En no-person

Jag blev fast i banken idag. Eller rättare sagt mitt körkort. Det var så här att jag gick in för att kolla mina IBAN-kontonummer (har varit slö att använda dem). Räckte fram mitt gamla goda (och av många beundrade) ljusröda papperskörkort från juli 1974. Har du inget annat? Nope. Modernt ID-kort med foto? Nope. Pass? Jo, men det har gått ut. Det ogillade banken. Sade att om mina koder låser sej (vet inte hur det kan ske) så kan de inte låsa upp dem med mina id-kort. Jag är alltså en no-person hos dem. Men till IBAN-grejen dög kortet. Har ditt körkort scannats? Säkert inte - det fanns väl ingen scanner när jag blev kund i banken. Det skulle göras - och under tiden fick jag med lånta brillor (vem kunde ana att det skulle läsas idag) en text för att utröna huruvida jag är en politiskt utsatt person (!). Jag är inte. Kan bara konstatera att verkligheten ibland är mera spännande än dikten.
Kände mej litet som min mamma som levde hela sitt liv utan ett enda fotoförsett ID-kort. Hon lyckades på något sätt alltid identifiera sej ändå.