söndag 19 mars 2017

Envis måste man vara

Nya balkongdörrar som öppnas utåt ger nya möjligheter till gardin av kappmodell. Men stången passar inte för vilken upphängning som helst.



 Den där "stabiliseringskroken" gör att man inte ju kan använda vanligt träpåstångsystem. Lär mej om nymodigheter på kuppen - ett band som sys bak på gardinen.


Stången in där pennan är. Envist påstod jag att jag inte vill ha fler synliga sömmar så det där sydde jag för hand. Med en viss möda och armarna högt fick jag upp den nystrukna. Hängde inte bra. Insåg att det måste sys på maskin. Krånglade ner. Med armarna högt.
Symaskinen riggades upp. Plötsligt föll hela spolhuset ut. I många delar - inga skruvar och ingen logik. Hur få in alla delar och dessutom få undertråden att löpa på rätt sätt? Aldrig sett att det fanns tre delar där. Med mycken tankemöda och mycket testande fick jag det fixat.
Sen - nålen var av. Det hade jag inget minne av. Tack och lov hittade jag en ny och lyckades pillra in den på rätt sätt.
Sen gick sömmandet geschwint. Och efter en del arbete med armarna uppåt lyckades jag få gardinen på plats. Och jag blev nog ganska nöjd. Sömmen - den jag ville undvika - den märker jag inte. Tycker jag att jag hört någon säja det?
Men nu hänger de där - något mindre släta än den första gången men tillräckligt bra. Nånstans tar min envishet slut.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar