Jag firar midsommarafton alldeles "själv" i stan. Har valt att ha det så. Tredje gången nu. På något sätt vill jag suga på midsommarkaramellen och släppa fram allt det jag kopplar till den här dagen. Melankoli, mjukhet, minnen, musik, sorgmod och mycket därtill. Minnen av midsomrar från förr - med B på villan. Från den sista midsommaren tillsammans för tre år sedan - på balkongen. Jag bara behöver vara ensam. Dessutom tycker jag om tanken på midsommarafton som en trolsk och litet melankolisk högtid. Litet med älvor och John Bauer och så. Och jag har det bra. Det är inte alls besvärliga saker jag processar.
Och jag lever i en vacker helhet med god mat och dryck, naturen utanför. Och staden tystnar när nästan alla andra drar iväg till landet. Jag ska gräva fram sångböcker och sätta mej till orgeln och spela och sjunga. Jag är finklädd. Jag ska tända ljus. Ska lösa korsord och läsa och se nån smarrig film. Och så förstås - hålla kontakt med folk därute. Kan inte räkna de chattar jag har deltagit i redan idag.
Jag hoppas att alla får fira vår fantastiska sommarhögtid som det passar dem bäst. Det får jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar