...intill påska. Åtminstone julkilona. Om de inte varar längre. Det har varit sällsynt svårt i år att få bort det extra fläsk som samlades i julas. Som samlades av att jag tillät mej äta på kvällen, tillät mej att äta choklad. Tillät mej äta de där goda skinksmörgåsarna. Och så hade jag ju mitt dadelkaksberg. Har försökt äta lätt, soppor och sånt. Har försökt att inte äta på kvällen. Har försökt att röra på mej. Ibland tror jag att vågen har nåt fel men så är det inte. Flera par jeans kan inte ha fel. Och jag känner det annars också - några kilo ska bort! Och det värsta är att det nu just är goda bullarnas säsong - Runebergstårtor och fastlagsbullar. Och ännu finns det litet kvar av dadelkaksberget...
Man kan skämta men det viktigaste är ju nog att man äter så att man mår bra. Och betyder det dadelkaka till kaffet en dag så tillåter man sej det. Jag vet hur det är att inte kunna njuta av mat/inte få kilona att hållas trots att man äter. Det fick jag uppleva med B under hans sjukdomstid och med mej själv både under mammas och B:s sjukdomstid. Man får vara glad över att kunna njuta av mat. Men ändå - några kilo ska bort. Kanske till påska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar