ut på gården. Och mina vänner - min dag utan något att göra har hittills känts underbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar