lördag 30 april 2016

Språkpolis

Har bestämt att jag från och med nu kommer att kommentera alla fel jag ser i min dagstidning Vasabladet. Har redan gjort det så många gånger att jag säkert är känd som tjatmoster. Och det bjuder jag på. Och jag gör det som Emil - av min godhet. För att de ska få vara det språkrättesnöre de vill vara. Jag uppmanar dem ibland bara att korrigera - att de kan låta bli att publicera min kommentar. Men nehe - det vill de inte. Andra gången jag kommenterade idag tog de in kommentaren men lät bli att ändra.
Idag var det flera bottennapp. Mina kommentarer gällde först artikeln om energilaboratoriet där man påstod att idéerna ska froda fritt och sedan att studerande inte heter studeranden i pluralis. Småsaker - javisst - men så viktigt att språket är korrekt. Min språkpoliskollega AB la i Språkpolisernas högkvarter - fråga oss (fb-grupp) upp följande i  som han hittade i dagens Vbl: "Prova på vårt 160 års jubileumserbjudande på Vasabladet Digital, det kostar endast 0,33 euro om dag. Vi har också ett verkligt bra erbjudande på Vasabladet Total. I båda paketen väljer du själv antalet månader." De goda rikssvenska polisvännerna trodde det var nån med finska som modersmål som hade presterat det hela. Själv tycker jag att det låter som Google translate. Tyvärr år det nog en text publicerad på originalspråk av en anställd med svenska som modersmål. Texten har troligen dessutom korrekturlästs. Dystert.



onsdag 27 april 2016

Du ska inte tro...

...det blir sommarlov fast kurser och frivilligarbete tar slut. Nej då. Promenadguiderna är klara - och följs nu av presskonferenser. Datagruppen har avslutats för terminen. Nån slags fortsättning ska planeras. Trodde att körsäsongen avslutades i och med konserten. Men icke. Omstart idag - övning för ännu en ökenmässa. Lägger man till alla bolagsstämmor och extra stämmor så betyder det att det finns program mest varje dag - fast jag trodde det skulle vara tomt. En del helt egna bokningar tillkommer ju också.
Och över alltihopa svävar torpjobbet som det inte tycks bli något av. Iofs har inte vädret riktigt varit på torpjobbarens sida men också framtiden är helbokad.
Och varför struntar jag inte i det som är frivilligt? Ja, säj det! Det är väl nog två orsaker till det. Dels är det intressant och dels känner jag ett ansvar för det jag har börjat med.
Så ursäkta mej, mina vänner, om jag säjer nej när ni försöker boka nåt med mej den närmaste tiden. Nu vill jag ha sommarlov.
Men en sak slutar - imorron sista stavisgången. Det bestämmer jag alldeles själv över.






Underbara Clara

Bloggaren Clara Lidström och forskaren Annakarin Nyberg om digitalt entreprenörskap. På Academill. I serien föreläsningar som Vasabladet bjuder sina läsare på.
Ungdomligt fräscht tema och det syntes på publikens åldersstruktur. Det var ju nästan bara mina före detta elever! Så många att jag inte riktigt hann tala med alla jag ville fast jag kom i supergod tid.
Först om det. Nog är det ju underbart med dessa horder av elever man stöter på var man än rör sej. Har man varit lärare är man inte ensam när man går på nån tillställning. Och alltid finns det vettiga och intressanta saker att tala om. Fantastisk bonus!
Så till Clara  - UnderbaraClara i bloggvärlden - och forskaren Annnakarin. Som båda menar att det finns en nisch för bloggskrivare/Instagrammare och andra som publicerar sej digitalt. En nisch där det finns pengar att hämta. Pengar som en del tom kan livnära sej på. Inte bara varuprover för att man tillåter reklam i sin blogg.
Och varför inte. Varför skulle det inte tilltala om en person som jag "känner" säjer att hen (nä jag skriver hon för det är till mycket stor del kvinnor, unga kvinnor, som har hittat den här nischen) tycker att tex Barnängens barntvål är bra. Nog är det starkare och närmare än det vi fick oss serverat som unga - nio av tio filmstjärnor använder Lux-tvål. Att sedan Clara är så mysigt hemvävd som vi tycks uppskatta gör inte saken sämre. Hon har fått kritik för att hon är för präktig, för traditionell kvinna, för myspysig. För att nämna något. Men det tycks inte hindra otaliga människor från att följa. Hon ger ut pysselböcker för barn - böcker som säljer stort - för man känner författaren.
Ja, jag köpte konceptet. Att en ung tjej från en liten ort i Norrland kan få publicitet i hela Sverige (och i Svenskfinland) är ju fantastiskt. Att hon kan skriva så att hon fängslar och dessutom hitta kanaler för att försörja se på det hela - det är ju bara att säja jess till. Blir också glad när jag ser att hon använder ett bra språk. Viktigt. Hon är en förebild för många.
Jag kan tänka mej att det i publiken fanns många som drömde om att blogga för pengar. För vi var många bloggare i publiken.
Jag själv då - varför bloggar jag? Inte för pengar, nej då. Svaret på frågan får komma i  ett annat inlägg.
Klistrar in Vbl-artikeln om Clara och Annakarin. Hoppas den går att läsa.




Vbl 27.4  2016



tisdag 26 april 2016

Barndomens första maj

När jag i morse tänkte på valborg och första maj var det barndomens högtid som kom till mej. Ingen tanke på det som jag märker att jag bloggskrivit så många gånger om - ensamfirandet, saknaden, vuxentraditionerna. Kanske jag har vant mej litet vid det nya.
Men till barndomen. Och då handlar det förstås om dagen 1 maj.
Ballongerna var viktiga. Vi barn fick välja ballong av det stora utbud som fanns på torget. Fina äkta ballonger. Och länge hölls de uppe. Speciellt kompisens värstingballong.
Glömmer aldrig synen av ballonghavet på torget. DET var bättre förr.
Sången. Pappa sjöng i sångargillet och resten av familjen lyssnade. Minns att vi var så fina - mor och döttrar med vita bomullsvantar. Som poliserna tyckte vi. Sånglyssnandet har blivit en vuxentradition fast pappa inte är där mera. i det svenska rummet finns ju ALLA.
Kläderna. Vi hade med oss en tradition från Kållby att klä oss i sommarklänningar från första maj och framåt. Och det gjorde vi i Vasa också och blev mäkta förvånade när ingen annan gjorde det.
Mjöden som tillverkades hemma. Och dracks med munkringar -inte struvor. Mamma bakade underbart goda munkringar. Det vattnas i munnen på mej nu när jag sitter och skriver.
Sommarväntan kom med första maj - sångerna, fåglarna, uppsluppennheten. Och värmen. För det var väl varmare förr.
Glad över mina minnen - enkelt men glatt och värmande.







fredag 22 april 2016

Berätta mera!

Ofta läser jag tidningsnotiser flera gånger för att jag inte genast uppfattar. Tex ett namn nämns och jag vet inte vad hen har med saken att göra. Läser slarvigt förstås.
Men idag hjälpte det inte att läsa många gånger - två notiser/artiklar innehöll bara inte den information jag behövde.
Korsholm vill anställa en språkpedagog. Gott så men vad är språket - ska hen utveckla modersmålet, är det finskt språkbad eller är det rent av engelska. I slutet av notisen kan man lista sej till att det är ett nytt språk. Och då handlar det troligen om det andra inhemska. Men säj det då!
Den andra grejen var artikeln om Helsingin Myllys nya havrekvarn. Ingenstans i artikeln säjs det var den finns. Det närmaste man kommer är att det säjs att det på samma tomt tidigare har funnits både en kvarn och en glassfabrik. Visste inte ens att vi hade nåt som heter Helsingin Mylly i Vasa.
Journalister borde utgå ifrån att alla läsare inte minns det som skrivits tidigare, inte läser mellan raderna och dessutom - läser snabbt. Och jo - jag vet att ni också är tvungna att skriva snabbt...




onsdag 20 april 2016

Förvånad

Det har varit med en viss bävan jag har öppnat Fb:s "Den här dagen". Dvs att komma fram till Den här dagen 2012 - några veckor efter B:s diagnos. Vilka minnen ska välla upp idag? Trots att jag vet att jag inte just skrev nåt i klartext. Det skrevs i mail och i den femårsdagbok som jag inte använder mer.
Men hittills har det varit så neutrala saker jag skrev för fyra år sedan att jag är förvånad. Visst minns jag den pirrande oro jag kände när jag var borta en hel dag för att vara på prao på biblioteket. Och dagen då jag skrev om apoteksbesök - visst minns jag då. Men jag skriver också om vädret, om filmer på Youtube, om vardagliga saker som inte på något sätt avslöjar vad som egentligen hände.
Vad lär vi härav. Två saker ser jag -att hela livet inte syns på Fb och att vi mitt i allt det svåra också hade en litet vanligare vardag med normala samtalsämnen och i någon mån sysslor. Trösterikt.
Men spännande är det nog ändå att läsa "Den här dagen" år 2012.


tisdag 19 april 2016

Storebror ser dej

Åtminstone på Internet. Än sen då. Se bara. Jag räknar med att det liv jag lever på nätet - både det jag lägger upp på Fb och i bloggen och uppgifter om de sidor jag surfar på är sånt som jag inte nödvändigtvis håller för mej själv. Och beter mej därefter. Om jag sen lyckas spärra nåt så är det bara en bonus. För spärrar gör jag där det går. Om det sen hjälper vet jag inte. Men som sagt - se bara!
Min matbutik ser också. När jag drar mitt Plussakort registreras tydligen varorna jag köper. Och nu har de hittat på att belöna mej. Via appen K-Ruoka kan jag varje vecka se nya varor som jag får rabatt på - egen förmån, inget som syns på hyllkanten. När jag ser vad det är kan jag konstatera att det är sånt jag köper. Med jämna mellanrum kommer det rabatt på naturell joghurt - kanske de också håller koll på förbrukningen. Den bästa rabatten får jag på Becel Pro Aktiv som min läkare tycker jag ska använda. De vet vad jag behöver, de där på Plussa-kontoret.
Och igen kan jag säja - mej stör det inte att de vet. Jag är inte hemlig.



söndag 17 april 2016

Sortering

Som ni säkert vet gillar jag att sortera avfall och är mycket nöjd med utvecklingen på sorteringsfronten. Tex bioavfallskärlet - ett av de nyare - är toppen.
Men på nåt sätt kan jag sakna grovsopkärlet. Jag vet att det som var grovsopa numera är brännbart.I de flesta fall. Men vissa gånger funderar man. Ficklampor - en mest metall och en mest plast. Vad är det? En cykelpump med trähandtag. Vad är det? Kanske följa det som väninnan hört. Sortera efter det som det finns mest av. Men tvekar - och tar ficklamporna till torpet och låter cykelpumpen hänga kvar i väntan på beslut. Så typiska grovsopor.
Och sen hittar jag inte allt jag behöver i sorteringsguiden. Tex mitt tallris från balkongen - vill man ha det i brännbart eller komposterbart? Frågade men fick inte nåt svar. Frågat förr men glömt vad jag fick för svar.
Annars är det toppen med sopsorteringen i Vasatrakten nu just och löftet om plaståtervinning gör ju mej snarast euforisk. Men kom snart  plastinsamlingskärl - det börjar bli fullt med returplast i bastun.



Klant - eventuellt i kvadrat

Blev med en massa gamla målfärgsburkar när B:s garage tömdes. De är på väg till ekobilen. Men återanvändande som jag är tänkte jag att jag ska använda det som går att använda.
Och det gick bra att ytbehandla ett gäng trärena brickor och underlag. Trots att prislappen på burken var i mark.
Friskt mod och nytt projekt. Ett med mening. Min mammas skohylla som funnits hos B målas med B:s gamla verandafärg och används på balkongen. Kändes fint. Målades inne i köket - levde med korsdrag hela kvällen. Såg ett ställe som behövde bättras på - tog penseln som stod i terpentin i en burk. Trodde jag. Det visade sej att burken hade läckt och terpentinen runnit ut.  I skarven mellan bänkskivan och dels väggkaklen och dels diskbaljan. In i skarvarna. Silikonet upplöst - måste tas bort. Skurade och fejade mitt i natten. Lukten kvar. Avskyvärt! Jag med min luktnoja. Sov med öppet fönster. Lukten kvar. Har jag förstört mitt hem?
En positiv grej i sammanhanget är att diskbänken kommer att vara superren och putsad. Jag kommer att jaga terpentinmolekyler med alla till buds stående medel. Men nu skulle jag behöva 50 cm silikonsträng. Någon?
Kvadraten då? Jo - hyllan är inte torr fast jag målade igår. För mer än 12 timmar sedan. Är det så gammal färg beter sej? Eller torkar färgen bara långsamt.






tisdag 12 april 2016

Nätsexbrott

Läste en artikel i Vasabladet idag. Om en man som åtalas för sexbrott mot 114 barn i Sverige. Det handlar i de flesta fall om flickor i åldern 12-14 år men också om 10- och 11-åringar.
Det han har sysslat med är att via olika chattforum få flickorna att klä av sej och onanera framför kamera. Och i många fall har han lyckats.
Det är det jag tycker är det kusligaste. Vad är det för samhälle flickorna lever i när de går med på att onanera inför en kamera? Vem uppfattade de att de chattade med? En som var nån sorts pojkvän? 10-åringar har väl inte pojkvänner? Nån pappagestalt? En 10-åring borde reagera med ett "snuskgubbe" i ett sådant fall. Och blockera. Jag kan förstå om ett fnissigt flickgäng kan sjåpa sej och bli uppeggade att svassa framför en kamera - smickrade av motpartens uppmärksamhet. Men man onanerar inte framför en kamera inför en främmande man  när man är i fnissiga flickgäng - det gör man när man är ensam. Och det är skrämmande att tänka tanken.
Det är fel nånstans när det händer - och mannen lyckas. Förutom att flickorna borde ha blockerat borde de förstås ha talat med nån vuxen för att mannens brott skulle ha anmälts. Men det var ju då sånt som händer i den bästa av världar...
PS. Och vet ni - vi kan alla bidra till att skapa en bättre värld - också på det här området. Reagera, upplysa, våga vara med (också på nätet), välja våra ord...




fredag 8 april 2016

Ögonen

På väg hem från Academill igårkväll. Regnigt. Nästan mörkt. Vid busshållplatsen en man med två pojkar.Troligen nyfinländare. Magra små pojkar - så som pojkar i pojkålder är. Men ögonen var så stora. Tittade på spralliga studerande i halare.
Efter att ha hört Göran Rosenberg tala om svårigheten i att känna sej hemma när man inte har någon historia tolkade jag in en massa i gossarnas blickar. De hade det säkert bra - hade varit med pappa på stan och var på väg hem. Men vad har de varit med om? Vad har pappa varit med om - sånt som han inte kan berätta. Kommer de att förstå det konstiga land de hamnat i. Där unga vuxna ljudligt sprattlar omkring i färggranna halare.
Jag log mot dem och sa hej och fick leenden och svar. Men de där ögonen...





På Academill

Igårkväll var jag på föreläsning på Academill. Vasabladet bjöd tillsammans med ÅA. Nästan så att jag alltid går när ÅA bjuder. Nästan i princip. För att jag tycker att de borde bjuda allmänheten mera. De är för osynliga. När det kommer en gästföreläsare - bjud in med annons. När det hålls en disputation - bjud in allmänheten. Åbo Akademi - och de andra högskolorna i stan behöver synlighet och allmänheten kan ha intresse av att veta vad de gör.
Blev så glad ett år när jag blev inbjuden till en ingenjörsarbetspresentation. Special - det var en handledare som bjöd in mej till en fd studerandes presentation. Kunde tyvärr inte gå.
Tänk så mycket intressant vi kunde få höra om vi skulle veta.
Ja - Academillföreläsningen då. Eller föreläsningarna eftersom det här var nummer två. Den första gästen för nån månad sedan var Tove Janssons brorsdotter - en karismatisk dam som gjorde kvällen njutbar. Igår var det Göran Rosenberg som var gästen. Han talade på temat "Hem och hemlöshet i Europa". Egentligen om dagens flykting med avstamp i faderns nystart i Sverige. Fadern som upplevt förintelsen och kom till Sverige med helt nollställt tidigare liv. Mycket intressant föredrag som nog gav mersmak. Borde läsa hans böcker. Sedan blev rundabordsdiskussionen på scenen inte lika trevlig och sprittande som den efter Janssonföredraget. Denna gång - säjer jag - var det alldeles för många akademiker som ville säja alldeles för mycket. Bra saker - men för mycket.
Om några veckor är jag bjuden på nytt. Del tre i föreläsningsserien.




onsdag 6 april 2016

Minimera

Jag beundrar damen som gjort så här. Bytt sina 75 kvadrat till 29. Och gjort sej av med saker.
Ganska mycket saker i verkligheten. Jag gillar fast jag vet att jag aldrig skulle kunna vara så radikal. Speciellt gillar jag när hon säjer "
Jag har inte särskilt många böcker kvar, i gengäld älskar jag varenda en." Tänk att ha så få böcker att man skulle ha stenkoll på dem.
Jag hör ju själv till de stora samlarna. När nån ska slänga en pryl tar jag gärna emot den. Den kan ju behövas, jag kanske hittar nån som behöver den... Oftast hittar jag inte någon som behöver den utan den blir hos mej. Och den lagras - antingen i stan eller (tyvärr) på torpet. Och fyller upp.
Inser att det måste saneras i gömmorna. I verkligheten är jag litet stolt. Gick lös på kylkällaren där jag mest förvarar blomkrukor och glasburkar. Lyckades via Roskalava på Fb få ut en stor mängd blomkrukor i lera och igår kastade jag (i glas-/metallinsamlingen) en mängd glasburkar. Tyvärr märks det inte just. Ja och så fick en famn strumpor stryka på foten (så att säja). En bra dag.
Sorteringen och återvinningen ska hjälpa mej. Lump blir återanvänt och snart, snart kommer plasten att kunna lämnas till återvinning. Stor plastsamling i bastun redan. 
Känner att jag är på G. Kliar i fingrarna att ta itu med städskrubben/skoskrubben. Och källarskubben där det finns en hel del som kan gå till Roskalava eller Bytesloppis (valuta - kaffepaket). 
Och bokhyllan - tänk om jag skulle närma mej idealet åtminstone litet grann - jag älskar eller åtminstone har koll på mina böcker.



måndag 4 april 2016

Airbnb

Hyr övernattning privat. Få tag i boendet och boka detsamma på nätet. Fantastiskt. Tomma lägenheter utnyttjas och resenärer bor billigt. Nån har uppptäckt möjligheterna och skapat Airbnb där uthyrare och resenärer smidigt möts. Toppen så långt.
En tjej i vårt hus har upptäckt Airbnb och hyr ut sin fina tvåa. Med inte alltid så lyckat resultat. Under Pampas nationaldag hade vi hålligång. Det sprangs i trappan och hoades mest hela natten. I fredags lär det ha varit så mycket ljud (jag hörde inget - det tycks vara så att jag sover ibland) att grannen ringde på och blev hotfullt bemött av festprissarna.
Det är ju så här - de flesta som hyr en Airbnb-lägenhet använder den till att övernatta i. Men så finns det störingar. Ingen som (väl) kan kolla hur många som vistas i lägenheten. Husets ordningsregler - struntar väl jag i - jag är ju bara här i natt. Så det fungerar inte alltid så bra i höghus. Och vi som dessutom har kodlås med en kod som vi inte vill ha utspridd i hela stan/hela världen.
Misstänker dock att vi inte kan hindra förfarandet med ordningsregler - hör antagligen till det som en lägenhetsägare har rätt att göra. Måste kolla juridiken där. Om den nu har hängt med - fenomenet är så nytt.
Ägarinnan delgavs problemen - hon vet ju inte vad som händer och hon beklagade. Får se vad det resulterar i. Men problematiskt att en bra idé ska förstöras av störingar.