Som hette duga

Jag är så uppfylld av självständighets- och dimissionsfesten som jag just bevistade. Min skola och gamla arbetsplats har den fina traditionen att bjuda in pensionärer på begivenheter som ordnas. Och jag far på allt.
Tänker faktiskt berätta om festen som fyllde mej med sån glädje och stolhet där jag bara fick sitta och njuta i bänkraden.
Festen startades med sång - flashmob på Dona nobis pacem. Wow - passar så bra i kulturhusets trappor. Efter sjöngs Vid en källa och Finlandiahymnen.
Den nya rektorn - Joakim Bonns - höll ett filosofiskt hälsningstal som samtidigt blev ett tal till de blivande  studenterna.
Elevernas egen dikt om vad Finland är - tydligen resultatet av ett grupparbete. Med fina illustrationer på storskärm.
Elevtal - vad fosterlandet betyder. Personligt och lämpligt fosterländskt.
Frihetens budskap - den budkavle som första gången delades år 2000. Ges av fjolårets abiturienter till årets abiturienter - med en text som skrivits av veteranförbund av olika slag. En hälsning till de unga som ska föras vidare till följande unga. Det har vi nu tydligen varit med om 17 gånger.
Festtal av pensionerade rektorn Thomas Öhman. Han höll ett gediget tal som satte skolan Korsholms gymnasium in i sitt rätta sammanhang. Började med Vasa svenska samskola - gick över grundskolans införande och lärarutbildningen som kom till Vasa till innovativa beslutsfattare i Korsholm - allt det som möjliggjorde ett eget gymnasium i Korsholm. Dessutom kom han med en del intressanta visioner.
Körsång - Kaj:s Paavos barkbrö samt Modersmål och fäders land.
Dimission av tre höststudenter . Studentsången och Vårt land.
Och en massa varma applåder. Allt blev en ombonad och varm helhet - precis som en fest i Korsholmssalen ska vara. Efteråt blev det kaffe med dopp och mingel.
Det lilla extra bjöd några folkdräktsklädda damer och ett gäng studerande från Lleida i Katalonien på.
Varför skriver jag så här utförligt om programmet? Jo för jag tänker att alla inte vet hur en dylik fest går till.
Och för att jag så starkt upplevde att det här är gott - det här är min skola.
Konstaterade att det blir bara bättre med åren - det där att komma på fest till sin gamla arbetsplats - ett privilegium. Och på samma sätt känns det med kollegerna - så gott att träffas och krama om.
Lycklig den som har en skola att bli bjuden till. Julfesten nästa!