Vi räknar med hälsa

Vi (läs: åtminstone jag) räknar med att kroppen är yngre än åldern visar. Det kniper till nånstans, det värker nånstans. Det går över! Och det brukar det ju. Men tänk om det inte gör det. Tänk om knipet blir permanent - orsakat av nånting som gör att kroppen inte mera är vad den varit. Eller ännu värre - det kniper inte men det finns ändå nånting som gör att kroppen inte är vad den varit. Att jag blir sjuk.
Kom att tänka på det igår då jag skadade mej hela två gånger. Först när jag slarvigt lyfte en korg med våta kläder och det rev till så infernaliskt i korsryggen att jag måste vila innan jag reste mej. Det går över bara jag får vila. Och det gjorde det. Men tänk om jag skulle ha skadat min osteoporosrygg och fått ett men som skulle ha begränsat min rörlighet. Det blev inte så. senare på dagen slog jag min sandalklädda fot med enorm kraft i köpkärrans hjul. Gjorde så ont att jag ropade. Nu antar foten olika färger och det värker men det ser ut att gå mot det bättre. Det går  över.Men tänk om det inte gör det och jag berövas den bästa motionsform ja vet - promenerandet. Inget är givet. Men inget behöver tas ut på förhand. Det handlar väl om att leva ett så gott liv som möjligt - oberoende av vad som händer.
Jag säjer som Mark :

 "Jag hoppas att jag gradvis kommer att finna mej i att Herren tar - på samma sätt som jag glatt tog emot när Herren gav"  - om åldrandet.