På rutin

Jag tror att jag alltid varit rutinmänniska. Och myst och känt mej vaggad i trygghet när det har fungerat. Nu - när jag är en och dessutom pensionär- nu är det riktigt bäddat för att rutina - ja nästan snöa in sej.
När jag tänker på min dagsstart tex idag märker jag att jag kört på rutin hela vägen. Ända från att lägga telefonen på laddning samtidigt som jag tar tidningen till att dricka kokoskaffe med apelsin efter duschen efter förmiddagspromenaden. Och allt däremellan. Och det känns bra.
Jag kan tänka mej att omgivningen eventuellt betraktar mej som låst och osund i mitt beteende. Minns hur jag och min kompis inom oss fnissade åt det vår handarbetslärarinna berättade om sina rutiner. Vi var hembjudna till henne nämligen. Ensam dam som njöt av det som gav henne trygghet och välmående. Och nu är jag själv där. Eller?