onsdag 6 september 2017

Kulturskillnader

Hörde högljudd gråt genom vädringsfönstret i sovrummet. Det visade sej att det var en zigenarkvinna som vandrade gatan fram - högljutt gråtande. Och när jag säjer högljutt menar jag högljutt. Emellanåt tittade hon ner i sin telefon. Man kan bara undra vad som hänt i hennes liv.
Och tänk vilken kulturskillnad! Som på något sätt kändes så skön. Inte det faktum att hon hade det så illa att hon måste gråta så utan att hon kunde få ut sin gråt. Det var en sån hjärtegråt, en sådan förtvivlan. Jag har svårt att föreställa mej att jag själv skulle göra på samma sätt.
Jag gick ut med soporna - tänkte jag skulle ha bytt några ord med henne - om hon skulle ha velat det - men hon syntes och hördes inte till då mera.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar