onsdag 4 juni 2014

Ett år

Nu har jag berättat för dem som närmast berörs så nu kan jag skriva om det också. Det som har rört sej i mitt huvud ett tag. Nämligen det att jag troligen går i pension efter ett år och inte efter två som jag borde om jag skulle jobba fram till min kalkylerade pensionsålder. Det kom så starkt för mej då jag fick osteoporosdiagnosen. Fast det nu egentligen inte har med saken att göra. Men då kände jag bara att jag vill ha tid att sköta om mej - gå på jumpakurser utan att behöva ta paus för att det är ett möte på jobbet. Ha min simhallsdag och min stavgångsdag. Jag vet att det här bara var den sista lilla droppen - det har nog funnits latent länge. Inte för att jag är trött eller led på mitt jobb. Tvärtom - älskar det  och det är mycket jag kommer att sakna. Men det är bara det att jag har kommit att älska så mycket som finns här ute i det civila livet. Jobbar man mindre än man är ledig så blir det ju så att man hittar det ena och det andra som är kul. Och jag är inte alls säker på att jag inte ska jobba - med annat. Jag har ju mitt pensionärsprogram - datakunskap åt alla. Det kan betyda att jag bjuder ut mina tjänster och kanske får hålla nån kurs. Och så förstås - agera som privatlärare.  Men bara när det passar mej.
Efter att jag fick tanken sattes snöbollen i rullning. Det blev så klart! Har bollat med mina vänner och som sagt - nu också berättat för dem som berörs och tja - i princip för hela världen. Inget är definitivt bestämt ännu. Men härligt känns det!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar