Bo hemma - till vilket pris?

Tänk att det ska behöva ske något så tragiskt som att en dement åldring dör av undernäring innan det startar en vettig debatt om åldringsvården. En debatt där så mycket ryms in. Ska så många som det är tänkt faktiskt vårdas i hemmet? Den etiska sidan - var går gränsen mellan åldringens integritet och det vårdarna anser vara klokt? Vem är spindeln i nätet? De anhörigas roll? Nån fånig tystnadsplikt? Maten som levereras till den hemmaboende. (I den vevan kom äldreboendematen också in. För att inte tala om att skolmaten fick sej en släng av sleven i debatten. Så att säja. Men det där med mat utanför hemmet får bli en annan mässa). Ensamheten. Osäkerheten.
Nu är debatten i full gång. Äntligen. Det har hur länge som helst pipits i små insändare i tidningar men det har liksom inte nappat. Men nu verkar det som om det skulle ha blivit rumsrent och tom viktigt att diskutera äldrevården.
Vård i olika kommuner jämförs. Brister lyfts på bordet.
Såg just ett Obs debatt-program där kloka åsikter kom fram.
Det ordnas en paneldebatt på Åbo akademi i Vasa på temat Hemvård och livets mening - med Merete Mazzarella.
Det ordnas en diskussion om äldres boende behov - kommer att delta
Fyllde just i en enkät om boende. Hur jag bor nu - hur jag vill bo i framtiden. Nya boendeformer - gemenskapsboende. Det som jag redan har varit engagerad i.
Det mesta av det här är lokalt förankrat men jag tror att det diskuteras runt om i landet. Både brister som bör åtgärdas och planering för att problem inte ska uppstå.
Och det har kommit över nyhetströskeln. Över insändarspalternas försiktiga ensamma rop på hjälp. Över vulgärdebatten på Fb och annanstans.
Nu är det läge att engagera sig. Det är i tiden. Både min tid och samhällets. Nu må vi kravla oss upp på barrikaderna!