söndag 1 juni 2014

Vimmel

Gårdagens dimission var så fin och stämningsfull som den brukar vara. Glädje och ett litet vemod. Säkert också bland studenterna.
Och vilket vimmel av människor efteråt. Föräldrar till studenterna. Syskon till studenterna - fd studerande. Och annat folk. När det gäller föräldrarna känner de ju alla mej. Men det är väldigt få jag känner-känner. Från föräldramöten - ja. Telefonsamtal - ja. Men där i vimlet - nej. Och plötsligt fanns där också en släkting till mej. Kopplingen till studenten blev strax klar - och ja, det vet jag ju - men hade inte väntat se henne där. När hon sa att de har fler att uppvakta - då måste jag nog erkänna att jag måste gå till Fb då jag kom hem. Och ja, det klarnade. Man gratulerar föräldrar till höger och vänster - tror tom att jag gratulerade en som inte har student i år... Man kan ju gratulera till annat. Såg en man - studentbror? Men nog har han blivit tunnhårig. När jag hälsade insåg jag att det var fadern - storbror med allt hår i behåll stod i närheten. Men vilken likhet! De som är lättast att känna igen är nog syskonen som har varit egna studerande. Dem har man ju känt då för ett tag sen. Underbart med en massa människor men det kändes nog på ett sätt pinsamt att inte ha koll. Det är väl så här det känns att vara dement - fast då täcker det betydligt mer av livet än vimlet efter en studentdimission.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar