tisdag 18 mars 2014

Den fasta

Den fasta telefonen tycks nog vara klavad i våra hjärterötter med sin sladd - åtminstone  medelåldershjärtan. Jag trodde jag var ensam tills jag skrev om min vånda att lämna bort min fasta telefon. Oj vad folk tycks ha samma känslor-ja faktiskt känslor-  som jag. Nåt man skaffat sej i unga år, en symbol för nånting - frihet, vuxenhet - egentligen vet jag inte riktigt. Sedan talar folk förstås om hur säker en fast telefon är.
Jag försöker tydligen ta det hela stegvis. Först tog jag bort flat rate (typ 7e per månad obegränsat till 06-området). Men sen började jag tänka att det är onödigt att betala grundavgift för den fasta som jag nog inte ringer från alls mera - har ett bra paket till smarttelefonen. Men så kom tanken på att det är bra att ha två telefoner. Upplevde det när B var i behov av att jag skulle ringa 112 och han blockerade en telefon. Och tänk den dag jag själv behöver 112 och inte hittar mobilen - eller den är urladdad. Undrar om man tänker så här när man har kommit upp i en viss ålder och bor ensam. Men det är min situation. Jag lät Saunalahti lösa problemet. En parallelltelefon (som nog är en mobil den också) som har mitt gamla 06-nummer och som mina 06-vänner kan ringa till med sina vanliga 06-priser. Och den kommer att stå i tamburen och alltid vara laddad. Kostar en slant men inte så mycket som den fasta. Troligen är detta bara ett steg som småningom kommer att leda till att jag helt gör med av med mitt kära 06-nummer. Och aktien har jag kvar ännu.

Sån fast har jag  inte haft

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar